Tänk att det redan har gått ett år. Ett helt år sedan vår älskade dotter kom till världen. Jag kan inte riktigt tro det. Men nog är det så. Hon börjar bli stor och härmar och tar efter allt vi gör. Hon tittar och studerar och försöker sedan göra likadant. När jag och Isac sätter stora klossar på våra huvuden försöker hon göra likadant. Får hon tag på kläder försöker hon dra på dem över huvudet. 

Hon tog sina första steg för en månad sen och går nu betydligt mer än vad hon kryper. Hon är väldigt kramig och tycker om att vara nära. Hon är åter inne i en period av mammighet och är inte jag i närheten är det pappa som gäller. Här hemma går hon runt i hela huset, men är vi någon annanstans håller hon sig nära oss. Hon visar humör och säger ifrån när Isac eller någon annan tar något ifrån henne. Precis som Isac var i samma ålder är hon känslig och reagerar så fort vi blir lite mer bestämda på rösten

Hon äter massor och gärna på egen hand. Hon är förvånansvärt duktig att äta med sked och vänder den liksom inte på väg mot munnen vilket gör att hon får in maten hon har på skeden. Är det riktigt gott utbrister hon ett "Nam". Hon sover okej om nätterna. Vi får väl gå in, mer eller mindre, en till två gånger varje natt och hjälpa henne somna om alternativt lyfta in henne till oss. 

Hon tycker om att leka tittut och får en riktigt busig blick när hon tittar fram. Hon dansar med Isac till Gangnam Style genom att gunga med knäna. Hon är en riktig liten klätterapa och älskar att klättra uppp och sätta sig på små pallar och barnstolar samt diverse lådor och annat som har någon form av upphöjning. Hon "pratar" allt mer nyanserat även om det ännu inte är några riktiga ord. Hon pekar på lampan och även mot andra saker som hon vill komma åt. Hon brukar böja ner hela överkroppen så att hon står på huvudet och liksom kan titta bakåt mellan sina egna ben.

Ja, hon är alldeles underbar vår dotter. En charmör utan dess like, med vilja och bestämdhet. Hon vet vad hon vill.

Älskade skatt. Du tillför så mycket kärlek i våra liv. Vad vore vi utan dig?

Ja, idag har vi firat en nybliven treåring och en blivande ettåring med tjocka släkten. En härlig eftermiddag med tårta, presenter och glada barn. Tack för idag fina ni.

Gräddig frukttårta med kokos. Tro det eller ej, men denna tårta vann enligt mig över nedanstående tårta trots att den inte innehåll en endast bit choklad. Oväntat.

En galet mäktig chokladskapelse som hade behövt innehålla lite mer grädde för att lätta upp.

Hallongrottor, kolakakor och cake pops.

Mormorsmor, morfarsmor och moster var tre av gästerna.

Goaste kusinerna F och E som är födda samma år som Lovis.

Oooooo grävmaskin! utbrast denna nyklippta kille. Jag tog fram saxen i fredags och vips var han inte bara en treåring utan såg ut som en också.

En för dagen mammig dotter. Jag fick henne aldrig tillräckligt långt ifrån mig för att kunna ta kort så jag fick istället lämna ifrån mig kameran för att fånga vår ettåring.

Det är en kramig liten tjej vi har.

Men när hon är hos mamma går det bra att busa och le mot gästerna.

Lovis går alltmer och allt stadigare. Isac hejar på.

Isac är mån om sin lillasyster och idag när Lovis var ledsen lutade Isac sig fram mot henne och sa "Vad är det vännen? Vad är det vännen? Det går över". Så himla söt. Jag har sagt det förr, med det är så härligt att följa språkutvecklingen. Det är verkligen underbart. Han pratar och frågar och berättar. Vissa ord har han dock sina egna uttal på. Lusseklad har hängt i bra länge och betyder choklad. Sedan har han också sina tatojer. Dinosaurier alltså. Underbara små. Som vi älskar er.

...men ett desto större steg för vår Lovis.

Av alla steg som har tagits på jorden idag, var dina de allra vackraste.

Ja, så har hon alltså tagit sina första steg på egen hand, knappt elva månader gammal. Fyra-fem steg har hon tagit ett par gånger. Det är bland det härligaste som finns. De allra första stegen. Det är stort, min kära dotter.

Ett kort hej innan en trött mamma hoppar i säng. 05.45 ringer klockan om mornarna. Försöker jobba 7-16 så att jag hinner träffa mina små så mycket som möjligt och då får jag kliva upp i tid.

Mina små ja, de växer så det knakar på alla sätt och vis. Jag tycker att det har hänt så mycket med Isac de senaste veckorna efter att han har börjat på "stora" avdelningen på förskolan. Det har hänt så mycket med hans prat. Det är så underbart att höra honom babbla och fråga om saker.

Lovis har fått två nya tänder som har tittat ut det senaste dygnet. Hon har två nere sen tidigare och så nu har hon alltså även två där uppe. Hon har sovit lite mer oroligt de senaste nätterna, vilket då kan ha fått sin förklaring. Eller ja, vi har fått lägga henne mellan oss ett par nätter då hon inte har velat somna om i sin säng och väl på plats hos oss har hon sovit gott så vi ska inte klaga.

Lovis har förövrigt en favvoleksak här i hemmet. 

Det är som min farmor sa efter att ha sett klippet- "Man vill ju bara krama henne!"

Nattinatti från mig
 

Idag har det varit en riktig måndag. En dag som jag mest har väntat på att den ska ta slut. Egentligen är det väl ingenting som har gått direkt dåligt. Men det är heller inte något som har gått direkt bra. Trött och lite allmänt off har jag känt mig. Måndag helt enkelt.

Men gissa då hur mycket det här underbara videoklippet värmer i det trötta mammahjärtat!? Jag har tittat på det flera gånger idag och har då inte kunnat låta bli att le. Underbara älsklingar. Storebror och lillasyster. Ni är det vackraste i mitt liv.

Så var det måndag igen. Men numera längtar jag efter måndagar. Efter en natt med på tok för lite sömn, en stressig dag på jobbet, handling och middagsstök så var det alldeles underbart att sätta sig upp på hästryggen och koppla bort allt annat för en timme. Åh vad roligt det är att vara igång igen. Även Isac har fått rida nyligen. Igår fick han skritta runt på en shettis. Han såg rätt nöjd ut faktiskt!

En annan som är nöjd är den här lilla tjejen.

Att stå och balansera lite här och var är ju bara så roligt. Söta du! <3

Nattinatti till er

Lovis blir mer och mer en egen person. En person med mycket vilja. Hon är samtidigt en riktig solstråle med ett stort, härligt leende som hon gärna bjuder på. Hon är fortfarande otroligt mammig, även om jag tycker det har blivit bättre, bara på den här veckan som jag har jobbat. Det är inte så att hon är ledsen när jag är borta, inte det minsta. Då är hon hur nöjd som helst. Men så fort hon hör mig eller ser mig

 s k a  h o n  t i l l  m i g. Och får hon inte det, så hörs det. Då blir hon ett litet minimonster. Men så fort hon hamnar i min famn firar hon av sitt största leende och charmar alla i sin omgivning.

Hon är riktigt rörlig och precis som Isac hade och har, har hon också koll på kroppen och ramlar väldigt sällan, trots att hon reser sig upp så mycket hon kan. Hon har börjat släppa taget en kort sekund innan hon sätter sig och kan förflytta sig korta sträcker längs möbler. Hon sitter gärna på knä och liksom reser sig upp så att hon "står på knäna". Ibland så sätter hon ner en fot istället för ett knä och det ser ut som om hon försöker ställa sig upp. Inte för att det är nära än, men det är härligt att se henne försöka. Hon klappar gärna i händerna och hon "pratar" mer och mer nyanserat och med olika vokaler. Isac är fortfarande stora idolen och hon brukar krypa efter honom när han lämnar rummet. När han busar med henne, vilket han gärna och ofta gör skrattar hon högt av förtjusning.

Puss på dig vår stora tjej!