Det gamla ordspråket stämmer alltför bra. Varför är det så? På fyra dagar har jag haft tre av mina nära och kära inne på akuten. Det känns inte helt okej. Tre stycken är utan tvekan tre för många. En obehagskänsla i hela kroppen. Jag kan inte komma på något värre än när ens anhörhiga är dåliga. Insikten om att liv inte är oändliga skrämmer mig. Tanken på att vi inte lever för alltid, att förr eller senare kommer människor i min närhet inte finnas kvar. Den tanken gör mig så rädd.

Nu mår väl alla efter omständighetena "bra", men två är kvar på sjukhus och för en av dem får framtiden utvisa hur väl kroppen återhämtar sig. Jag hoppas innerligt att den resan blir både kort och enkel! Du förtjänar något bättre! Det gör ni alla tre. Jag tänker på er. Många kramar.