Så har då Mollibollen fyllt ett år. Vår lilla mini är ingen bebis längre utan en bestämd liten tjej som inte låter sig stoppas. Hon har humör och vilja och markerar tydligt om något inte är/någon inte gör som hon vill.

Hon är ganska mammig, men om man flörtar med henne ett tag så kan hon gå med på att byta famn. Större delen av hennes vakna tid vill hon gå. Gå, gå, gå. Och hålla i en hand. Hon släpper möbler allt mer och tar några steg på egen hand. Går hon mellan oss kan det bli runt tio steg. Rekordet är väl 15. Gåvagnen använder hon flitigt, i hög hastighet. Likadant när hon håller i händerna eller går mellan oss så går hon fort. Ivrig. Bestämd. Den inte alltför stabila dockvagnen härjar hon också runt med. Och allt annat som man kan gå med för den delen.

Hon klättrar hej vilt och lyser upp som en sol om hon ser att grinden till trappan är öppen. Hon har även lyckats ta sig lite väl högt upp i syskonens våningssäng innan vi skruvade bort de två nedersta trappstegen. Utomhus har hon kommit på att hon kan ta sig upp på en stenmur, men med hjälp av lite planteringar har vi avvärjt det.

Hon har numera sex stycken tänder varav två håller på att kämpa sig fram just i detta nu, vilket har stört henne en hel del den senaste veckan. Hon som annars sover hela nätterna i sin säng har vaknat en del och haft svårt att komma till ro. Hon är även gnällig om dagarna och liksom svår att hålla nöjd. Det i kombination med frustrationen över att inte kunna gå själv hur som helst skapar en rätt så missnöjd tjej just för tillfället. Men det känns som att det går åt rätt håll.

Hon äter bra, men bordsskicket är väl sådär. Skulle väl tro att hon har haft ner mer mat på på golvet nu än vad Isac och Lovis hade tillsammmans när de fyllde två. Typ. Det viftas intensivt med armarna vid minsta irritationsmoment. Favoritmat är korv. Den åker sällan ner på golvet.

Hon härmar rörelser så som att klappa i händerna och vinka. Hon tycker om att pussas (med öppen mun) och hon säger hej. Hon har bus i blicken och nära till skratt.

Ett år. Vår stora lilla tjej. Hur kan det ha gått så fort? Ditt leende, dina gosiga kramar och din busiga blick. Du är en riktig liten guldklimp som vi älskar så!