mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Graviditet

Av Malin - 7 juli 2014 16:44

Har precis badat i älven. Det är väl det bästa jag har gjort på flera dagar. Hade nog kunna varit i hur länge som helst! Underbart skönt såhär i det varma sommarvädret.

Nu sitter jag i soffan i ett alldeles nystädat hus och njuter. Vi ägnade hela dagen igår och förmiddagen idag åt plock och städ inför en värdering av huset. Dels en värdering av huset som det ser ut idag och dels en värdering av huset så som det skulle bli ifall vi skulle bygga till. En del i att bearbeta våra olika alternativ. Köksluckor är skurade, allt är dammtorkat, golv är våttorkade, allt onödigt krafs är undanplockat. Denna höggravida morsa har till och med stått på knä och skrubbat fogarna i duschen. Men oj så skönt det är och så välbehövligt det var! Nu ska vi bara hålla det såhär också. Hehe.

Men nu blir det nog soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Andreas och Isac tog bussen intill stan för att fixa ett par ärenden. Lovis leker nöjt med lego och jag kan sitta här och ta det lugnt. Köttfärssås har vi tagit fram ur frysen så middagen är så gott som klar. Vem vet, det kanske till och med kan finnas tid till att titta på film ikväll!?

Bild från förra måndagen då jag och barnen tog ännu en sväng till badhuset, åt mellis bestående av jordgubbsmilkshake och kärleksmums och de två syskonen som somnade bredvid varandra.

I lördags hängde vi på Bomstad. Mormor och morfar har investerat i en skrinda som var mycket populär bland barnbarnen.

Och så en bild på mig och Kompis från sen kväll i lördags. Vecka 39+1.

Och så gårdagens avslutning. Chokladfondant, glass, hemlagad kolasås och hallon från trädgården. Supergott, men idiotiskt att inta kvart över tio på kvällen när man är höggravid. Halsbränna i kombination med varmt, klibbigt väder gjorde nattens sömn rätt så kass. Får se om jag kanske flyttar ner till källaren i natt!

Av Malin - 29 juni 2014 08:16

Sitter i soffan alldeles ensam med laptopen på magen. Klockan har passerat åtta och resten av familjen sover ännu. Själv var jag tvungen att kliva upp för en halvtimme sedan. Jag måste liksom upp i sittande läge och låta bebis, organ och vad nu som finns i magen ramla ner på plats. Jag har de senaste mornarna vaknat med en värkande, brännande känsla högst upp i magen och det finns inget skönt sätt att ligga på för att få det att försvinna. Men efter lite frukost och en stunds upprätt läge så är känslan borta. Skönt!


Bild från i förrgår, då V.37+6


Har haft två trevliga kvällar i rad. Först sommarfest med jobbet i fredags och igår var det dags för det årliga poolpartyt med världens bästa bandygäng. För första gången svek vädret, men vad gjorde det? Vi hade det lika trevligt inomhus på gatan-där-det-händer. 


Jag har nu 12 dagar kvar till beräknad förlossning. Galet. Det är så svårt att ta in att vi snart ska få träffa Kompis. Jag har egentligen inte funderat så mycket kring själva förlossningen. Jag har haft två snabba, okomplicerade förlossningar och hoppas självklart på en liknande den här gången. Men det sägs att trean kan vara lite bökigare, så vi får väl se. Kanske går jag över två veckor och förlossningen blir en lång, utdragen historia. Vem vet.


Det är lätt hänt att kalla mina tidigare förlossnigar för enkla, men det är ett ord jag försöker undvika. Bara för att det har gått snabbt och utan konstigheter så har det inte varit enkelt. Det har gjort ont. Jag vet det. Även om jag i nuläget varken kan eller vill minnas känslan. Jag vet dock att jag under Lovis förlossning tänkte "Hur i h-vete kunde jag vara så j-a dum att jag gjorde det här igen!?". Under förlossningen med Isac låg jag i badet och hade god lust att sjunka ner under vattnet och ta ett djupt andetag. Istället kramade jag väl halvt ihjäl Andreas fingrar. Jag minns hur jag i princip hyperventilerade halvt i panik av den brännande känslan när bebisen bara är en push från att komma ut, "Ring-of-fire" som en del kallar den biten av förlossningen. Nej, ingen förlossning är enkel. Det förstår nog vem som helst.

 

Men det är ändå fascinerande. Trots att jag sitter och skriver och tar upp de jobbigaste delarna så skräms jag inte. Jag bävar inte. Jag måste vara knäpp. Eller så utnyttjar jag människans förmåga att förtränga till max! Istället minns jag känslan när barnen har kommit ut, när vi får möte dem för första gången. Lägga dem tätt intill och se vilka de är. Det är häftigt och värt all smärta som en förlossning innebär. Tänk att vi ska få uppleva det en gång till. Jag och Andreas. Det är helt fantastiskt och vi längtar så.

 

Snart Kompis, snart möts vi. <3

Av Malin - 22 juni 2014 21:04

19 dagar kvar till beräknad förlossning, eller troligtvis 20. Jag gick över tre dagar med Isac, två dagar med Lovis så visst blir det väl bara en dag över den här gången!? Jag menar, någon logik måste det väl finnas i det hela? :)


Nåja, jag har gått på föräldraledighet och försöker ta in att nästa anhalt liksom är förlossningen. Vi har under helgen packat upp bebiskläder, köpt miniblöjor och diskuterat namn. Tänk att Kompis snart är här. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det. Med mindre än tre veckor kvar till beräknad förlossning borde väl BB-väskan var packad? Nja, jag ligger lite efter på den biten. Får ta tag i det under veckan när barnen är på förskolan. 


Jag har för övrigt inte hunnit med att berätta den underbara nyheten att lilla kusin J har tittat ut. Oj, så tårarna rann när jag fick reda på det. En liten minimini som är söt som socker. Två veckor blir hon på tisdag.


Fina, fina J!

 

"Mosters bebis vann!" konstaterade Isac. Jag visste inte att det var en tävling!? Men okej, grattis då kära syster. Du vann. 


Och annars då? Isac och Lovis är rätt harmoniska och leker bra tillsammans jsut nu. Mycket bus och skratt även om vi emellanåt får påminna dem om att leka tillsammans eller att turas om när de vill ha samma saker. Isac är väldigt hjälpsam och tar till exempel av Lovis skorna när vi kommer till förskolan. Han är mån om sin lillasyster och ser till att vi har koll på henne när vi går nära bilar. Han som kanske inte var jättetidig med att prata, pratar nu extremt tydligt och rent. Och hur mycket som helst. När vi åt lunch härom veckan babblade han så mycket att vi tillslut fick säga till honom att vara tyst och äta. "Men jag Måste prata" förklarade han. Han pratar med alla och berättar om det ena och det andra. Det är helt underbart.


För Lovis del har det också hänt mycket med pratet. Det kommer nya ord varje dag och det blir allt oftare två ord i följd. De två vanligast orden är "Kan" och "Min" tätt följda av Isa (Isac), mamma och pappa. Och just ordet "kan" lär vi få höra ett tag framöver för denna tjej på ett år och åtta månader kan  a l l t . Pust. Hon kan hälla upp mjölk själv. Hon kan borsta tänderna själv. Hon kan ta på sig kläderna själv. Hon kan klättra upp i bilstolen själv. "Kan" säger hon och viftar bort oss med armarna om vi försöker hjälpa till. Det gulligaste hon säger är "Aam" och "Mouss" Kram och puss. Älskade lilla du, som jag undrar hur du kommer att reagera när du blir storasyster. Hon är världens solstråle och charmar alla. Efter en timme eller två. För hon behöver tid innan hon känner sig bekväm. Innan dess är det kläng på mamma och pappa som gäller.


Det kommer att bli tuffare den här gången när vi får en bebis. Inte bara för att vi har två syskon som behöver oss. Och inte heller bara för att Lovis är yngre än vad Isac var när Lovis föddes. Utan snarare för att Lovis är Lovis. Isac är och har alltid varit rätt enkel, om man får säga så. Han lyssnar, hjälper till och är rätt så medgörlig även om det såklart kommer allt fler trotsiga infall. När Lovis föddes var det likom inga problem med Isac. Han var nöjd och lätt att ha att göra med. Lovis har sedan hon var nyfödd varit betydligt mer tydlig i vad hon vill och inte vill, på gott och ont. Och just det att hon har behov av närhet, att hon vill vara i famnen bra länge när hon är på nya ställen, eller till och med när hon träffar mormor och morfar gör att det kommer bli en större utmaning den här gången. Därför känns det extra skönt att Andreas kommer att vara hemma i sju veckor med oss så att allt hinner sätta sig lite. Det är väl den största fördelen med att få en sommarbebis den här gången. Semester, varmt väder och långa härliga dagar tillsammans.


Det är fascinerande hur olika personligheter de har Lovis och Isac. Just den här tydligenheten som Lovis har, som emellanåt är rätt utmattande då hon vill och INTE vill så många saker, är något jag har saknat hos Isac som hellre blir tyst och går undan, hopplös att förstå vad som är fel. Lik sin mamma. Hehe. Och Isac som alltid har varit så lätt att lämna och inte ens tittat åt oss när vi gått medan Lovis inte har velat släppa taget om oss. Jag har skrivt det tidigare. Jag trodde att jag var ödmjuk redan efter första barnet. Att jag förstod att barn var olika och att det många gånger faktiskt inte spelade någon roll hur vi föräldrar gör. Men ärligt talat. Jag förstod inte. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag. Och det är häftigt!


Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir. Blir hen lik Lovis eller Isac? Eller kommer det liksom bildas en triangel av olika egenskaper med syskonen i ett varsitt hörn? Jag längtar så efter att få lära känna vårt nya barn. En livlig liten sak är det i alla fall som bökar och har sig i magen. Snart ses vi! <3

Av Malin - 22 maj 2014 22:09

Nu var det länge sedan senast. Igen. Men jag har liksom fullt upp med livet. Fortfarande är det mycket runt boendet som vi funderar över och jag sitter ofta med kollegieblocket i knät om kvällarna och ritar. Det mest aktuella just nu är egentligen en dröm jag har haft sedan många år tillbaka - en till våning på vårt hus. Knappast det lilla projektet. Och heller inget man beslutar över en dag. Därför tar det mycket tankeverksamhet. Det är en hel del som ska vägas in.


Och annars då? Jo, jag är nu en bra bit in i vecka 33. Det är full fart i magen, ofta. Kompis verkar vara en livlig liten bebis. Det är som sagt mycket praktiskt i huvudet just nu, vilket gör att Kompis får lite för lite uppmärksamhet. Men för en vecka sedan smet jag och Andreas iväg till Stockholm och såg Robbie Williams live- underbart! Vi stannade två nätter och hann för första(!) gången med att på riktigt diskutera namn. inte för att vi kom någonstans direkt, men ändå. Ska nog börja plocka fram lite bebiskläder också för att på något vis börja förstå vad som väntar.


 

Ja, det här är alltså jag i V 32 +5. Jag och Magen som tydligen alla får ha en åsikt om, oavsett om jag ber om den eller inte. Sedan en dryg månad tillbaka har jag fått höra kommentarer som att jag ser kläckfärdigut, redo, ser ut att kunna föda om bara några dagar och så vidare. När jag sedan berättar att det är först i juli som jag är beräknad blir följdkommentaren allt som oftast - det kanske är två!? Okej, tack, jag hajar. Jag är stor. Jag ser alldeles höggravid ut och har så gjort sedan vecka 27 ungefär. Gör väl bäst i att tillägga att jag faktiskt ser mindre ut på bilden än vad jag egentligen är. Runt 13 kg upp än så länge. Vilket faktiskt bara är knappt hälften av vad jag gick upp totalt med Isac. Men jag har sju veckor kvar, så vi får väl se vart jag landar den här gången.


Misstolka mig inte, jag älskar min mage och framför allt Kompis som ligger där i. Men det är lite tröttsamt att alla tar sig friheten att kommentera hur jag ser ut. Bara för att jag är gravid. Jag har börjat bäva inför frågan "När är det dags?" när jag träffar folk. Den är liksom obligatorisk på något vis och en öppning till att kommentera huruvida jag ser ut att vara mer eller mindre gravid än så. Idag fick jag till och med råd om vilka kläder som var fina på mig nu när jag var gravid- klänningar som faller fint över magen, absolut inget som sitter tight över magen. Så klänningar skulle jag köpa, i många färger. Okej, tack för tipset! Eller inte.


Nu ska jag ta en iskall dusch innan jag hoppar i säng och laddar för sista arbetsdagen den här veckan. Sedan är det bara fyra veckor kvar att jobba innan en låååååång ledighet väntar.


Nattinatti

Av Malin - 15 april 2014 22:57

Idag tog jag mig iväg till badhuset. 40 minuter simning, bröstsim med armarna och crawl med benen för att skona fogarna. Jag känner mig mör i kroppen utan att ha ont. Underbart! Jag har varit iväg några gånger på vattengympa för gravida, men nja. Passen är lite för tama för min smak. De ska hålla på i en timme, men sista kvarten ägnas åt att dricka vatten, visserligen lite extra gott vatten med bär i, men ändå. Näst sista kvarten är det avslappning. Med andra ord är det bara en halvtimme kvar till att gympa på. Och på den halvtimmen ska det hinnas med uppvärmning och stretchning. Det är mycket armstyrka, vilket jag förvisso behöver. Men jag saknar kondition och benstyrka!

Nu menar jag inte att såga passet. Det är ett mysigt och trevligt pass och man får röra lite på sig på ett skonsamt sätt. Men för mig som förknippar träning med att ta i och få bli trött så blir det helt enkelt lite för mesigt.

Nu ska jag försöka koppla ur all tankeverksamhet och sova lite. Tankar på hus, barnens sovrum, sängar och ett ev. byte av bil snurrar ständigt i mitt huvud och det känns som att vi inte riktigt landar någonstans. Det är en process som vi måste igenom, men det tar energi och jag hinner knappt med att tänka på Konpis i magen.

En bit in i vecka 28. Kompis har gjort sitt bästa under kvällen för att påminna om hens existens och sparkat och snurrat och busat i magen. Jag kan inte förstå hur snabbt veckorna går just nu. Jag hinner inte med.

Nattinatti

Av Malin - 27 februari 2014 21:02

Andreas har gett sig av mot Dalarna. Vasaloppsstafetten väntar i morgon och Vasaloppet på söndag för hans del. Med andra ord är det jag och mina små på egen hand hela helgen. Imorgon får de dock sällskapa med farmor och farfar medan jag jobbar. Och på tal om jobb. Det är verkligen fullt upp just nu. Jag har därför för andra kvällen i rad suttit någon timme här hemma efter att barnen somnat. Och jag inser att datorn får följa med hem även under helgen. Hur jag nu ska få så mycket tid över när jag är själv med mina små!? Men det får lösa sig på något sätt. Jag måste helt enkelt få lite gjort. Lite halvtaskig tajming att det är inskolning av Lovis nästa vecka när jag har jättemycket på jobbet. Jag hade tankar på att jobba lite extra under helgen redan innan jag kom på att jag dessutom kommer att vara föräldraledig ett par dagar nästa vecka. På den nivån är det. Heja mig.


Och egentligen är det här det sista jag behäver just nu. Jag är trött och skulle egentligen vilja somna samtidigt som barnen. Sista veckan har jag känt mig sliten, lite lätt illamående och lättirriterad. Jag har blivit ordinerad sedan tidigare att börja med järntabletter nu när halva graviditeten har passerat då värdet var lite lågt redan i början av graviditeten. Hoppas att det kan ge lite effekt. De senaste dagarna har jag även blivit lite trött på kolhydrater. Ni vet när man känner att man har ätit alldeles för mycket bröd? Så känner jag så gott som dygnet runt just nu och det enda bröd jag äter är en till två skivor vid frukosten på jobbet. Jaja, det har väl säkert något med graviditeten att göra det också.


Men allt är inte stress, trötthet och klagan. Jag har det egentligen rätt bra, jag vet. Men det skulle inte göra något att få lite mer energi. Jaja, om fem-tio år så kanske jag har blivit människa igen. #Livetsomsmåbarnsförälder


Nu ska jag se klart En clown till kaffet innan jag stupar i säng.

Kram från mig och Kompis som härjar i magen. Nog är hen värd all trötthet i världen. Det är lätt att glömma bort vad tröttheten, foglossningen och den redan tjocka och klumpiga kroppen faktiskt ska resultera i. En ny individ att följa och beundra. Ett syskon till Isac och Lovis. Ett barn som är hälften jag och hälften Andreas. Det är rätt fantastiskt ändå. Det gäller bara att påminna sig om det ibland när vardagen tar över lite för mycket.


Nattinatti

Av Malin - 19 februari 2014 22:15

Så var det faktiskt bara en arbetsdag kvar på denna vecka för mig och återigen undrar jag hur jag ska hinna bli klar innan jag tar helg. Dock ska det bli riktigt skönt med en långledig helg nu. Bara umgås med familjen, äta massa gott och njuta av snö och mys. Lite skidåkning hoppas jag på även om jag inser att det blir väldigt lugn sådan. Foglossning gör att kroppen protesterar redan vid promenader så jag sätter inget större hopp på att skidåkning går så mycket bättre, möjligtvis skate. Av någon märklig anledning har just skate fungerat långt före klassiskt efter förlossning, precis som jag har kunnat åka skridskor efter ett par månader utan att känna någonting men efter ett halvår fortfarande inte kunnat jogga några längre distanser utan att känna av det i fogarna.


Nu har jag ganska precis varit utan familjen i tre dygn. Klart att jag längtar efter dem, men det har varit skönt att få lite lugn och ro och framför allt att få soooova. Det känns som att tröttheten från början av graviditeten inte riktigt har släppt. Samtidigt får jag kanske inse att jag inte blir så mycket piggare då jag jobbar heltid och kliver upp runt sex, har en ettåring och en treåring att ta hand om och är gravid. Att energin är slut ungefär samtidigt som barnen har somnat vid åtta är nog inte så konstigt ändå. Andreas drar ett stort lass här hemma och gör det utan minsta gnäll. Tack älskling. 


Om mindre än två veckor ska Lovis skolas in på förskolan och vi är jätteglada då hon fick plats på den avdelning där Isac gick till och med i våras. Så bra personal där. Att avdelningen ligger vägg i vägg med Isacs nuvarande avdelning gör inte direkt saken sämre. Lyxigt, helt klart. Både jag och Andreas kommer att jobba 90% och det ska bli skönt att komma hem tidigare ett par eftermiddagar i veckan, även om jag har förstått att det är svårt att jobba deltid och att det oftast slutar med att man försöker hinna med en heltidstjänst på färre timmar. Vi får väl se om jag lyckas balansera det hela.


Nu ska jag hoppa i säng och njuta av ännu en hel natts sömn. Det om något är lyx.


Nattinatti 

Av Malin - 19 oktober 2012 12:21

Idag hann jag knappt lyfta ur Isac ur vagnen förrän han sa "Hejdå mamma" och när jag inte genast avlägsnade mig så fick jag ett till hejdå. Någon talar tydligt om att han trivs och knappast behöver ha sin mamma i närheten när han är på dagis. Så det var bara för mig att knalla hemåt efter några ord med personalen. Godingen. Det gör att jag förlåter honom trots att han har legat hela natten på tvären mellan oss och att jag titt som tätt har vaknat av hans fötter på halsen, huvudet, kinden o.s.v. 


Läste just igenom min förlossningsberättelse från när Isac föddes och kan inte låta bli att undra hur det ska bli den här gången. Jag har bara goda minnen och ser tillbaka med glädje på dagen då Isac kom. Den var snabb, men därför också väldigt intensiv. Jag öppnade mig 6,5 cm på en timme! Jag är därför glad att jag inte har mer än tio minuter till sjukhuset. Vem vet hur fort det går den här gången!? Dessutom vill jag inte ens föreställa mig hur det måste vara att sitta stilla i en bil i en timme med värkar!! Hua.


Även om jag, betydligt mer än med Isac, längtar efter att graviditeten ska vara över så känns det lite sorgligt att det snart just är över. Det är något magiskt med att ha en liten växande varelse i sin kropp ändå. Man är aldrig ensam. Just nu bökar Krabaten runt och har dessutom hicka. Det känns helt overkligt att jag vilken dag som helst istället kommer att ha denna lilla människa i min famn. Tänk att vi snart är fyra i familjen. Längtar galet mycket!


Tänk att snart ha en sån här i famnen igen. Och tänk att Isac för två år sedan var denna lilla varelse. Galet.

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards