Sitter just nu och googlar på killnamn. Vi har ett par stycken som vi tyckt om ganska länge, men känner att det är dags för att kolla en gång till. Var ett tag sen som vi scannade marknaden och det kan ju ha hänt en del sen sist. I alla fall i vår smak och tycke. :) Just nu har jag en Knodd som bökar runt i magen. Jag tror att han börjar tycka att det är lite trångt nu.

Känns fortfarande rätt så långt borta att han faktiskt ska ut vilken dag som helst. Kanske redan i natt! Vem vet!?

Jag har börjat förstå att jag har ganska så mycket tur. Jag mår uppenbarligen väldigt bra för att vara så här gravid och folk tycker att jag ser pigg och fräsch ut. Jag ser tydligen inte så stor ut heller, vilket jag tycker låter lite roligt i och med att jag har gått upp drygt 20 kg och därmed passerat 90(!)kg. Såg på bilderna vi tog hos fotografen att min rumpa har fått ta på sig några av dessa kilon. :) Jaja, det är så det är och det är inget jag är nojjig över. Får väl åka extra mycket skridskor sen när jag väl kan komma igång och träna igen. :)

Någon som har lite roliga och inte alltför vanliga killnamn så tas tips tacksamt emot! 

Dagen inleddes med ett besök hos Swedbanks juristbyrå där vi tillsammans med en jurist såg över vår livssituation. I och med att vi är sambos och snart har barn så finns det en del att tänka på. Likaså hade vi ett möte med TryggHansa förra veckan för att diskutera försäkringar, framför allt för Knodden och vi blev varse vilken dålig koll vi hade på våra egna försäkringar. Känns som att jag håller på att bli vuxen! Kan låta seriöst och jobbigt att diskutera livförsäkringar och testamente redan nu, men det är nog betydligt värre att stå där utan om det allra värsta skulle hända.

Under eftermiddagen har jag och Andreas lekt modeller. Det ska bli så kul att få se bilderna! Under tiden får vi hålla till godo med egenhändigt knäppta bilder.

Vecka 39 plus 1. Sex dagar kvar till BF.

Kvällen avslutades med fika och en sväng på stan med tjejerna från klassen. Jättemysigt och jättetrevligt! Jag saknar inte plugget, men jag saknar min klass!! Knodden fick en present från tjejerna oxå. En jättesöt body och en robotmjukis. Tack och tack hälsar Knodden!

I relaxen har plattsättaren gjort klart med tätskikt och i morgon väntar som sagt klinkerläggning!!! Yeay!!

Så har, på något obegripligt sätt, 39 veckor gått och endast en vecka återstår till beräknat datum. Helt sjukt, om jag får säga det själv. Vart tog sommaren vägen? När kom hösten? På IKEA har de börjat förbereda för försäljning av julsaker! Innan vi vet ordet av är vintern här. Mysigt! Andreas, bebis, nyrenoverad källare och vinter. Det kan inte bli annat än mysigt!

Idag var Andreas på massage. Med sig hem fick han tips på punkter som kan trigga igång en förlossning. Två dygn brukar det ta efter en halvtimmes tryckande på dessa punkter. Skulle vara kul att pröva, men är inte riktigt så desperat än och har dessutom några saker kvar att fixa först. :) Vi får se när den massagen blir av.

I morgon ska vi föreviga magen hos en fotograf så jag hoppas att Knodden stannar kvar över natten. Jag har ju köpt ny bh och allt! Men läget är lugnt och inga känningar än. Fast det kan ju gå fort har jag förstått!

Läser som sagt en hel del förlossningsberättelser just nu och ingen förlossning är den andra lik. Så mycket har jag förstått. Men att jag snart kommer att ha min egen förlossningsberättelse, det förstår jag inte. Det känns så avlägset. Jag kan inte föreställa mig att min kropp när som helst inom ca tre veckor kommer att utsätta mig för så mycket smärta, men samtidigt ge oss ett minne för livet och framför allt, ge oss ett barn. Mitt och Andreas barn. Det ska bli så häftigt!  

Efter städning och matlagning sitter jag trött, men nöjd i soffan och har precis avnjutit lite marängswiss. Min älskling springer fortfarande runt och torkar golv och fixar och ska snart ner i källaren och städa upp efter snickaren. Han är underbar.

Under dagen har jag läst en del förlossningsberättelser och jag är själv förvånad över hur jag snarare blir taggad än rädd. Det här är en utmaning som jag med hjälp av Andreas ska klara av! Många frågar om jag är nervös, rädd eller liknande. Men nej, det är jag inte. Jag är laddad.

Jag har ökat 20 kg i vikt, så att jag känner mig tung och klumpig kanske inte är så konstigt. Men för att vara så gravid som jag är så har jag insett att jag ändå mår rätt bra. Jag har lite ont i fogar och rygg men inte värre än att jag som igår kan ta en rejäl skogspromenad. Jag sover riktigt bra just nu även om varje natt innebär ett par toalettbesök. Tidigare har jag haft svårt att somna om, men det går fort nu. Tror det har att göra med att det är höst och att vårt sovrum därför är svalt och skönt. Jag har vatten i kroppen, men inte överdrivet mycket. Rekordet var bilresan hem från Falkenberg då båda fötterna såg rejält stukade ut när jag kom hem på kvällen och de var ganska orörliga. Annars är det fortfarande saker som att ta på sig strumpor, resa sig upp från golvet med mera som är det besvärligaste samt halsbrännan som emellanåt gör att jag får somna halvsittandes i sängen. Men är jag duktig och äter tidig middag brukar det hjälpa. Fast det innebär ju också att det finns risk att jag hinner bli hungrig innan jag går och lägger mig. Så ibland får jag välja mellan halsbränna eller somna hungrig! Men ojoj. Nu är det inte länge kvar!

Nu inväntar jag med spänning "Lite sällskap". Härligt med riktig värmländska! :)

Dagarna går fort fram och idag när jag handlade och kollade bäst före-datum på varorna insåg jag hur nära 6:e oktober ändå är. Vi är liksom inne i "dropzone" som Andreas så fint kallar det. Jag gör mitt bästa med att fylla upp frysen och i fredags stod äppelmos på schemat efter att vi fått en himla massa äpplen från en av våra grannar. Då jag valde att behålla äpplena oskalade slutade det i ett riktigt rosarött äppelmos som snarare påminner om hallonkräm.

4,5kg äpplen resulterade i ca 5liter mos. Och nu är frågan. Vad kan man göra med äppelmos, förutom att äta det till gröt, fil och mjölk? Idag prövade jag att göra bullar med äppelmos. Några uppblandade med kanel och några med vaniljsocker. Jag var hyfsat skeptiskt när jag kletade ut bullarna i formen, men det verkar ändå som att resultatet blev ganska bullaktigt ändå! :)

En graviditet har olika stadier. Först vill man komma förbi de första tolv veckorna, sen vill man till ultraljudet och sen är förlossningen det man går och tänker på. De senaste dagarna har jag försökt tänka lite på det som faktiskt väntar efteråt och det är så svårt att föreställa sig. Fick en bild av Andreas med knodden i famnen och insåg att jag längtar något otroligt tills den bilden blir verklig. Annars känns det fortfarande helt overkligt att det inom endast några veckor kommer finnas en bebis i vårt hus. Vår bebis, vår knodd. Det är så svårt att förstå. Livet kommer aldrig mer bli det samma och jag längtar efter förändringen, efter familjelivet, men framförallt längtar jag efter Knodden! Kom ut snart! Mamma och pappa längtar efter dig!

Nu är vi hemma och tillbaka från ultraljudet och Knodden låg precis som han skulle. Huvudet nere i startposition. Gott om fostervatten och hans hjärta, magsäck och urinblåsa såg bra ut. Han har verkligen växt till sig sen ultraljudet i maj! :)

Fick emellanåt skarpa bilder på ansiktet och kunde se ögon, näsa och mun. Händer och fötter såg jag också, så nog är det en liten, liten människa där inne.

Däremot blev både jag och Andreas lite skakiga, nervösa och fnittriga när vi insåg att nästa gång vi parkerar bilen vid förlossningen så är det troligtvis lite mer på allvar! Och det kan liksom ske när som helst nu! I morgon eller om fyra veckor. Ingen som vet! Just nu rör han sig för fullt i alla fall och bökar runt i min mage. 

Har idag varit på besök hos barnmorskan och hon kunde inte bestämma sig för om Knodden verkligen har huvudet neråt eller inte så hon bokade in oss på ultraljud i morgon bitti för att kolla hur han ligger. Min mage har växt mycket de sista veckorna och för er som är insatta i SFmått så hade det ökat från 33 till 36cm på två veckor! Jösses. Barnmorskan tycker att han verkar stor. Ohoh, får se vad de tycker på ultraljudet i morgon. Tänk om det är en riktigt stor Knodd som vill ta sig ut om ett par veckor.

Surströmming luktar som en blandning mellan bruk och äggfis. Hua. Dock vart lukten inte såå stark då det uppenbarligen var "snäll" surströmming. Men går man ut ur huset och sedan kliver in igen så känner man doften tydligt. Härinne vänjer man sig. Stackars hantverkare som kommer i morogn bitti! :) Måste ge en eloge till lillebror som lyckades peta i sig en surströmmingsfilé. Allt för att få lite efterrätt! Det var bättre än pappa och farmor som höll sig till sillen. Jag hade som sagt, tack och lov, knodden att skylla på. Kvällens kommentar står farfar för efter att Andreas mamma konstaterat att surströmmingen som blev över skulle hon inta till frukost. Farfar, som är glad i surströmming, utbrister: Dig skulle man vara gift med!

I morgon förmiddag kommer det med stor sannolikhet vara fyra(!) hantverkare på plats i källaren. Plattsättaren som fortsätter putsa och spackla väggar, två snickare som sätter upp skivor på de nyuppreglade väggarna och en rörmokare som förbereder för vatten och avlopp i dusch och handfat. Idag har vi även haft en målare på besök som kommer hjälpa oss med tak i relax och badrum, samt väggar i tvättstugan. Skönt!

Vi är på gång!

Håll tummarna för att Knodden har huvudet neråt i morgon!

Nattinatti

Så var det bara en månad kvar. En månad av nio. När jag ser det ur det perspektivet så känns en månad ganska länge. Men när jag räknar veckor och inser att det är drygt fyra veckor så känns det som ingen tid alls. Vi ska snart bli föräldrar och det börjar snart bli dags att packa BB-väskan.

Igår tog vi hem barnvagnen som vi får låna av min storasyster. Kändes lite märkligt att knalla hem med en barnvagn och ännu märkligare att vi snart ska fylla upp den med vår lille knodd.

För två veckor sedan besökte vi förlossningsavdelningen där de gav oss diverse information och visade lite bilder. I morgon ska vi till barnmorskan och utöver de vanliga rutinerna där så ska vi även skriva förlossningsplanen- Hur vi önskar vår förlossning. 

Förlossningen återkommer rätt så ofta i mina tankar, kanske inte så konstigt. Jag känner mig ganska lugn, men det är klart att det är blandade känslor. Det här låter kanske lite konstigt, men inte så oväntat för en del av er. Jag ser förlossningen lite som ett grispass, ett ritkigt, riktigt hårt träningspass. Man har ångest innan för man vet att man måste ge allt och ta ut sig, men det är hur skönt som helst efteråt. Jag antar i och för sig att det kommer ta lite längre tid än ett träningspass, kanske mer som en multisporttävling och det har vi ju båda erfarenthet av. Och utan multisporten hade inte knodden funnits! :)

På onsdag har dett gått 36veckor! Vart tar veckorna vägen egentligen? Det som känns skönt är ändå att när än knodden bestämmer sig för att titta ut, om det så är i dag eller om sex veckor så kommer han med största sannolikhet vara en välmående och fullt utvecklad liten bebis.

Kom ut snart Knodden. Vi vill träffa dig!