Så har köksbeställningen gått iväg idag. Det blir ett vitt kök från Sentens, Electrolux Home. Rostfri bänkskiva på bänkskivan mot väggarna och en bänkskiva av betong på köksön. Den sistnämnda ska vi gjuta själva. Något måste vi ju få fixa med egna händer i huset! ;)

Kök och matplats.

Och här ska köket stå. Ni ser pelaren precis i utkanten av bilden på höger sida. Matplatsen syns alltså inte på den här bilden.

Här blir vårt sovrum.

Vyn när jag står framför fönstren i sovrummet.

Och här är vardagsrummet.

Bygget flyter på bra och det är så roligt att se det ta form. Det är väl fortsatt intensivt och det väntas många beslut kommande veckor. Vi ältar helt enkelt vidare. Jag och Andreas. Men nu kan vi som sagt bocka av köket. Alltid något!

Nu ska vi diskutera el här en sväng innan vi tar natten. Ha det gott!

Jag har sagt det förr. Men det är tur att det är just jag och Andreas som bygger det här huset tillsammans. Jag tror inte att någon annan skulle stå ut med någon av oss i mer än ett par dagar. Vi är så uppslukade av detta bygge och ältar allt. Allt! Och när vi tror att vi äntligen har bestämt oss så är det alltid någon av oss, gärna sådär precis innan vi somnar, som ställer den där återkommande frågan: Men hur blir det egentligen? Ska vi verkligen ha det där? Blir det verkligen bra? Och så är diskussionen igång. Telefonerna åker fram och vi googlar, ritar och funderar. Vi har vår trygghet i att vi vet att vi landar någonstans på andra sidan. Vi vet att det så småningom kommer att säga klick, men att det är rätt kämpigt på vägen med många svängar. Riktigt stora u-svängar till och med.

Det här med golv är väl den här veckans stora ältande. Precis i början av projektet var vi inne på ett mörkt golv, men sedan under hösten lyckades jag få med mig Andreas till den ljusa sidan. Ljusare blev nästan vitt, närmre bestämt Kährs Nouveau Snow. Och sedan har vi varit nöjda med det.

Bild lånad från kahrs.se

Men så, i början av veckan lånade vi hem golvprovet för att börja titta på vad vi skulle ha för klinker till och då började jag vackla. Var det såhär det såg ut? Vill vi verkligen ha det här? Så sprang vi över ett prov av ett nyoljat ekgolv med brun infärgning (Kährs Ek Sevede) och kärade ner oss. Fullständigt.

Bild lånad från kahrs.se

När vi skulle kolla klinker idag fick vi dock syn på ett äldre golvprov av samma golv och stod väl mest och gapade. Sedan la vi oss ner på golvet och grät och sparkade med fötterna. Eller ja, det var vad vi ville göra. Det gyllenbruna, vackra golvet med en fantastiskt tredimensionell effekt var aprikosfärgad, platt och livlöst. Vi vet att alla trägolv förändras, men nej, den förändringen var vi inte beredda på. Så ikväll står vi här hemma med Kährs Ek Ulf, ett mörkt, gråbrunt golv som vi föll pladask för när vi var på visning i början av projektet och som vi aldrig helt har kunnat släppa. Ska vi landa här till slut? Har vi verkligen svängt klart? Jag vågar inte tro det, även om jag hoppas.

Bild lånad från kahrs.se

På ett vis var det lättare när vi renoverade. Då hade vi allt som oftast något att förhålla oss till, något att rätta oss efter. Nu kan vi välja fritt, vilket är en både roligt, men också tidskrävande och påfrestande. Att få ihop en helhet med parkett, klinker, kök och trappa med mera är en riktig utmaning och att hitta oss själva i alla val är inte helt lätt. Samtidigt är det en rolig process och det kommer att bli en spännande vår när vi får se vårt hus växa fram.

Och växer, det gör även Molly. Imorgon ska vår minsting börja skolas in på förskolan. När blev hon så stor!?

Väskorna är packade, barnen sover och det är nu dags att sova. En tidig morgon väntar. Vi har haft en helt fantastisk vecka med toppenväder. Vi har struntat i alla utflykter, bara varit och låtit barnen styra tempot. Pool- och strandhäng och så lite lek inne på hotellrummet för att komma undan från solen då och då.

Det ska dock bli otroligt spännande att komma hem och få se huset på plats! Det milda vädret där hemma har gjort att Andreas och svärfar har kunnat måla delar av fasaden! Så smidigt när byggställningen är uppe runt huset. Knappast något vi hade räknat med när vi insåg att stomresningen skulle bli i december. Men skönt att få målat det som är lite högre upp på huset!

Det har blivit många bilder under veckan och jag avslutar med några till.

Ja, så kan man lugnt beskriva hösten som har varit. Och det handlar inte om timmar. Jag har jagat minuter. Jag har lagt mig på kvällarna och funderat på hur jag ska kunna få mer tid nästkommande dag. Men jag hittar inte längre några minuter att plocka. Hösten har varit intensiv. Insamlingen och loppisen till förmån för flyktingarna, flytt, heltidsjobb och ibland mer därtill, lite bandy, planering av husbygge och våra tre små på det. Trött är bara förnamnet.

Därför, kan jag säga, att det ska bli såå härligt med fyra veckors ledighet. FYRA. Och jag inleder här och nu med en vecka på Gran Canaria. Och samtidigt som jag har det himla gött här med barnen och mina föräldrar är Andreas hemma och bevakar och bistår bygget. Ja, såklart. Av alla möjliga veckor lyckades vi givetvis tajma husleveransen med vår inbokade resa. Andreas fick därför bli kvar på hemmaplan för att måla lite brädor, ta hand om skräp och dokumentera bygget. Klockan sju i morse påbörjades monteringen och bara några timmar senare var ytterväggarna för nedre plan på plats. Så himla häftigt. Äntligen är vårt hus inte bara några streck på ett papper. Nu finns det faktiskt på riktigt!

Och samtidigt, sex timmars flygresa längre bort.

En riktigt härlig dag har vi haft och minen som Lovis hade hade när vi berättade att vi skulle vara här sex dagar till var obetalbar. Hon såg rätt nöjd ut. Älskade små. Vad ni är underbara.

Ett snabbt inhopp här på bloggen för att dokumentera dagens händelse. Gjutning av plattan. Check.

Så härligt att se att det händer något. Om mindre än två veckor kommer stommen och huset ska resas. Tänk att det där huset på pappret faktiskt ska bli ett riktigt hus!

Idag har alla våra timmar med papper och penna, alla våra galna och tokiga ideér, alla sena kvällar, otaliga diskussioner och googlande, idag har det betalat sig. Idag börjar del två av resan. Byggandet. Idag har Lantmäteriet mätt ut var huset ska stå och Kewab har börjat gräva. Det kommer gå fort och vi kommer att ha en gjuten platta i slutet av nästa vecka eller veckan därefter. Äntligen! Det ska bli så kul att få se vår dröm ta form på riktigt. Inte bara ett fantasihus på ett papper. Nu kör vi. Heja oss!

Ja, jag borde verkligen sova nu. Men jag måste först dokumentera denna dag. Vi har nämligen lämnat in slutbeställningen för huset! Japp, ni hörde rätt. Äntligen! Nu inväntar vi tidsplan och grundritning. Det känns fortfarande rätt overkligt att det hus som vi suttit och ritat på om kvällarna och vridit och vänt på in i det oändliga faktiskt ska byggas på riktigt. Och att vi sen ska bo där! Nog längtar vi lite.

Nej, nu ska jag logga ut mig själv och få några timmars sömn. Det är full fart som gäller inför helgens event parallellt med jobb och barn. Sömnen är aningen underprioriterad för tillfället. Men det mesta börjar falla på plats och det kommer bli en rolig och trevlig helg. Jag hoppas vi ses där! Loppis, fika och insamling. Nu kör vi Karlstad!

Den här helgen har gått alldeles för fort. Förstår inte riktigt vart timmarna har tagit vägen. Höjdpunkten var väl fredagen då jag och Andreas fick några timmar på tu man hand i kvällsolen och rullade 34 km på inlines tillsammans. Skönt för både kropp och knopp. Vi avslutade med ett iskallt, men underbart dopp i Klarälven.

Annars har det varit rätt så intensivt och det märks framför allt på barnen. Så imorgon tänker vi chilla här hemma, kanske åka iväg och köpa lite örter och någon tomatplanta. Men i övrigt får det bli hemmamys.

Nu väntar vi ivrigt på att få höra från något från Trivselhus. Vi har alltså gjort en slutbeställning och väntar på att se vart vi hamnar ekonomiskt innan vi kan säga "kör". Sedan vi fick den senaste offerten har det hänt mycket med huset som påverkar briset åt båda hållen så vi får se vad det landar på. Men tro inte att vi under de här veckorna släpper hustankarna. Oj, som vi ältar fasadfärg, ytterdörrar och andra estetiska uttryck. Och vi har svängt, bara sådär. Eller rättare sagt, en av oss vågade yttra något vi båda känt ett tag och helt plötsligt har huset blivit vitt. Som så gott som alla andra hus på Kartberget. Vår svartvita vision verkar få styrka på foten. Det känns lite tråkigt, men ändå rätt. Det är den där magkänslan som talar och den ska man lyssna på. Önskar bara att den infann sig lite snabbare ibland!

Nattinatti från mig och denna lilla varelse.