Lovis är snart fyra och en halv månad. I förrgår lyckades hon äntligen kämpa sig runt från rygg till mage. Hon har jobbat på det ett tag, men haft lite svårt att liksom komma över sin egen arm. Hon älskar att stå upp och kan stå riktigt länge. Hon ler så fort Isac vänder sig mot henne även om han skäller på henne för att hon äter på fingrarna. "Nu är stopp äta fingrar" brukar han tala om för henne.

Nätterna går åt rätt håll. Runt tre amningar senaste nätterna. Men hon vill vara nära. Riktigt nära. Jag har gjort ett flertal försök att försiktigt lägga över henne i sin säng, men nej. Min lilla mammagris. På kvällen när hon får ny blöja och pyjamas kan hon vara hur hungrig och gnällig som helst, men när vi därefter lägger oss i sängen ansikte mot ansikte skiner hon upp som bara den och ler och skrattar innan hon börjar äta. Vår fina lilla solstråle! Som vi älskar dig.