Long time. No see. Det har visst varit lite semester även från bloggen. Dagarna har liksom rullat på i sakta mak och vi har mest tagit det lugnt. Badat, lekt och myst hela familjen. Isacs vecka med pappa och morfar i Jämtland var en riktig hit. Oj, som det lös om honom på varje bild jag fick på telefonen.

Husprojektet har också haft semester, men nu är bollen i rullning igen och vi hoppas skriva under slutbeställningen innan veckan är slut. Men eftersom det alltid tar längre tid än vad vi tror så blir det säkert först nästa vecka.

Något som också tar längre tid är att skriva det här inlägget då jag har blivit tillfälligt vänsterhänt. Trots en nästintill magisk ninjarullning när jag ramlade av cykeln i lördagen lyckades jag få en spricka i armbågen. Körde mountainbike i skogen och skulle vända. Tappade farten och uppenbarligen balansen och välte inåt. Fick inte loss cykelskon från pedalen och föll på klipphällen (såklart) med armbågen underst. Efter nån minuts pustande pallrade jag mig väl upp på cykeln och trampade tillbaka med en hand på styret. Väl hemma smorde Andreas upp fästena i pedalerna, så nästa gång (om ett par månader!?) som jag ger mig ut i skogen så borde jag komma loss lite snabbare. Förhoppningsvis!

Nåja, det känns redan lite bättre även om armen är rätt obrukbar just nu. Jag måste förlita mig på Andreas när jag ska sätta upp håret och matlagning går sådär. Blöjbytena kan jag tyvärr inte fixa. Himla otur alltså. Men annars går väl det mesta med lite vilja, kreativitet och tålamod.

Avslutar med några av instagrambilderna från de senaste veckorna.

Har släppt iväg grabbarna i familjen upp till norra Jämtland tillsammans med min pappa. En vecka av fiske, tunnbröd och mys väntar dem. Isac var så exalterad när de packade i tisdags. Och när de startade resan klockan fem igår morse var det inte tal om att somna om i bilen. Tre timmars konstant pratande från Isacs sida innan han till slut slumrade runt åtta.

Idag har de varit ute och fiskat. Isac fick första och största fisken. Han har sett två helikoptrar. En blå och en röd. Till middag åt han massor av tunnbröd och innan de la sig rodde de ut med båten och la i nät. Så lycklig.

Med två småsyskon så får han höra en hel del "inte nu", "snart" och "sen". Nu får han en hel vecka med pappa och morfar och gissa om han njuter. Och som jag önskade att jag hade kunnat vara med och upptäcka världen genom hans ögon. Nästa år hoppas jag att vi åker upp hela familjen. Just i år kändes det lite för långt för Molly som inte är glad i att åka bil plus att det kanske inte är direkt anpassat för en ettåring däruppe.

Lovis tycker att det är lite ovant att vara utan Isac och pappa, men reder sig rätt bra. Lite konfundersam är hon ändå och idag sa hon att när hon blir kille ska hon också åka iväg med pappa och morfar. My mistake. Vi har pratat om att killarna skulle åka iväg och att vi tjejer skulle vara kvar här och hitta på roliga saker. Fick förklara att när hon är fyra så får hon också åka iväg och fiska med pappa och morfar. Det handlar inte om att vara kille eller tjej.

Har väl tänkt försöka skämma bort Lovis lite extra denna veckan och idag tog vi med oss mormor till leklandet. Lovis kunde därmed få fullt fokus från en av oss hela tiden. Hon åkte och åkte och åkte. Hoppade, sprang och busade. Helnöjd. Mormor följde sedan med oss hem och sover nu bredvid Lovis som är rätt nöjd.

I dagarna tre har jag, mamma och min syster försökt smida någon form av semestertripp för de kommande dagarna. Inte för långt bort och inte alltför dyrt. Men vädret till helgen liksom? Nja, vi får se om vi kan ta oss i väg i början av nästa vecka. Lite semesterfeeling vill vi ha trots allt. Precis som grabbarna på bilden nedan.

Puss på er. <3

En tuffing som åker och åker och åker.

Och appropå inget. Nu går Molly. Nu GÅR Molly. Inte bara enstaka steg mellan möbler utom genom hela huset. Det finns nog inget sötare. Heja Molly.

Okej, dåligt komponerade bilder här. Men äh. Det får va så ibland.

Nattinatti

Min blogg verkar för tillfället ha blivit en bilddagbok. Men det är så härligt att gå tillbaka och kolla på bilderna och minnas dagarna. Och just igår var en dag att minnas. En dag att plocka fram när det är lite tuffare. En riktig toppendag och jag tror att såväl stora som små njöt dagen lång. Vi tog tåget till Rottneros och lekte och badade och strosade runt. Allt var bara så härligt och barnen var glada och nöjda. Det kan inte bli bättre.

Så kikade äntligen solen fram efter en kall och blöt vecka. Vi hamnade på Bomstad och hade det gott allihopa. Som våra barn älskar att vara där ute. Kameran har fått jobba lite idag och jag tycker så mycket om den. Spanar lite efter fotokurser, vill lära mig meeer!

I helgen packade vi ryggsäckarna igen. Den här gången gjorde vi ett besök i Segerstad naturreservat. Vi fick se rådjur, grodor, en näbbmus, myror och massor av mygg. Det sistnämnda till Isacs stora förskräckelse. Men det gick bättre efterhand. Hans uttalande säger dock det mesta angående hans åsikter om mygg. "Jag vill inte att myggen ska vara där jag är. Jag tycker att de ska vara på något annat ställe. Kanske hos dinosaurierna."

De knatar på bra de två stora. Ibland får vi hitta på lite lekar för att komma framåt när benen blir trötta. Men dryga tre kilometer tillryggalade vi igår. Efteråt var alla lika trötta.

Midsommarhelgen tillbringade vi på Bomstad där regn blandades med solsken i vanlig ordning när det kommer till midsommar. Vi sov i tält i dagarna två och hade det riktigt mysigt.

Jag har funderat en del. Jag har funderat på hur många procent av dygnet jag faktiskt är den mamma jag vill vara. Den mamman som engagerar sig, ger sig in i leken och fokuserar helt på barnen. Det blir inte många procent när jag börjar räkna. Samtidigt så innefattar en förälderroll så mycket mer än lek och bus såklart. Men just den där hängivelsen. Tillfällen då jag släpper allt annat.

Den där mobilen som liksom sugs in i näven utan att jag reflekterar över det. När jag tror att barnen inte ser. Ska bara googla trappor. Ska bara läsa det här. Checka av instagramflödet. And so on. Eller så är det mat, städ, disk, plock, tvätt. You name it. Och ibland så är jag helt enkelt bara trött.

Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att jag trots allt är en bra förälder och att jag engagerar mig i barnen. Men jag vet också att jag kan bättre. Både jag och Andreas kan bättre. När vi är hemma båda två fastnar vi snabbt i våra husplaner. Det tar mycket energi och uppmärksamhet från oss. Så är det och så kommer det att vara ett tag framöver. Men vi måste hitta ett sätt att ta ett break. Tillfällen då vi kan vara här och nu med barnen.

Lösningen för oss? Ut! Ut, ut, ut. Hela famlijen ut. Och det har vi gjort nu i dagarna två. Vi har tagit med oss picknick, satt Molly i bärstolen och så har vi gått. Tillsammans. Genom skog och uppför berg. Över spångar och genom lera. Tittat på sniglar och skalbaggar. Fikat och pratat. Det har varit helt underbart och barnen blir så harmoniska efteråt. Och vi blir alla sådär härligt mosiga av att vara ute i friska luften. Så härligt.

Igår tog vi en liten vandringsled i närområdet och tog oss genom skogen till Domarringen. Nu önskar jag att jag kunde lägga in en snygg historisk text om domarringar, men nja, jag går visst bet. Resta stenar i en cirkel, fornlämningar, så långt är jag med.

Idag tog vi bilen till Kartberget och utgick därifrån. En vandringsled vid Knappstadviken tog vi oss an. Det var blött. Riktigt blött. Vi fick bära fram stockar och balansera på dem för att ta oss till spångarna på ett ställe vilket såklart uppskattades av barnen. Vi gick till ett fågeltorn som lyckligtvis hade ett "rum". Det var liksom inglasat och riktiga dörrar så vi fick sitta och äta utan att blåsa bort. Tummen upp.

Det här får det bli mer av i sommar. Helt klart. Vi njöt allihopa.

Nu laddar vi för en ny vecka med sommaravslutning på förskolan, kalas på LEO´s lekland och ettårskalas för kusin J som några av höjdpunkterna.

Ha det gott!

Så äntligen kom det lite värme. Lite känsla av sommar i alla fall, om än tillfälligt. Jag tog fram kameran som legat oanvänd lite för länge och fångade barnen i lek och bus. Vi njöt alla av det härliga vädret. Vi vill ha meeer.