"Oj" utbrast min käre sambo när han kikade ut genom fönstret. Han sa det met sådant eftertryck att jag förstod att nånting var tokigt. Snö, var min första tanke och visst hade jag rätt. Och även om snön försvann rätt fort och trots att solen har letat sig fram emellanåt så har det varit kallt idag. Brrrr. Men jag har ändå kommit ut på en joggingtur med Isac. Sex kilometer, var på vippen att fortsätta lite till, men Isacs lunchtid närmade sig och vi hade en fikadejt med mina klasskompisar inplanerad så det fick räcka.

Lunch ja... En tredjedel av köttfärssåsen var kvar i skålen, en fjärdedel återfanns i Isacs haklapp, en sjättedel i hans ansikte och resten hade nätt och jämnt letat sig ner i hans mage. Detta efter en halvtimmes trugande. Inte så hungrig? Eller inte så förtjust i min hemmagjorda pasta med köttfärssås? Hmmm, är det det sistnämnda så får vi problem då 19 portioner återstår i frysen!  ;)

Efter lunch vispade jag i ordning marängfrostingen till mina kladdkakemuffins som jag bakade i morse och sen bar det av till universitet för fika med mina goa klasskompisar! Kommer kännas så konstigt till hösten när jag är där och inte ni!

Efter en god middag har jag tjuvkikat genom dörröppningen på Isac när han enligt sin rutin hade brottningsmatch/kramkalas med sin kanin innan han somnade. Vi har en väldigt enkel son att lägga på kvällarna. Gröt vid 18.30, sedan bad och pyjamas på. 19.30 är det läggdags och då dricker han ersättning i sängen. Så fort flaskan är slut eller han är nöjd grabbar han tag i kaninen eller snuttisen och brottas ett tag innan han somnar av sig själv. Han sover sedan till sex-halvsju. Tror vi har fått gå upp max tre gånger på en och en halv månad för att Isac har varit ledsen. Nog skämmer han bort sina föräldrar lilleman och nog var det väl värt de få nätterna det tog att vänja honom utan nattamat och att sova i sin säng.

Nej, nu ska jag njuta av kvällen!

Puss o hej