Den här dagen kan jag tänka mig att sudda ut, rycka ur dagboken eller något liknande. Äh, den har inte varit hemsk eller tragisk på något vis. Men den har liksom inte varit särskilt rolig. Jag har varit trött och lite tom på energi hela dagen lång och det påverkar förmågan att hantera vardagliga situationer. Jag har inte blivit särskilt arg och skrikit hejdlöst eller något sådant. Jag har mest känt mig ledsen för att det inte flyter på som jag vill. Det kändes som att jag mest stod och trampade på jobbet utan att få något gjort. Och sånna dagar kommer, det vet jag. Men det tar extra hårt när jag inte riktigt är i balans.

Väl hemma var vi sena med middagen. Isac utbrast i vanlig ordning "tycker inte om" innan han ens har satt sig i stolen och petade väl på sin höjd i sig en fjärdedels potatis. Läggningen, som i skrivande stund inte är slutförd gör mig ledsen. Isac vill absolut inte sova i sin säng och jag vet inte hur vi ska hantera situationen. Han vill sova i vår säng.

Barnen får komma in till oss på natten. Det märks, framför allt på Isac, att det är perioder som han behöver vår närhet mer än annars och då får han det. Men däremot vill vi att de somnar i sina sängar och det har Isac alltid gjort. En del kanske tycker det är egoistiskt, men jag värdesätter den lilla stunden på kvällen då jag får krypa ner i sängen bredvid Andreas högt. Vardagen i övrigt är fylld av jobb, förskola, mat, tvätt och städ. Samtalen handlar mest om det praktiska. Men just när vi går och lägger oss får vi lite tid för varandra. Prata om annat än vardagliga ting eller bara ligga nära och sakta somna. Det är viktigt för mig och det ger mig energi.

Därför ville jag inte ge med mig när Isac ville sova i vår säng, för jag vet att risken är stor han snabbt som attan lägger sig till det som en vana. Men som alltid när det dyker upp ett nytt, lite oväntat problem är det svårt att hantera det på rätt sätt. Jag försöker prata mjukt och fråga varför. Jag blir arg och irriterad. Jag sjunger. Jag lämnar honom snyftandes i rummet och lyfter tillbaka honom gång på gång. Jag försöker prata och förklara en gång till.

Ja, ni ser ju- inkonsekvent så det skriker om det. Men trösten är att jag vet att det är så det blir för oss när det uppstår en ny situationen. Jag vet att det tar ett tag att känna in sig, att hitta vilken väg vi ska gå för att lösa just den här situationen. Det har jag lärt mig. Men det gör lite ont i magen när jag inte får något grepp om varför han inte vill sova i sin säng. Det hade underlättat om han hade kunnat berätta det.

Nu har han hur som helst somnat i sin egen säng efter att han och Andreas har läst böcker med ficklampa. Två och en halv timme efter påbörjad läggning. Lovis som ligger i sin säng en meter bort från Isac har sovit som en stock hela tiden. Det var rätt oväntat.

Nu är det min tur att somna. Det kommer nog gå fort!

Nattinatti till er som orkade läsa hela vägen hit.