Idag fick jag plötsligt ett infall. Jag ska lära mig sticka! Vet att både mamma och mormor är igång och stickar åt knodden och inte vill väl jag vara sämre! :) Sagt och gjort. Jag åkte in till stan och tågade in i garnaffären och började ivrigt bläddra i babypärmarna. Hittade ganska snabbt en overall med luva som jag tyckte var så söt. Dock tyckte expediten att det kanske inte var det lättaste plagget att börja med och innerst inne visste jag att hon hade rätt...

Men visst är den söt?

Så vi letade upp en enkel tröja i en färg och inga krångliga detaljer.  

Om det sedan visar sig att jag är en oslipad diamant som blir expert direkt och stickar jättefort så ska jag efter att ha klarat av tröjan och ge mig i kast med overallen! :)

I morgon bär det av mot semester uppe i Gäddede. Det är ett litet ställe högst upp i Jämtland på gränsen till Norge där min farfar är uppväxt. Där vankas fiske, tunnbrödsbak, spel, korsord, böcker, god mat och så förstås stickning! Mamma får den tuffa uppgiften att lära mig detta konstverk!

Klockan är snart halvtio och som vanligt har vi inte kommit igång med packandet än... Har svårt för att packa i förväg! Dock så åker vi inte så tidigt i morgon då vi bestämt oss för att dela upp sträckan på två dagar och därmed inte behöver sträckköra på en dag. När jag har bloggat färdigt ska jag i alla fall börja med att skriva en packlista!

Svårt att tro att jag kommer hänga över datorn däruppe så vi hörs om en dryg vecka!!

Efter en mysig middag på Fontana Di Trevi kunde vi konstatera att det ännu inte var någon kö utanför telia varpå vi gick till Andreas kontor. Där väntade füssball, bäst av fem. Matchen började som vanligt med att Andreas enkelt tog hem första setet. Då jag inte spelar detta spel fem dagar i veckan är jag alltid lite ringrostig i början. Men jag hämtar in och det står liksom tidigare kvällar vi spelat, 2-2 och det sista setet blir avgörande. Och det blev jämt och ställningen var uppe i 4-4 vilket innebar att nästa mål skulle avgöra hela matchen. Så här nära hade jag aldrig varit och spänningnen dallrade i luften. Bollen lades till rätta, spelet var igång och vips vart det mål! För Andreas...... Jag fattar inte. Inte en enda gång har jag lyckats vinna och det grämer mig!!! Men nu var jag nära. Nästa gång tar jag honom!!

Hur som helst, efter matchen beslöt vi oss för att åka förbi telia och om det inte var någon kö åka hem och sova för att orka upp tidigt. Ingen kö och därmed väntade sängen. När klockan ringde 03.30 då min underbara sambo hade lovat att köra in och kolla läget så såg jag att jag hade fått sms från min lillebror en trekvart tidigare. Han meddelade, via en kompis som köade, att det redan var en kö på 10-15 personer. Hoppsan! Så det var bara att hoppa i kläderna och slänga sig iväg. Morgonen ägnades idel åt bokläsning och tiden gick ändå relativt snabbt. Kände mig dock lite udda i kön där jag satt gravid och några år äldre än de flesta andra. Men har jag bestämt mig för nåt så blir det så! :)

Redan klockan 7 kom Telias anställda och vi fick höra att det hade fått 60 mobiler och därmed kunde jag andas ut. Hade plats 16 i kön. Resten av morgonen förflöt smidigt och klockan 10.45 kunde jag titulera mig som ägare av Iphone 4!

Håller som bäst på att lära känna den och den blir bara roligare och roligare!

Trevlig helg gott folk!