Idag har vi varit på bvc och Isac har blivit vaccinerad. Det gick helt okej. Lite skrik som väntat, men det gick över ganska fort. Dock så har han inte växt som han ska. Han har knappt växt alls sista månaden. Han har bara ökat 1cm på längden och ynka 25g på vikten. Inte bra alls. Från att ha legat en bra bit över normalkurvan har han nu dippat ner och ligger under. Det kom inte helt oväntat. Vi har försökt väga honom här hemma under helgen, inte för att vi har varit oroliga, utan för att veta vilken blöjstorlek vi ska köpa härnäst och vågen visade då 5,5kg. Jag hoppades att vår våg inte riktigt stämde och att det kanske inte blev så exakt när jag vägde mig själv först och sen mig med honom för att få mellanskillnaden, men då var det det.

5530g visade vågen idag på bvc och för drygt en månad sen visade samma våg 5506g...

Vi har sista månaden haft det lite kämpigt med amningen. Han har ätit snabbt och efter ett tag blivit arg. Jag minns att jag tog upp det på bvc på förra besöket och hon sa då att det kunde bero på att mjölken kom snabbt, vilket lät vettigt. Han har aldrig ammats särskilt länge, så att mjölken kommer snabbt och att han äter snabbt är nog sant. Men tidigare har han blivit nöjd. Ätit snabbt, men ändå lugnt och harmoniskt och blivit nöjd. De sista veckorna har det inte varit så och jag har trott att det berott på att han har fått ont i magen eftersom han släpper bröstet och skriker och när jag försöker lägga honom rätt igen så tar han bara några tag och så släpper han och skriker. Mer ont i magen har han visserligen fått också så det kanske inte alla gånger har varit fel tanke. Men troligtvis har han många gånger varit hungrig och arg över att det inte kommer mer mjölk...

Först fick jag dåligt samvete över att jag inte klarat av att ge honom så mycket mat som han behöver, men jag vet att det inte är jätteovanligt att det blir så. Däremot är jag arg på mig själv för att jag inte har förstått att han har varit mer hungrig. Nu när jag tänker tillbaka så förstår jag en del beteenden och undrar varför jag missade tecknen. Han har till exempel börjat äta oftare på natten. Men å andra sidan sägs det att när man börjat upptäcka en rutin så förändras det igen så det har jag inte oroat mig för. Och att jag inte dragit slutsatsen om att han är hungrig tidigare beror på att han har gått upp så bra i vikt från dag 1, så det har liksom inte funnits i min tanke att han inte skulle få i sig tillräckligt. Men ändå... Såhär i efterhand så borde jag ha förstått...

Lösningen då?

Amma på utav bara den på dagarna och fylla på med ersättning på kvällen om han inte verkar nöjd efter att ha ammats. Så nu blir det till att lyda minsta vink och amma ofta och hoppas att min mjölkproduktionen ökar. Hade helst velat helamma ett par månader till, men just nu kan jag inte ge honom tillräckligt så då finns det inte så många alternativ.

Samtidigt känns allt detta lite som en lättnad. Amningen har som sagt inte varit särskilt rofylld på sistone, så jag hoppas att den kan bli bättre inom några veckor. Sen är det inte helt fel heller att Andreas kan hjälpa till med matningen. Det tycker både han och Isac är mysigt.

Förlåt för ett långt och virrigt inlägg, men det är skönt att få rensa tankarna lite ibland.