Sitter och funderar på vart våra sex-timmar-i-sträck-nätter har tagit vägen. De senaste nätterna har Isac velat ha mat lite titt som tätt. Första gången i natt stod klockan på 01.10 när jag började amma och efter ett tag hade han ätit klart och somnade om. Klockan 02.50 var det dags igen och efter den måltiden ville han inte somna om, i alla fall inte i sin egen säng. Till slut la sig Andreas intill Isac och vi sov gott alla tre i knappt två och en halv timme och sen var det någon som var vaken och hungrig igen.

Jag tror han är lite lätt förkyld och att det kan vara det som spökar och i natt var det nog mer närhet än mat han eftersträvade. Jag minns att jag i natt sträckte mig efter nappen för att ge den till Isac, men efter ett tag när Isac fortfarande ligger och bökar inser jag att bara gjorde det i tanken/drömmen och får göra ett nytt försök för att få nappen från sänggaveln till Isacs mun. Trött eller?