Idag tränade Andreas efter jobbet och jag var därför ensam i hushållet när middagen skulle tillagas. Lovis hade somnat på vägen hem och jag hade goda förhoppningar om att laga middad i lugn och ro. Tji fick jag. Lovis vaknade sisådär tio minuter in i matlagningen. Mutade henne med smörgåsrån i stolen intill mig medan jag hackade frenetiskt.

När smörgåsrånen inte längre gav önskvärd effekt övergick jag till majskrokar. Fortsatte hacka. Koka pasta till Isac, bulgur till oss. Lovis skriker. Ger henne en ny majskrok. Panerar kycklingen medan Isac försöker ta mina fingrar för att få med mig till soffan där han behöver hjälp med Ipaden. Lovis skriker. Ny majskrok och lite dåligt samvete då hon har varit hård i magen och jag har för mig att majskrokar är stoppande? Måste komma ihåg att ge henne katrunplommonpure sen. Isac jagar fortfarande mina fingrar. Förklarar för sjunde gången att jag inte kan hjälpa honom nu medan jag hiver ut massa mjöl på golvet. Varför var jag tvungen att panera kycklingen?? Fräser till Isac att han får väl hämta hit Ipaden om jag ska hjälpa honom. Surläppen åker fram och börjar darra. Jag får dåligt samvete och springer och hämtar Ipaden och hjälper honom hitta klippet han är ute efter. Lovis skriker. Jag ger henne en sked att leka med. Påminner mig själv om att andas och börjar sjunga på Mors lilla Olle. Köksön ser ut som en krigszon.

Skeden är sedan länge på golvet och Lovis skriker. Tar upp skeden, men den är rolig i tre sekunder. Tar ett nytt andetag. Stoppar in Lovis mat i micron och får med mig Isac till badrummet för att tvätta händerna. Isac vägrar stå, spagettiben. Sur för han själv inte fick stänga av Ipaden. Jag får lyfta honom och tvätta hans händer.

Börjar lägga upp Isacs mat på tallriken. Hämtar bestick, glas, mjölk och fyller på mitt vattenglas. Lovis skriker. Späder ut hennes mat och sätter mig mittemot henne och låter maten tysta mun. Bokstavligen. Tar ett nytt andetag. Är glad att jag sitter med ryggen åt köket. När Lovis börjar bli nöjd får hon vattenflaskan att leka med och jag kan äntligen ta lite mat.

Får ta ett nytt andetag och påminna mig själv om att inte slänga i mig maten. Stannar upp och tackar han där uppe för halloumiost. Galet gott. Isac verkar inte värst intresserad av att äta, trots all frukt på tallriken. Igår år han dock fyra portioner köttfärssås så jag antar att det jämnar ut sig. När min värsta hunger har lagt sig får Lovis sin katrunplommonpure och i samma veva ser jag Andreas komma hem från sitt cykelpass. Han tar en dusch och kommer upp och ser Lovis sitta och leka med sin flaska. "Värst vad hon är nöjd!" utbrister han.

Isac är drygt två och ett halvt år. Hans stora intresse just nu är siffror och bokstäver. Han räknar från ett till tjugo utan problem och känner igen siffrorna när han ser dem. Han kan nästan alla bokstäver och vill gärna "läsa" så fort han ser siffror och bokstäver. Registreringsskyltar på bilar är toppen. Nummer och bokstäver  på hus, postlådor, brunnar med mera är också roliga att spana på. Han börjar upptäcka att han kan själv och vi låter honom försöka så gott det går.

Han är mycket mån om sin syster och har förstått att han kan få henne att skratta genom att till exempel hoppa och busa framför henne. Han har koll på att hon är med och talar om när Lovis är ledsen. Han pussar henne godnatt och ger henne två kramar innan han går och lägger sig.  Han vill dock gärna bestämma vad hon får och inte får leka med. Han kan även vara lite väl "fysisk" med lillasyster både när han vill trösta, busa eller i hans mening tillrättavisa.

Han är lite svårtrugad vad gäller maten och det finns ingen logik i vad han han äter och om han äter. Ibland äter han massor av något vi inte ens trodde att han skulle smaka på och ibland rör han inte favoriträtten. Ibland hugger han in direkt och slevar i sig och ibland tar det en halvtimme innan han helt plötsligt, ur tomma intet, börjar äta. Han älskar i princip allt i fruktväg och smörgåsar säger han aldrig nej till.

Han tycker om att hjälpa till när mamma bakar, chokladbollar är favoriten. Det finns ett avsnitt av Spöket Laban där de bakar chokladbollar, eller kokosbollar som de kallas där. Det avsnittet vill han ofta titta på. Annars har det  inte varit så mycket filmtittande de sista månaderna. IPaden är en storfavorit och den använder han mycket. Han tittar mycket på videoklipp på youtube och det är anledningen till att han är så duktig på bokstäver och siffror. Annars är det mest pedagogiska appar som vi har laddat ner som han använder och tycker är roliga.

Isac skaffar sig fort rutiner som kan vara jobbiga att bryta. Till exempel skulle han ett tag alltid gå först ner för trappan. Nu har vi lyckats få honom att gå bredvid oss och hålla handen. Betydligt säkrare. Han måste slutföra saker som han påbörjat. Att avbryta mitt i något ger protester utan dess like. Det går oftast snabbare att låta honom göra klart än att avbryta och möta protesterna. Att säga till honom att leka/bada sista fungerar jättebra. Det märks på honom att det händer mycket nu och ibland slår det fullständigt bakut om det inte blir som han har tänkt. Tårar, ilska och protester. Det kan inte vara lätt att vara liten alla gånger.

Han förstår när vi sätter stopp, men visar tydligt med hela ansiktet att han är sur. Läppen åker fram och pannan skrynklas ihop. Att han lägger sig på marken när det inte går hans väg blir också allt vanligare. Men överlag är han ändå duktig på att lyssna och förstå var gränserna går.

Han sover hela nätterna, med få undantag, i sin säng. Detta efter en lång period med att ha kommit in till oss på nätterna. Läggningarna fungerar helt okej. Återigen skapar han rutiner som blir viktiga. Ett tag skulle hans 26 böcker staplas i en hög. Sedan läste vi två böcker som han efteråt la som en grund innan han började plocka böckerna från den befintliga stapeln och lägga på de två böckerna (en i taget...) till det blivit en ny stapel. Rasade stapeln eller om han kom på att stapeln stod på fel plats var det bara att börja om. Att bryta honom mitt i en sådan rutin är big no no!

Han är inne i en period där han är rätt hemmakär och säger ibland att han vill gå hem när vi till exempel är i affären. Han pratar också mycket om pappa och längtar efter honom när Andreas är på jobbet. Han är ledsen när jag lämnar honom på förskolan, men kommer igång och leker där efter ett tag.

Det är så underbart att följa hans utveckling och att höra honom sätta ord på saker och ting. Vi märker att han växer och utvecklas varje dag. Han tar efter allt vi gör och härmar allt vi säger. Han börjar bli stor. Samtidigt är det viktigt att vi låtar honom vara liten ibland och att han inte alltid behöver vara en duktig storebror. Istället för att skälla får vi ibland backa ett steg och komma ihåg att även om han inte är yngst i familjen är han fortfarande en liten kille på drygt två och ett halvt år. 

Isac är atletisk och har helt klart fått sin pappas kropp med lång rygg och starka ben. Han älskar att hoppa, är duktig på att klättra och har väldigt bra koll på kroppen. 

Han är så otroligt go och charmig och alldeles unik.

Vi älskar dig så vår finaste lilla pojke.