Till att börja med-Tack för alla grattis här och på FB. Det värmer.

Från något stort till något betydligt mindre som dock just nu känns väldigt stort. Och jobbigt. 

Som jag skrivit tidgare så är det här exjobbet en berg-och-dal-bana. När jag lämnade skolan kände jag mig lugn och nöjd. Det byttes efter ett par timmar ut mot motsatsen efter ett mail med lite respons från handledaren.

Just nu vill jag kura ihop mig till en liten boll, som alltid när jag blir stressad och gråta hysteriskt. Lägga mig ner på golvet och skrika som ett frustrerat barn. Kura ihop mig till en liten igelkott. Fast det har jag på nåt sätt redan gjort. Med taggarna utåt. Kom inte nära! Fråga min stackars sambo... Jag är inte rolig att ha att göra med i sånna här tider.

När deadlines närmar sig går dagarna så ryyyysligt fort.

Skulle egentligen vilja fortsätta plugga just nu, men det är rätt så meningslöst. Är det något jag märkt under den här graviditeten så är det att jag är väldigt beroende av min sömn... Och halvtolv som klockan är nu är inte okej. Bättre att sova och vara laddad(?) med energi i morgon... Heja mig.

Hörs vi inte på ett tag så har jag stuckit huvudet i sanden som en struts eller helt enkelt begravt mig i rapporten.

Hej så länge