Idag hann jag knappt lyfta ur Isac ur vagnen förrän han sa "Hejdå mamma" och när jag inte genast avlägsnade mig så fick jag ett till hejdå. Någon talar tydligt om att han trivs och knappast behöver ha sin mamma i närheten när han är på dagis. Så det var bara för mig att knalla hemåt efter några ord med personalen. Godingen. Det gör att jag förlåter honom trots att han har legat hela natten på tvären mellan oss och att jag titt som tätt har vaknat av hans fötter på halsen, huvudet, kinden o.s.v. 

Läste just igenom min förlossningsberättelse från när Isac föddes och kan inte låta bli att undra hur det ska bli den här gången. Jag har bara goda minnen och ser tillbaka med glädje på dagen då Isac kom. Den var snabb, men därför också väldigt intensiv. Jag öppnade mig 6,5 cm på en timme! Jag är därför glad att jag inte har mer än tio minuter till sjukhuset. Vem vet hur fort det går den här gången!? Dessutom vill jag inte ens föreställa mig hur det måste vara att sitta stilla i en bil i en timme med värkar!! Hua.

Även om jag, betydligt mer än med Isac, längtar efter att graviditeten ska vara över så känns det lite sorgligt att det snart just är över. Det är något magiskt med att ha en liten växande varelse i sin kropp ändå. Man är aldrig ensam. Just nu bökar Krabaten runt och har dessutom hicka. Det känns helt overkligt att jag vilken dag som helst istället kommer att ha denna lilla människa i min famn. Tänk att vi snart är fyra i familjen. Längtar galet mycket!

Tänk att snart ha en sån här i famnen igen. Och tänk att Isac för två år sedan var denna lilla varelse. Galet.

Idag har jag stirrat mycket på den här dumburken jag har framför mig. Tömt minneskort till kameran, sorterat bilder, tömt Iphonen på bilder och uppdaterat den samma samt kopierat över alla nya bilder till en extern hårddisk. Det tar sin lilla tid och är lite av en evighetsgöra det här med bilderna. Har fortfarande massor av bilder att sortera och få ordning på. Men det är skönt att såväl kameran som Iphonen är tom och redo för ett första möte med Krabaten!

Annars har det även idag varit en regnig dag. Men då vi har haft vovvsan här hemma har det bara varit att klä på oss diverse stövlar, regnhattar, paraplyn och regnkläder. Isac tycker bara att det är roligt att vara ute och plaska. Mamma och Daisy är inte lika förtjusta. :)

Jag har redan nämnt det tidigare, men vår grabb är galen i att städa. Nej, alltså inte så att han springer runt och dammsuger och skurar toaletten, men att plocka ihop sina leksaker. Stääääääda, stääääääda, stäääda säger han med passion i rösten och plockar ihop bilarna i den ena lådan och ställer den på sin plats. Plockar isär legobitarna (nej, de får absolut inte sitta ihop) och lägger ner dem i lådan innan han ber mamma eller pappa att sätta på locket och lyfter seadn lådan på plats. Det gäller att ha några minuter över när man ska gå ut eller gå till dagis, för först ska det städas! Vi uppmuntrar och hejjar på. Vi får väl se hur länge det håller i sig! :)

Nej, nu ska jag titta med båda ögonen på Hela Sverige bakar innan det blir sängen.

Nattinatti

I brist på passande regnkläder för den höggravida mamman blir det mycket inne dessa regniga dagar. Rastlösheten är stor som den är och därför fick det idag bli ett besök på Leklandet. Planen var att Isac skulle busa med moster och mamma med kusin E. Men den sistnämnda tyckte inte att det var kul när hennes mamma sprang runt och inte fanns i hennes närhet. Därför har Isac fått härja runt med sin tjocka mamma i såväl rutschkana som diverse hinderbanor. Jag får väl erkänna att jag har känt mig smidigare. Krypa genom spindelnät, klättra upp och ner och hit och dit och åka rutschkana är lite mer av en utmaning när man är gravid i vecka 40. Tycker därför att jag är välförtjänt av chokladkakan som ligger bredvid mig och en lugn kväll i soffan.

Kusinerna bus på leklandet.

Huset är städat, diverse ljus och brasan är tända. Mat är lagad och intagen. Nu tar jag kvällen.

Kram till er

... Jag gick och la mig i halvtid. Jag brukar sällan vara den som ger upp. Det finns en inbyggd optimist i mig som säger att det aldrig är för sent. Det kan ju faktiskt hända att det vänder, även om det aldrig gör det. Ja, förutom igår då, självklart medan jag sussade sött i sängen.

Äh, skyller på Krabaten som vill att sin mamma går och lägger sig i tid oavsett om en historisk vändning är på väg att hända! :)

Men så fort jag har lämnat lilleman på dagis ska jag sätta mig och se andra halvlek som om det vore igårkväll och som om jag var totalt ovetandes om vad som skulle hända. Så det så.

Puss från oss

En vecka kvar till BF och än så länge inga tecken på att Krabaten är på väg ut. Å andra sidan gav Isac inte så många förvarningar heller. Jag lär nog märka när det är dags denna gången också. Svårt att missa liksom.

Efter en grå och rätt långtråkig förmiddag fick jag och Isac sällskap av moster A, kusin E, morbror A och Daisy. Sen om det var vårt sällskap eller chokladkakan de var ute efter låter vi vara osagt.

Nu har vi i alla fall tagit kvällen här hemma och parkerat i soffan för att kolla på fotboll.

Bjuder avslutningsvis på en bild på vårt busfrö från en av dagens promenader.

God kväll till er.

Andreas har varit borta med jobbet hela kvällen så honom har jag inte sett sen kvart över sex i morse. Matlagning och Isac har därför varit mitt ansvar. Och som om det inte var nog råkade jag slänga ihop en chokladkaka också, ungefär i samma veva som matkassarna från Lina levererades. Men med en sån duktig hjälpreda som Isac så var kassarna snart uppackade utan att jag ens behövt böja mig. Isac räcker mig så gärna varorna och försöker namnge det mesta. När kakan var ute ur ugnen drog jag igång matlagningen och gjorde mitt bästa för att undvika att trampa på legobitarna som låg utspridda bakom mig. Sedan fick vi trevligt middagssällskap i form av mormor och morbror A. Superkul tyckte Isac såklart.

Nu är diskmaskinen ur- och iplockad, matlådorna är i kylsåpet, disken är diskad och soporna är kastade. Leksakerna städade jag och Isac innan han gick till sängs. Jag förstår inte var jag har fått energin från idag!? 

Men nog förtjänar jag (ytterligare) en bit av den underbara chokladkakan jag bakade. Fick tips via en kompis blogg som i sin tur ätit denna godsak hos en vän som lagt ut receptet på sin blogg (kanske inte min bäst formulerade mening).

Lyxig chokladkaka heter denna godsak och receptet kommer ursprungligen från TV4:s program "Mitt kök". En riktigt len och underbart god chokladkaka. En klick grädde är vad som rekommenderas till, men i mitt fall fick det bli hallon. Mums.

Ja, som jag skrev i förra inlägget känner jag mig piggare än på länge. När jag hängde tvätten och sneglade in  i relaxen började det därför krypa i fingrarna. Det är tyvärr så att källarplanet sällan ingår i den allmänna städningen liksom. Det är en bonus om den hinns med. Behovet av en insats fanns därför i relaxen.

Så på med handskarna för här skulle det rensas avlopp. Jag vet storasyster, jag skulle överlåta det till Andreas, men då skulle det ta ett bra tag innan det blev prioriterat. :)

Avloppet är rensat, fogarna i och kring duschen är skrubbade. Toa, handfat och dusch är skinande rent och golvet är knäskurat. Bra jobbat till mig! Nu har jag intagit en sen lunch och en liiiten stund liggandes i soffan hade suttit fint, men det börjar bli hög tid att hämta Isac. Får slappa med honom istället. Vädret bjuder inte upp till utelek direkt.

Några Iphonebilder från det nystädade badrummet som vi älskar.

Resultat från gårdagen. Se vad som numera gömmer sig bakom dörren!? Tidigare stod det mest skurhinkar och trasor där. Nu finns det äntligen en plats att hänga svettiga träningskläder och blöta skor på. Toppen. Bortse från det gråa fläckarna (spackel) som någon gång ska målas vita...

Ja, äntligen. Efter ett par veckor med trötthet, illamående, huvudvärk och allmän obalans känns det som att kroppen har börjat hitta tillbaka. Jag känner mig harmonisk. Redo. Igår kväll fick jag även känslan av att det har gått upp för Andreas att det inte är långt kvar. För nu kan det faktiskt hända när som helst. Och Vi är redo.

Harmoni i kroppen. 8 dagar kvar.

Att jag har världens goaste son bidrar också till den sköna känlan jag har just nu. Iklädd full regnmundering med regnkläder, regnmössa och regnvantar stod han redo på dagis och väntade på att de andra barnen skulle bli klara för att gå ut i rusket. Jag stod mest och väntade på ingenting. Då tittar Isac på mig och säger klart och tydligt "Hejdå". Typ- allt är lugnt mamma, gå nu. Underbara unge. Det kanske inte låter så speciellt, men det är faktiskt första gången som han faktiskt säger hejdå när jag lämnar honom. Annars springer han iväg och leker och jag får vinka hejdå till hans rygg.

För övrigt verkade hela familjen ha haft klockan ställd på halvsex i morse. När jag vaknar till ser jag att Andreas kollar på sin mobil. Jag frågar vad klockan är och han svarar halvsex. Sedan säger han "Lilleman" i ett konstaterande att han fortfarande är kvar i sin säng på sitt rum och alltså har sovit hela natten där. Men jag tror inte att det tar mer än två sekunder så hör vi honom klättra ur sin säng och vi skrattar lite tyst. Där var hela familjen vakna. Vi myser alla tre i sängen ett tag innan Andreas som är pigg bestämmer sig för att gå upp. Jag och Isac drar oss ett litet tag till innan vi tar morgon kvart över sex och vinkar hejdå till pappa. "Pappa jobba" säger Isac och räcker honom sedan en av sina möss och säger "Musen jobba". Godingen.

Nu ska jag hugga in på lite mellanmål. Mina älskade satsumas som kommer om hösten fyller kylskåpet. Är det någon tid på året som jag blir fruktoman är det när dessa gula favoriter dyker upp.

Hoppas ni får en toppenvecka!