Ja, så här ser det ut hos oss just nu. Idag grundar vi stommen till uterummet. Precis när B och Andreas var klara och började dra över presenningen så började regnet ösa ner och det ser inte ljusare ut någonstans. Hej skur. Hoppas det är allt regn för helgen. Rent önsketänkande jag vet...

På återseende

Oj, så dagarna går. Och inte har det blivit mycket pluggat. Dock har jag ägnat ett antal timmar på Google SketchUp och ritat en entré. Nej, inte vår. Men ett jobb som vår snickare ska lägga ett anbud på. Tjänster och gentjänster. Sen tycker jag det är rätt kul också. Upptäckte programmet förra veckan och under eftermiddagen idag har jag tragglat och prövat och lärt mig ännu mer. Under helgen hoppas jag hinna rita upp vår uteplats. Har en idé på hur det låga och höga trädäcket ska mötas, men vill gärna se det på bild.

Stommen för yterummet är på plats och nu förbereds det för taket.

Och en bild från andra hållet.

Isac har haft det mycket trevligt med sin gammelmormor även idag och i morgon får han träffa henne igen då hon är snäll och hjälper oss när jag har föreläsning i morgon också. Toppen!

Isac hittade en kiwi i fruktskålen. Lite hårig var den dock. Bra spanläge i fönstret. Blixtar och muller utanför.

Nu - dusch och sedan sängen och läsa lite i skolboken. Jag blir förvånad om jag tar mig i genom en sida innan jag somnar...

Nattinatti

Ja, det är underbart att ha hantverkare hemma! Det händer så mycket på en dag då. Och nu har vi haft vår duktige snickare hemma två dagar i rad. I och med att vi båda har varit hemma så har Andreas kunnat serva och hjälpa till där ute. Så medan killarna har varit ute och jobbat så har jag bakat, handlat, lagat mat, tvättat och tagit hand om Isac. Könsfördelat? En aning. Men det får man ta ibland! :)

Så här såg det ut i går kväll efter att killarna varit igång hela dagen. Plintar, bärlinor och några reglar är på plats.

Ett dygn senare är alla reglar på plats och trall i kanterna har skruvats.

På bilden till vänster ser ni vart trappan ska gå ner bredvid huset. Till höger, en massa reglar.

Under helgen vankas åter igen grävning. Då ska hålen till det nedre trädäcket grävas så att de kan gjutas under veckan som kommer.

Trevlig helg till er alla!

Sitter med lite tråkgöra, men ack så viktig sådan. Kopierar bilder från minneskort till dator och hårddisken och tömmer även min Iphone på bilder. Efter ganska precis ett år är den nästintill proppfull.

Gårdagen var en bra dag på många sätt. Snickaren var här och de elva plintarna är nu gjutna och ska få härda innan arbetet fortsätter nästa vecka. Besöket på BVC gick också bra och Isac är nu 72,5 cm lång och väger 9685 gram.

Plintarna är äntligen gjutna!  

Som ni trogna läsare vet så drömmer jag mycket och konstigt. Jag har tidigare berättat hur jag i en hel del drömmar upptäcker att jag har alldeles för lite kläder på mig. Det är så stressande och jag vill helst sjunka genom jorden. Det är ju inte direkt så att jag befinner mig ensam på mitt rum när jag upptäcker att jag glömt ta på mig ett antal kläder.

Något annat, som på något sätt är ännu konstigare och som återkommer i mina drömmar är att jag har hela munnen full med tuggummi. Detta händer oftast när jag ska prata med någon lite viktigare person. Och då menar jag inte tre-fyra hubbabubba utan snarare tre-fyra paket hubbabubba. Riktigt vältuggat, på gränsen till upplöst och helt hopplöst att få ut ur munnen.  Diskret försöker jag dra ut tuggummit ur munnen, för vem kan prata med tre-fyra paket hubbabubba i munnen? Men jag drar liksom ut näve efter näve efter näve och det tar aldrig slut! Jag drar och drar och drar, men jag har fortfarande hela munnen full av det söndertuggade tuggummit. Vart kommer allt tuggummi ifrån? Och varför, varför drömmer jag det?

Nu borde Isac snart vakna och då är det snart dags för lunch och sedan ytterligare en vända i blåbärsskogen för hela familjen plus moster A och gammelfarmor! Hej blåbär! Nu kommer vi!

Vi fortsätter med hallontema. Milkshakes som smakade så gott så att vi slogs om att få upp det sista ur mixern med slickepott. 115 g hallon, 3 dl vaniljglass med krossad choklad, 2 msk mjölk. Mixa och njuuuuut.

1286 g hallon. Kvällens skörd. Mmm, vi fyller upp frysen så gott det går. I morgon har vi tänkt ge oss ut i skogen på blåbärsjakt. Och när jag skriver vi så menar jag äntligen hela familjen. Andreas har nu påbörjat sin semester som senare kommer att övergå i föräldraledighet. Det innebär att mina dagar här hemma är räknade. Kan inte riktigt förstå det och tänker inte skriva så mycket om det nu heller för nu ska jag bara njuta av att ha hela familjen samlad! :)

Vi har under kvällen skrivit en lista på saker vi tycker behöver göras här hemma den närmsta tiden. Vi har lärt oss att det är så vi fungerar. Båda har idéer, planer och mål, men ser vi inte till att sammanfoga dem och se till att de blir gemensamma så brukar det sällan sluta bra. Nog har renoveringen gett oss en del kunskap om oss själva. Så som denna. Kommunikation är helt klart A och O.

Jag minns såväl vår första vinter i huset. Vi blåste i stort sett ut hela övervåningen. Grannarna trodde nästan vi var bortresta för det var så mörkt och tomt i vårt hus. Vi bodde i ett litet rum i källaren med en mikro i hallen och ett kylskåp i tvättstugan. Vi hade bara två tallrikar och två par bestick framme för att det inte skulle bli disk som samlades på hög. Känns nästan lite overkligt nu, men så levde vi.

Hur som helst. Jag hade som vanligt fullt upp med bandyn den tiden på året och hade träning måndag till torsdag medan Andreas var hemma och slet i huset. Så kom då äntligen fredagkvällen. För mig som har hållit på med tre sporter samtidigt och alltid haft mycket träningar så var lediga kvällar då att betrakta som heliga. Jag minns att jag på gymnasiet kunde kolla i kalendern och se att det var 30(!) dagar till nästa vilodag. Inte helt optimalt och kanske inte särskilt konstigt att korsbandet i knät rök till slut. Men lediga kvällar har därför alltid varit förknippade med soffmys, kanske något gott att tugga på och gärna en film. Särskilt om det var fredag eller lördag.

Så när denna träningsfria fredag uppenbarade sig så såg jag fram emot soffmys med min älskling. Han å andra sidan, arbetsnarkomanen själv, såg ju möjligheten att få arbeta hela kvällen med huset tillsammans med mig. Perfekt tyckte han.

K R O C K . Innan vi förstod varandras olika behov och var medvetna om vad den andra behövde och lärde oss kompromissa så kunde det vara lite jobbigt. Men när vi lärde oss planera kvällen/dagen så att vi båda var överens om vad som skulle göras och hur länge vi skulle hålla på så blev allt så mycket enklare. Då kunde vi helt plötsligt få lite av båda världarna. Båda blev nöjda och glada. Kommunikation, mina vänner. Kommunikation.

Puss och godnatt från oss.  

Vår avgång för uterumsprojektet är försenad. Suck. Andreas pratade med snickaren i förmiddags och det andra projektet som han har var större och mer tidskrävande än beräknat. Skit oxå. Det tar några veckor till innan han kan komma igång här. Lägg därtill några veckor semester och ni förstår att det dröjer ett tag innan vi har vår uteplats färdig. Och ni vet vad jag tycker om förseningar... Fast då det andra projektet är en renovering hos ett par nära vänner till oss känns det lite bättre. De behöver trots allt ett fungerande kök i sitt nya hus lite mer än vad vi behöver vår uteplats. Storsint är vad jag är. Försöker vara i alla fall. Men imorgon känns det bättre. Behöver som vanligt lite tid för att smälta förändringar i planerna. Plinhålen är i alla fall grävda. Glaspartierna står på uppfarten. Så det är bara för snickaren att köra igång när han får tid.

Men det här är väl också snyggt? Lite bökigt att ta sig upp och ner bara. Men med lite lastpallar, en aluminiumplatta och en ikeapall har vi ordnat en fin trappa (inte med på bidlen).  

...är när Andreas har rätt. Som tur är så händer det inte så ofta. Men någon gång i natt, när klockan hade passerat 01.00 så fick jag inse att jag var besegrad. Att jag började kapitulera för hans idé. Att det låg en alltför stor poäng i hans teorier som jag inte kunde bortse från. Som jag egentligen själv insett, men inte velat medge. Och ja, det är fortfarande uterum vi ältar.

Min käre sambo är fruktansvärt omständig, vilket gör mig såå frustrerad emellanåt. Men jag vet att det är bra. Det är så sällan vi ångrar något för att vi inte tänkte igenom det tillräckligt noga. Jag är betydligt mer impulsiv och vill att saker ska ske snabbt. Här och nu. Tålamodet är som jag skrev tidigare inte särskilt stort. Så jag blir alltid tvärförbannad när han utbrister "Men har vi tänkt på det här?", "Hur blir det med det där då?", "Såhär kan vi inte göra" o.s.v och jag inser att det är bara att börja om, hitta nya lösningar, googla, titta, rita. Vilket är min uppgift. Presenterar således fram ett nytt förslag och det får godkänt. Tills han kommer på nästa hake. And so on. Vi kompletterar varandra bra ändå. Och vi har lärt känna varandra under renoveringens gång.

Igår när vi diskuterade om vi skulle ha brutna hörn eller inte så bad Andreas mig att, utan att bli arg, argumentera för varför vi inte skulle ha brutna hörn. Kunde jag göra det så hade jag bra argument. Kunde jag inte det, så hade jag börjat inse att han faktiskt hade rätt. Inte att jag hade fel, men att han hade mera rätt. Jag klarade det inte. Skit också. Jag blir arg när jag inser att jag måste överge min idé och försöker med ilska trycka fram mina argument för att få dem att verka starkare. Men jag blir sönderläst. :)

Men nu är den tuffa biten över. Jag har insett att jag är besegrad och försöker nu istället finslipa Andreas idé. Det börjar bli bra. Riktigt bra. Magkänslan säger oss att vi är på rätt väg. Nu gäller det bara att få med snickaren på vår idé också...

Det var en liten inblick i det omständiga parets vardag.

Beslut ska våndas fram.

Idag har varit en ganska grå dag, både väder- och humörsmässigt. Kanske hänger ihop? Men jag ska försöka komma i säng lite tidigare ikväll. Klockan har haft en tendens att rinna iväg på kvällarna senaste tiden och det är inte något som vår lille grabb tar hänsyn till! :)

Dagens lite komiska inslag var upphittandet av inte mindre än två bilnycklar i varsin ficka. En av våra bilnycklar har varit borta ett flertal månader och vi har lite sporadiskt letat i diverse jackor och väskor utan resultat. Så länge inte Andreas har tagit med sig den andra bilnyckeln till jobbet när jag ska ha bilen så har det gått bra med en. Det är svårt att veta vart man ska börja leta när man inte vet när man tappade bort den. Och för ett par veckor sedan lyckades min käre far låsa in nyckeln i bagageluckan till deras bil och kunde inte hitta reservnyckeln. Även den hade saknats en längre tid. Men så idag av alla dagar drar Andreas på sig arbetsjackan och sticker handen ner i fickan och ser man på, vad ligger där? Likadant tog pappa ett par timmar senare på sig sin regnjacka och ser man på!? Lite halvroligt ändå.

Annars har A, pappa och lillebror kört några vändor till tippen med det som revs i helgen och hackat loss klinker från altanen vilket Isac, som tillsynes på bilden nedan, tyckte var spännande. Tydligen försökte han även härma ljudet från bilningsmaskinen. Byggarbetare nästa?

Isac spanar in pappa. 

Nej, nu ska vi väl återuppta diskussionen om vad vi ska ha för glas. Lutar åt någon form av enkelglas eller energiglas. Om nu inte någon av er har någon väldigt bra anledning till varför vi i stället skulle välja isolerglas? Visst, man kan använda uterummet lite tidigare och lite längre, men är det värt att gå upp i pris för det? Det ska även bli mindre dimma och frost. Vad vet jag. Vi pendlar just nu fram och tillbaka i åsikterna.  Bättre att köpa en varm tröja och några mysiga filtar kanske? Åh, tänk om det inte fanns så mycket att välja mellan!! :)

Nattinatti