Jag har funderat en del. Jag har funderat på hur många procent av dygnet jag faktiskt är den mamma jag vill vara. Den mamman som engagerar sig, ger sig in i leken och fokuserar helt på barnen. Det blir inte många procent när jag börjar räkna. Samtidigt så innefattar en förälderroll så mycket mer än lek och bus såklart. Men just den där hängivelsen. Tillfällen då jag släpper allt annat.

Den där mobilen som liksom sugs in i näven utan att jag reflekterar över det. När jag tror att barnen inte ser. Ska bara googla trappor. Ska bara läsa det här. Checka av instagramflödet. And so on. Eller så är det mat, städ, disk, plock, tvätt. You name it. Och ibland så är jag helt enkelt bara trött.

Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att jag trots allt är en bra förälder och att jag engagerar mig i barnen. Men jag vet också att jag kan bättre. Både jag och Andreas kan bättre. När vi är hemma båda två fastnar vi snabbt i våra husplaner. Det tar mycket energi och uppmärksamhet från oss. Så är det och så kommer det att vara ett tag framöver. Men vi måste hitta ett sätt att ta ett break. Tillfällen då vi kan vara här och nu med barnen.

Lösningen för oss? Ut! Ut, ut, ut. Hela famlijen ut. Och det har vi gjort nu i dagarna två. Vi har tagit med oss picknick, satt Molly i bärstolen och så har vi gått. Tillsammans. Genom skog och uppför berg. Över spångar och genom lera. Tittat på sniglar och skalbaggar. Fikat och pratat. Det har varit helt underbart och barnen blir så harmoniska efteråt. Och vi blir alla sådär härligt mosiga av att vara ute i friska luften. Så härligt.

Igår tog vi en liten vandringsled i närområdet och tog oss genom skogen till Domarringen. Nu önskar jag att jag kunde lägga in en snygg historisk text om domarringar, men nja, jag går visst bet. Resta stenar i en cirkel, fornlämningar, så långt är jag med.

Idag tog vi bilen till Kartberget och utgick därifrån. En vandringsled vid Knappstadviken tog vi oss an. Det var blött. Riktigt blött. Vi fick bära fram stockar och balansera på dem för att ta oss till spångarna på ett ställe vilket såklart uppskattades av barnen. Vi gick till ett fågeltorn som lyckligtvis hade ett "rum". Det var liksom inglasat och riktiga dörrar så vi fick sitta och äta utan att blåsa bort. Tummen upp.

Det här får det bli mer av i sommar. Helt klart. Vi njöt allihopa.

Nu laddar vi för en ny vecka med sommaravslutning på förskolan, kalas på LEO´s lekland och ettårskalas för kusin J som några av höjdpunkterna.

Ha det gott!