Tänk att det redan har gått ett år. Ett helt år sedan vår älskade dotter kom till världen. Jag kan inte riktigt tro det. Men nog är det så. Hon börjar bli stor och härmar och tar efter allt vi gör. Hon tittar och studerar och försöker sedan göra likadant. När jag och Isac sätter stora klossar på våra huvuden försöker hon göra likadant. Får hon tag på kläder försöker hon dra på dem över huvudet. 

Hon tog sina första steg för en månad sen och går nu betydligt mer än vad hon kryper. Hon är väldigt kramig och tycker om att vara nära. Hon är åter inne i en period av mammighet och är inte jag i närheten är det pappa som gäller. Här hemma går hon runt i hela huset, men är vi någon annanstans håller hon sig nära oss. Hon visar humör och säger ifrån när Isac eller någon annan tar något ifrån henne. Precis som Isac var i samma ålder är hon känslig och reagerar så fort vi blir lite mer bestämda på rösten

Hon äter massor och gärna på egen hand. Hon är förvånansvärt duktig att äta med sked och vänder den liksom inte på väg mot munnen vilket gör att hon får in maten hon har på skeden. Är det riktigt gott utbrister hon ett "Nam". Hon sover okej om nätterna. Vi får väl gå in, mer eller mindre, en till två gånger varje natt och hjälpa henne somna om alternativt lyfta in henne till oss. 

Hon tycker om att leka tittut och får en riktigt busig blick när hon tittar fram. Hon dansar med Isac till Gangnam Style genom att gunga med knäna. Hon är en riktig liten klätterapa och älskar att klättra uppp och sätta sig på små pallar och barnstolar samt diverse lådor och annat som har någon form av upphöjning. Hon "pratar" allt mer nyanserat även om det ännu inte är några riktiga ord. Hon pekar på lampan och även mot andra saker som hon vill komma åt. Hon brukar böja ner hela överkroppen så att hon står på huvudet och liksom kan titta bakåt mellan sina egna ben.

Ja, hon är alldeles underbar vår dotter. En charmör utan dess like, med vilja och bestämdhet. Hon vet vad hon vill.

Älskade skatt. Du tillför så mycket kärlek i våra liv. Vad vore vi utan dig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...