Med det vackra vinterlandskapet som badar i solsken, julmusik strömmandes ur Iphonen och lille Isac utklädd till tomte för att ta årets julkort är det inte konstigt att lite julstämningen har infunnit sig här på Råtorp. TUR att alla julsaker ligger nedpackade i en flyttkartong hos farmor och farfar, annars hade det här huset varit julpyntat i ett nafs! Dock har jag ett pepparkakshus liggandes i köket sen förra julen som väntar på att tillverkas. Blev aldrig av förra julen och det kryper i fingrarna för att baka det nu, men jag antar att det är för tidigt...?

Bjuder på lite bilder från Julafton 2007 istället.

Lurven öppnar  sin julklapp

Pappa rockar loss 

Två söta tjejer

Nillan och kusin Elvira än en gång

Är det detta som kallas för julstök? :) Skräll att det är mamma och mormor man ser i köket!

...you're taking one down. You sing a sad song just to turn it around...

Dagen har inte varit helt trist, egentligen blev den det först när Andreas ringde snickaren för att stämma av inför i morgon då snickaren skulle komma till oss. Jag förstod ganska snart av Andreas tonfall att så inte skulle bli fallet. Vad är det med hantverkare som gör att de självmant inte ringer och säger när de har fått förhinder? Och vad är det med mig som efter mer än två års renoverande fortfarande orkar bli arg och ledsen och irriterad när det händer? Bläh! Ytterligare uppskjutning och jag har redan tidigare berättat vad jag känner inför det.

Sedan berättade Andreas att han ville iväg och träna och det skulle jag aldrig hindra honom från. Han har många träningar att ta igen efter att jag har spelat bandy på vintrarna och han har varit hemma och renoverat. Men nu sitter jag här ensam i soffan med en Isac som bara vill vara nära och får inte mycket annat gjort än att stirra på de två dumdurkarna TV:n och datorn. Kan inte låta bli att känna mig lite uttråkad. Känner inte för att klä på oss och ta en promenad heller. Vi gick hem från Skåre efter BVCbesöket och fick oss därför en riktig långpromenad i snön. Har dessutom skavsår av mina nya, dyra kängor och har redan halkat och ramlat en gång idag. Jag har även försökt få ordning på videoklippen från videokameran, men efter att ha installerat skivan som följde med så har det bara blivit ännu snurrigare så nu har jag gett upp det för ikväll också. Helst av allt skulle jag vilja tröstäta med glass eller godis eller kakor, men jag har bestämt mig för att jag inte ska äta sånt under veckodagarna så det kan jag inte heller göra! Så jag gnäller lite i min blogg istället så känns det genast lite bättre. 

Det positiva från idag är i alla fall besöket på BVC där det kunde konstateras att Isac växer som han ska. Han är nu 55,5cm lång och väger 4700g.

Vår alldeles underbare, vackraste, sötaste Goding till knodd fyller idag 1 månad. Vi älskar dig!

Dagen till ära hade jag tänkt lägga upp lite videoklipp. Bland annat ett när han ler. För ungefär en vecka sen kom första svarsleendet och jag tor minsann det var morfar som knep det! Dock så verkar jag sakna rätt program för att öppna filerna från videokameran. Får fixa med det i morgon för nu är klockan på tok för mycket! Bjuder på ltie bilder i stället.

Isacs gammelmormor har stickat en underbar åkpåse som Isac nu har börjat använda. Hur härlig som helst!

Dock är den lite opraktisk i bilstolen! :)

Kort från idag. Han har börjat få sitta i babysittern.

Bilder från en jättemysig helg med kusinerna på besök. Olivia hjälper Andreas att bära Isac.

Alicia rullar sig fram på golvet.    

I morgon är det besök på BVC igen. Ska bli kul att se vad som hänt på längden och vikten! Jag tycker han har växt jättemycket!

Nattinatti allesammans

Jajjemen, lyckades faktiskt göra mål på den enda övning som jag deltog i (skott från stillastående).

Efter att ha matat Isac klädde jag på mig mina hederliga bandykläder och kände mig som en uppstoppad korv med mina extra kilon som jag lär få dras med ett tag framöver. Nej, jag har ingen viktnojja, men det är bara det att mina kläder är för små! Tur att jag mestadels går hemma så jag kan dra omkring i mjukis! Efter att ha försäkrat mig om att Andreas hade koll på läget så satte jag mig i bilen med en hemsk separationsångest. Kändes väl lite grann som att världen skulle rasa samman bara för att jag lämnade Isac ett litet tag. Men med tanke på att Andreas och Isac skulle promenera bort till Tingvalla och att Isac med största sannolikhet skulle somna i vagnen (med tanke på att han inte hade sovit något på hela dagen) så insåg jag att läget var under kontroll.

Väl framme på Tingvalla stoppade jag i alla fall i fötterna i skridskorna och fick en smärre chock. Fötterna fick nätt och jämnt plats. Har hört att en dels fötter kan förbli lite svullna efter graviditeten och jag verkar vara en av dem. Jag tog på mig hjälm och handskar, men struntade i benskydd och armbågsskydd så att jag inte på något vis skulle få för mig att delta i någon övning eller köra på för hårt. Hade valt en bra kväll för ispremiär med tanke på vädret. Bandyhall till Karlstad- ja, tack! Blåser det det minsta lilla i Karlstad så blåser det tio gånger värre på Tingvalla. Lägg därtill massa snöhögar som bollen ideligen fastnar i så har ni kvällens is. Stapplade hur som helst ut på isen och tog några första trevande skär. Blev efter hand lite stadigare och vågade åka runt och passa lite boll. Tog det i övrigt väldigt lugnt. Åkte runt och försökte väl trampa på lite grann några gånger och jag måste ändå säga att jag är positivt överraskad. Även om jag är i en fruktansvärt dålig form så kändes det väldigt bra med tanke på att det bara är en månad sen förlossnignen. Kände inget konstigt, ont eller annorlunda. Skönt!! Däremot var det väldigt ovant att vara så otränad på is. De där fyra månaderna med försäsongsträning gör tydligen lite nytta! :) Skulle inte förvåna mig det minsta om jag har träningsvärk i morgon!

När nästa ispass blir av får jag se, men härligt var det!

Inte träna, bara glida lite, medan Andreas och Isac tar en promenad. Bara glida, kanske hålla lite i en klubba och leka lite med en boll eller två...

Om Isac är lugn ikväll ska jag sedan lägga upp ett inlägg. Det är ju faktiskt en liten födelsedag idag. 1 månad! Stor pojke vår lille Isac. 

... men jag kunde inte låta bli! Råkade smita in på PoP och fastnade givetvis för en body och ett par byxor som jag inte kunde motstå! Vi har troligtvis så vi klarar oss, men det här två plaggen kunde jag inte vara utan! :)

Idag lunchade jag och Isac med moster Anna. Vi satt i hennes jobbs fikarum och arbetskamrater strömmade in och ut lite titt som tätt. Isac väckte som vanligt stor uppmärksamhet och många var fram och hälsade på honom när han satt i mosters knä. 90% var dock tjejer. Skräll!? :)

Nej, nu ska vi sätta lite fart här hemma. Det är snart dags att åka och handla. Ikväll kommer Isacs kusiner från Falkenberg på besök och blir kvar här över helgen. Mycket trevligt. Det blir Isacs första besök från pappas sida av släkten och det har vi längtat efter.

Kram på er

Klart att vi visste att renoveringstempot skulle dras ner när lille Isac kom. Men att det skulle stanna av nästan helt, det visste jag inte. Lille Isac har dragit åt handbromsen hårt må jag säga! :)

Vissa saker kan vi dock inte styra över. Vi skulle haft en snickare hit i dag för att sätta ihop tvättstugan, men han har så lägligt sjukskrivit sig... Suck! Visserligen bara en vecka, så det är väl egentligen ingen större fara. 

Men jag har under renoveringens gång upptäckt att jag tycker att det är jättejobbigt med uppskjutningar. Jag bygger hela tiden upp bilder i mitt huvud och när de då inte förverkligas blir jag besviken. Nu till helgen kommer en av Andreas bröder med familj hit och hälsar på och då har jag sett framför mig hur i alla fall tvättstugan skulle vara på plats med nya bänkskivan, men så blev inte fallet. Nu kanske de är lite mer intresserade av Isac än av vår tvättstuga så jag tror inte att dem lider särskilt mycket av att just tvättstugan inte är klar. Men Jag hade velat att den skulle vara klar.

Likadant blir det ständigt uppskjutningar i relaxen. Men de är just nu mestadels på grund av oss själva. Vi har skojat om hur vi skulle basta på julafton och jag har en inre bild av att relax och tvättstuga är klar, likaså hall och sovrum med golvvärme och klinker när julen knackar på. Efter ett långt samtal mellan mig och Andreas i lördags natt så förstod jag att så inte är fallet, vilket jag i och för sig har haft på känn men försökt att förneka. Även om jag vet att det är sant så kan jag inte låta bli att kämpa emot, bli arg och ledsen och försöka hitta på omöjliga lösningar. Ibland är min renovering lite lättare än Andreas, då jag har en tendens att glömma bort vissa smågrejer som också behöver göras. "Men det är väl bara att..." tycker jag och sedan får Andreas påminna mig om diverse andra saker som måste fixas för att ett visst moment ska kunna genomföras. "Ja, just det ja..." säger jag och suckar.

Det som står och stampar i relaxen just nu är inbyggnaden av badkaret. Innan den görs hade vi velat få stjärnhimmeln på plats. De två gipsskivorna är grundade och redo för att borras i. Men det är 108 fibrer som ska ner genom skivan och det är rätt så tidskrävande. Kvällarna är just nu för korta för att det ska vara någon idé att börja och helgerna har varit fulla av andra aktiviteter.

Och det är svårt att hitta en balansgång. Hur gärna jag än vill att det ska vara klart nere i källaren så vill jag även ha Andreas här uppe hos mig och Isac. Jag vill inte att han ska gå miste om den här tiden. Att han dessutom har mycket att göra på jobbet hjälper inte till. Vi ska någon kväll här sätta oss och göra en ny tidsplan. Jag har svårt att bli lugn om jag inte ser att vi har ett nytt datum att jobba mot. Det spelar ingen roll om det datumet är till påsken eller till sommaren, bara jag kan få en överblick över ungefär när saker kommer att hända. Jag klarar tydligen inte av att leva i ovisshet! :)

Verkligheten har kommit ikapp oss. En underbar liten bebis är mycket roligare, mer krävande och mycket viktigare än vår renovering. Det måste vi, framförallt jag, acceptera. Det går inte att köra på som tidigare! Men vi ska bli klara där nere. Vi måste bara sätta upp en rimligare tidsplan och typ tredubbla tiden! :)

Till alla er som orkade läsa ända ner hit: Tack för att jag fick skriva av mig lite!

Även denna helg har rullat på i ett högt tempo. När söndagkvällen närmade sig längtade jag efter måndagen då jag och Isac skulle kunna ta det lite lugnt. :)

Vi har under helgen hunnit med finfint fikabesök från bland annat Göteborg, middag hos min storebror och sambo där jag och Andreas turades om att knipa sistaplatsen i wii, långpromenad med Daisan och en barndomsvän till mig, städning, montering av sänggavel (äntligen) och middagsbesök där Andreas imponerade på gästerna och mig med en renskavsgryta. Tror dock det goda resultatet berodde på att maträtten innehöll de trattkantareller som jag plockade i höstas. :) Tunnbröd som vi bakade i Gäddede serverades till för att ytterligare spä på den norrländska tråden.

I natt hade vi en liten piggelin till son som tyckte att det var morgon klockan 4 och sov inte särskilt långa stunder mellan amningarna därefter. Trots vaggsånger och andra väl beprövade knep förblev ögonen öppna. Hoppas på en tröttare kille i natt.

Här kommer lite bilder från helgen

Pytteliten

Hungrig

Höstmys

Elin, Jojo, Isac och jag

Lördagens outfit

Mys på fällen framför brasan

Nybadad