För ganska precis två år sedan var jag en vecka från beräknad födsel med knodden som visade sig vara Isac. Jag minns att jag i början av den graviditeten fick nöjet att hålla i en bebis som var runt en vecka gammal. "Oj, nu måste du längta!" konstaterade en av de andra besökarna.  Då fick jag lite panik. För känslan när jag höll i denna underbara lilla varelse var inte direkt längtan. Inte just då. Mer en massa frågor, känslor, tankar. Ska jag ha en sån här? Hur gör jag? Vill jag? Kan jag? Nej, inte så att jag ångrade graviditeten. Inte det minsta. Men helt enkelt lite panik för alla tankar som vällde fram. Lite panik för att jag inte genast kände en stark längtan. Såhär i efterhand tycker jag inte att det var särskilt konstigt. Att få barn är stort. Det är en förändring. Det är klart att man får ha blandade känslor inför den omställningen som det innebär.

Igår fick jag träffa en två veckor gammal bebis. Och den här gången kändes det annorlunda. Trots att jag bara är några veckor från beräknad födsel av krabaten känns det förvisso fortfarande ogreppbart att vi snart har en sådan liten varelse här med oss. Men nu jag känner en enorm längtan. Nu vet jag vad som väntar. Att den här bebisen som kommer att komma ut faktiskt är en egen liten individ. En helt egen person.

Vid förra förlossningen var jag så fokuserad på att klara av förlossningen. När knodden väl var ute tog det därför ett bra tag innan jag faktiskt förstod att det var Isac. En alldeles egen person. Halva mig och halva Andreas. Jag var så nöjd att jag hade klarat av förlossningen att det tog ett tag innan jag på riktigt tog till mig Isac.

Den här gången närmar jag mig förlossningen med en helt annan känsla. En stark känsla av längtan. Att få följa Isacs två år har varit magiskt och att snart få äran att följa ytterligare en individs utveckling känns underbart. Jag längtar. Andreas längtar.

Den här gången har jag inte som mål att klara av förlossningen. Den här gången har jag som mål att få träffa krabaten som huserar i min mage. När jag ligger där med värkar är det längtan efter krabaten som kommer att ge mig styrka. Mötet. Att få upp krabaten på bröstet och se vem det är. Lillasyster eller lillebror. Längtan. En jättestark längtan.

Vår lilla krabat. Som vi läntgtar efter dig!