Efter städning och matlagning sitter jag trött, men nöjd i soffan och har precis avnjutit lite marängswiss. Min älskling springer fortfarande runt och torkar golv och fixar och ska snart ner i källaren och städa upp efter snickaren. Han är underbar.

Under dagen har jag läst en del förlossningsberättelser och jag är själv förvånad över hur jag snarare blir taggad än rädd. Det här är en utmaning som jag med hjälp av Andreas ska klara av! Många frågar om jag är nervös, rädd eller liknande. Men nej, det är jag inte. Jag är laddad.

Jag har ökat 20 kg i vikt, så att jag känner mig tung och klumpig kanske inte är så konstigt. Men för att vara så gravid som jag är så har jag insett att jag ändå mår rätt bra. Jag har lite ont i fogar och rygg men inte värre än att jag som igår kan ta en rejäl skogspromenad. Jag sover riktigt bra just nu även om varje natt innebär ett par toalettbesök. Tidigare har jag haft svårt att somna om, men det går fort nu. Tror det har att göra med att det är höst och att vårt sovrum därför är svalt och skönt. Jag har vatten i kroppen, men inte överdrivet mycket. Rekordet var bilresan hem från Falkenberg då båda fötterna såg rejält stukade ut när jag kom hem på kvällen och de var ganska orörliga. Annars är det fortfarande saker som att ta på sig strumpor, resa sig upp från golvet med mera som är det besvärligaste samt halsbrännan som emellanåt gör att jag får somna halvsittandes i sängen. Men är jag duktig och äter tidig middag brukar det hjälpa. Fast det innebär ju också att det finns risk att jag hinner bli hungrig innan jag går och lägger mig. Så ibland får jag välja mellan halsbränna eller somna hungrig! Men ojoj. Nu är det inte länge kvar!

Nu inväntar jag med spänning "Lite sällskap". Härligt med riktig värmländska! :)