Idag gick jag in i väggen. Eller ja, jag sprang in i väggen. Bokstavligt talat. Jag sprang in i glaset i uterummet. Trodde tydligen att det var öppet när jag kastade mig upp från golvet och sprang ut mot trädäcket för att hindra Lovis som hade krupit ut och var på väg mot trappan. Pang.

Aj! Helt fantastiskt hur man kan slå i så många kroppsdelar samtidigt. Två bulor i pannan, en röd kind, en stor bula på ena knäet och en mindre på det andra knäet. Andreas konstaterade att Lovis eventuella fall i trappan hade varit lindrigare än min smäll i glaset. Troligtvis.

Som tur var stannade hon till i ett par sekunder så att jag trots min incident hann ut och stoppa henne. Nu förstår jag dig pappa. Just den där känslan av att någon klappar till en över pannan och knäet. Samtidigt. Aj!