mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Isac

Av Malin - 9 oktober 2014 11:55

Idag är det alltså fyra år sedan. Fyra år sedan vår Isac föddes. Det känns som igår, samtidigt som jag inte ens kan minnas livet innan. Och tänk att han dessutom har hunnit med att bli storebror både en och två gånger under sina fyra år.

Han börjar bli stor, vår lille kille. Och det blir roligare och roligare att konversera med honom för varje dag. Det är så fantastiskt att höra honom berätta så detaljerat om sina upplevelser och vi märker att han kommer ihåg så mycket och kan berätta om saker som har hänt för länge sedan. Isac som inte var jättetidig med talet har tagit igen det med råge och pratar väldigt rent. Han pratar mycket och gärna med de han känner och alltmer med okända, även om han fortfarande är rätt blyg. "Jag kan prata så mycket" var något han ofta sa till oss i somras. Glad och stolt.

Han är fortsatt intresserad av bokstäver och siffror. Alfabetet kan han utantill och han klarar av att skriva några bokstäver. Han kan läsa sitt namn och känner igen Lovis namn. Han kan alla färger, till och med på engelska. Han kan även räkna till tio på engelska och även några ord och uttryck (Dora och Diego är populärt här hemma). Han leker fortfarande mycket med sina djur och det är nu mycket rollekar såsom mamma, pappa, barn. Det märks att han tar in omgivningen allt mer och vi ser och hör hur han funderar över det han möter. Allt från filmer, böcker och saker som händer på förskolan brukar vi få prata om.

Han är en väldigt snäll storebror som delar med sig och tänker på sina syskon, mån om att ingen av dem ska glömmas. Han tycker om Molly och blir så glad när han märker att hon ger respons. Ibland tar han fram en docka, drar upp tröjan och låter dockan ammas. Han leker bra och gärna med Lovis och är duktig på att hjälpa henne.

Han äter det mesta. Ibland. I perioder äter han ungefär inget. Han är, precis som sin mamma, tokig i choklad. Han gillar att hjälpa till i köket, särskilt när det ska bakas.

Isac tillsammans med sin bästis tillika kusin.

Isac är stormförtjust i sin kusin E. Hon och mormor är väl de personer som Isac pratar allra mest om och längtar efter varje dag. Han berättar mycket vad han tycker om. Han kan även säga att "Mamma, det var en rolig idé!" "Nej, va tokigt". "Igår" är för Isac ett samlat uttryck för alla dagar som har passerat.

Isac är fortfarande lite av en ordningspolis och vet vilka regler som gäller och ser till att omgivningen följer dem. Han är känslig och det är inte ofta jag behöver höja rösten till honom. Om jag väl gör det får det liksom inte rätt effekt och han kryper in i någon form av skal och kläderna som jag har bett honom att ta på sig kommer definitivt inte på. Med honom får jag helt enkelt ta lite andra vägar.

Isac har fått sin pappas kropp och är väldigt atletisk. Han älskar att hoppa och gör det mest hela tiden. Han är duktig på att klättra och har bra koll på kroppen. Studsmattor är en stor favorit och han hoppar gärna med grannen E. Isacs favoritställen är badhuset, leklandet, Mariebergsskogen och mormor och morfars husvagn.

Underbara, söta lilla du. Som vi älskar dig lilla tokunge. Du gör oss lyckliga varje dag. 

Av Malin - 22 juni 2014 21:04

19 dagar kvar till beräknad förlossning, eller troligtvis 20. Jag gick över tre dagar med Isac, två dagar med Lovis så visst blir det väl bara en dag över den här gången!? Jag menar, någon logik måste det väl finnas i det hela? :)


Nåja, jag har gått på föräldraledighet och försöker ta in att nästa anhalt liksom är förlossningen. Vi har under helgen packat upp bebiskläder, köpt miniblöjor och diskuterat namn. Tänk att Kompis snart är här. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det. Med mindre än tre veckor kvar till beräknad förlossning borde väl BB-väskan var packad? Nja, jag ligger lite efter på den biten. Får ta tag i det under veckan när barnen är på förskolan. 


Jag har för övrigt inte hunnit med att berätta den underbara nyheten att lilla kusin J har tittat ut. Oj, så tårarna rann när jag fick reda på det. En liten minimini som är söt som socker. Två veckor blir hon på tisdag.


Fina, fina J!

 

"Mosters bebis vann!" konstaterade Isac. Jag visste inte att det var en tävling!? Men okej, grattis då kära syster. Du vann. 


Och annars då? Isac och Lovis är rätt harmoniska och leker bra tillsammans jsut nu. Mycket bus och skratt även om vi emellanåt får påminna dem om att leka tillsammans eller att turas om när de vill ha samma saker. Isac är väldigt hjälpsam och tar till exempel av Lovis skorna när vi kommer till förskolan. Han är mån om sin lillasyster och ser till att vi har koll på henne när vi går nära bilar. Han som kanske inte var jättetidig med att prata, pratar nu extremt tydligt och rent. Och hur mycket som helst. När vi åt lunch härom veckan babblade han så mycket att vi tillslut fick säga till honom att vara tyst och äta. "Men jag Måste prata" förklarade han. Han pratar med alla och berättar om det ena och det andra. Det är helt underbart.


För Lovis del har det också hänt mycket med pratet. Det kommer nya ord varje dag och det blir allt oftare två ord i följd. De två vanligast orden är "Kan" och "Min" tätt följda av Isa (Isac), mamma och pappa. Och just ordet "kan" lär vi få höra ett tag framöver för denna tjej på ett år och åtta månader kan  a l l t . Pust. Hon kan hälla upp mjölk själv. Hon kan borsta tänderna själv. Hon kan ta på sig kläderna själv. Hon kan klättra upp i bilstolen själv. "Kan" säger hon och viftar bort oss med armarna om vi försöker hjälpa till. Det gulligaste hon säger är "Aam" och "Mouss" Kram och puss. Älskade lilla du, som jag undrar hur du kommer att reagera när du blir storasyster. Hon är världens solstråle och charmar alla. Efter en timme eller två. För hon behöver tid innan hon känner sig bekväm. Innan dess är det kläng på mamma och pappa som gäller.


Det kommer att bli tuffare den här gången när vi får en bebis. Inte bara för att vi har två syskon som behöver oss. Och inte heller bara för att Lovis är yngre än vad Isac var när Lovis föddes. Utan snarare för att Lovis är Lovis. Isac är och har alltid varit rätt enkel, om man får säga så. Han lyssnar, hjälper till och är rätt så medgörlig även om det såklart kommer allt fler trotsiga infall. När Lovis föddes var det likom inga problem med Isac. Han var nöjd och lätt att ha att göra med. Lovis har sedan hon var nyfödd varit betydligt mer tydlig i vad hon vill och inte vill, på gott och ont. Och just det att hon har behov av närhet, att hon vill vara i famnen bra länge när hon är på nya ställen, eller till och med när hon träffar mormor och morfar gör att det kommer bli en större utmaning den här gången. Därför känns det extra skönt att Andreas kommer att vara hemma i sju veckor med oss så att allt hinner sätta sig lite. Det är väl den största fördelen med att få en sommarbebis den här gången. Semester, varmt väder och långa härliga dagar tillsammans.


Det är fascinerande hur olika personligheter de har Lovis och Isac. Just den här tydligenheten som Lovis har, som emellanåt är rätt utmattande då hon vill och INTE vill så många saker, är något jag har saknat hos Isac som hellre blir tyst och går undan, hopplös att förstå vad som är fel. Lik sin mamma. Hehe. Och Isac som alltid har varit så lätt att lämna och inte ens tittat åt oss när vi gått medan Lovis inte har velat släppa taget om oss. Jag har skrivt det tidigare. Jag trodde att jag var ödmjuk redan efter första barnet. Att jag förstod att barn var olika och att det många gånger faktiskt inte spelade någon roll hur vi föräldrar gör. Men ärligt talat. Jag förstod inte. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag. Och det är häftigt!


Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir. Blir hen lik Lovis eller Isac? Eller kommer det liksom bildas en triangel av olika egenskaper med syskonen i ett varsitt hörn? Jag längtar så efter att få lära känna vårt nya barn. En livlig liten sak är det i alla fall som bökar och har sig i magen. Snart ses vi! <3

Av Malin - 13 mars 2014 20:01

Lovis och Isac närmar sig ett och ett halvt respektive tre och ett halvt år. För varje dag som går blir de allt tightare, men samtidigt blir det så tydligt att de är olika individer. Och det är häftigt! Jag trodde att jag var ödmjuk med vårt första barn och att jag förstod att barn är och förblir olika oavsett hur vi gör som föräldrar. Men efter att ha fått vårt andra barn får jag nog erkänna att jag hade en bit kvar. Vi kan inte göra på samma sätt med Lovis som vi gjorde med Isac. Det som var rätt för honom är sällan rätt för Lovis. Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir lik. Eller kommer Kompis skapa tredje punkten i en triangel mellan syskonen vad gäller egenskaper. Jag kan knappt vänta på att lära känna Kompis.


Kommer Kompis bli en Lovis eller en Isac eller en mix av båda? Eller en tredje alldeles egen liten individ? Troligtvis det sistnämnda. Oavsett så längtar vi efter dig, Kompis.


Lovis närmar sig ett och ett halvt och det börjar komma ord. Mamma, pappa, hej och mea=mera är väl de mest frekventa. Och så "nej" förstås. Det får vi höra ofta samtidigt som hon skakar på huvudet. Annars märks det att hon härmar mycket nu. Mia=kusin E, bäbä=äpple, kätta=klättra, oppa=hoppa är väl en del av de ord hon brukar härma. Hon är så medveten om allt i sin omgivning och snappar upp det mesta. Det finns liksom inget som går henne obemärkt förbi. Hon ser allt och finns det något på bordet som hon vill ha så ser hon till att göra oss uppmärksamma på det med rejäla gester och massa prat/gap.


Hon ska göra som Isac och har ingen som helst förståelse för att det skiljer två år emellan dem. Hon har en stark vilja och talar om när det inte är något som passar eller om någon tar något ifrån henne som hon vill ha. Hon är kräsen i maten. Pasta, frukt, korv, blodpudding och smörgås är favoriterna. Pannkakor är ingen höjdare. Hon sover sådär om nätterna och nästan uteslutande hos oss. Det är inte så att hon är direkt vaken, men hon sover oroligt och kan gny och gnälla i sömnen, vilket väcker mig titt som tätt. Och om någon av oss går upp ur sängen för att till exempel gå in till Isac så blir hon vansinnig och gråtar högt. Mamma och pappa ska vara nära. Punkt.


Hon är oftast som en liten solstråle när vi lämnar henne hos nära och kära. Hon showar och charmar utan dess like, gärna i sällskap av Isac, men också på egen hand. Hemma i vardagen är det oftast lite mer kläng på mamma och pappa och det är ofta lite kämpigt och stressigt att föröka laga middag om bara en av oss föräldrar är hemma. Hon tycker om sånger och berättelser med rörelser och är riktigt duktig på att härma rörelserna. Hon är kärleksfull och tycker om att kramas och pussas. Närhet är och har alltid varit viktigt för henne


Älskade lillasyster, är en underbar liten tjej som förstår så mycket och vill så mycket. Du tar för dig så av omvärlden och det är häftigt att följa dina framsteg.


Isac närmar sig tre och ett halvt. Han är egentligen inte särskilt trotsig. Inte så som jag föreställer mig trots i alla fall. Han skriker inte och slänger sig inte på marken. Det är väl snarare surläpp och förorättad min och en spagettikropp som liksom inte bär honom om vi vill att han ska ta sig från A till B mot sin vilja. Han är ruggigt envis och det är noga när det t.ex gäller vilka tallrikar och glas som ska stå på bordet och han vet preciiiis vad Lovis ska ha. Lyckligtvis bryr sig inte Lovis om att Isac byter ut hennes blåa glas mot ett grönt mitt i måltiden. Appropå mat, det är inte dirket mycket som går hem hos herrn nu inte. "Rent" ska det vara. Ingen sås! Det mesta i kyckling-, fisk- och köttväg dissas. Korv går hem liksom gröt, frukt, yohurt, smörgås, pasta, ris, matlagningsyoghurt, creme fraiche, gurka, majs, pannkakor, blodpudding. På förskolan däremot äter han det mesta, så vi är inte direkt oroliga utan låter honom plocka av det han vill här hemma nu och hålla en god stämning istället för att tjafsa och tjata. Förhoppningsvis vänder det såsmåningom.


På förskolan trivs Isac riktigt bra. Från att tidigare ha varit lite av en ensamvarg är han nu med i ett gäng om fyra kompisar. De leker mycket med djuren tillsammans, vilket är Isacs favoritsyssla. Dinosaurier tar allt större plats såväl på förskolan som hemma och han har stenkoll på bland annat "triceratops". "Två horn mellan ögonen och ett på nosen" förklarar han ivrigt. Han räknar allt han kommer över såsom taggar på gaffeln, fingrar, mat och gatubelysning på vägen hem från förskolan. Han räknar upp till 30 och kan alla bokstöver, stora som små. Han vet vilka fyra bokstäver och i vilken ordning de sitter i namnet Isac. Idag hade han visat sin pedagog att hans smörgås såg ut som en triangel. Han jobbar med höger och vänster och har rätt 8 av 10 gånger.


Han vill gärna hjälpa när vi lagar mat och städar. Att få spraya rengörningsmedel i badrummet är nog bland de roligaste, men han är även en hejare på att dammtorka. Han är mån om sin syster, men blir också allt tuffare och mer hårdhänt och vi får säga ifrån titt som tätt. Han har börjat sjunga tillsammans med oss, vilket är helt underbart. Han är totalt fast för Diego och varvar emellanåt med Dora. Två väldigt pedagogiska barnprogram som varvar svenska och engelska, jobbar med färger, former och siffror och bygger in en hel del fakta om djur som Isac suger åt sig som en svamp av.


Han har koll på att jag har en bebis i magen och brukar visa mellan händerna hur stor (liten) den är. Han har fortfarande blöja, men det märks att han blir allt mer redo för att klara sig utan. Han måste bara välja det själv, annars kommer vi ingenstans. Tjatar vi går det åt fel håll. Han sover okej om nätterna, men vaknar väl oftast nån gång per natt och saknar ett gosedjur eller så kommer han in till oss. Han pratar så mycket nu och beskriver och återberättar. Ordförrådet är stort och det är så underbart att konversera med honom om stort och sått. Han frågar om lov på sitt eget lilla vis. "Får man göra det?" Svarar jag nej försöker han med: "Mamma säga jo istället".


Älskade storebror, du är en underbar kille med ett stort hjärta och det är så härligt att ha dig vid vår sida.

Av Malin - 23 februari 2014 20:01


Ett kort litet hej från oss efter en härlig helg i Långberget. Isac är ett litet snömonster som älskar att klättra i de stora snöhögarna, gömma sig i grottor, åka på rumpan ner för backar och göra snögubbar och snölyktor. Lovis kämpar på så gott det går och tar sig fram bra i snön för att vara så liten. Att åka pulka är annars favoriten för hennes del. Glada, nöjda barn, god mat och mysigt sällskap får sammanfatta helgen.  


I morgon väntar taxin utanför 05.25 En tur till Uppsala för jobbets räkning väntar än en gång. Och trött efter helgen som jag är så dröjer det inte länge innan jag hoppar ner i sängen bredvid Isac som inte vill sova i sin säng. Och inte sova själv heller för den delen. 


Nattinatti

Av Malin - 16 januari 2014 21:17

Hej hopp i detta snöiga vinterland. Äntligen. Helt underbart. Även om det är lite kämpigare, lite tyngre och lite mer tidskrävande att cykla fram och tillbaka till jobbet. Men ganska mysigt ända. Och bra motion.


  

Bjuder väl på en snöig selife efter en cykeltur till jobbet.


Isac har äntligen satt sig på boben också. Han kan ju vara rätt bestämd av sig, den där lille grabben. Tidigare har han totalvägrat att pröva, mjuka fällen på sitsen, ratt och lysen till trots. Men skam den som ger sig. När vi gick till mormor och morfar drog vi boben efter oss och Isac gick. Vi frågade ett par gånger om han ville åka, men tjatade inte. När vi sedan skulle gå hem ville han tända lysena på boben och precis när vi skulle börja gå sneglade han på den och kastade sig sedan plötsligt ner på sitsen och tjoade och skrattade och njöt hela vägen hem. Tänk att mamma och pappa hade rätt. Igen. Det var ju roligt att åka bob! Nåja, Isac behöver tid när det gäller nya saker. Det har vi fått lära oss. Fram till och med i somras(?) var nya skor en tuff utmaning. I skoaffärer var han hysterisk och vägrade mäta fötterna och för att få på nya skor var det mer eller mindre tvång som krävdes. Hemma fick vi locka och pocka och ge skon massa mysiga attribut. Varma, sköna, mjuka. Eller berätta att mormor så gärna vill se skorna. Vad som helst bara han tog på sig skon. För när skon väl har kommit på och använts en gång så var den sedan som vilken annan sko som helst. Tokunge.   


I förra inlägget skrev jag om våra stökiga nätter. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt senast. Kanske när jag var i Stockholm och sprang tjejmilen i höstas? Eller just det, en natt när jag flydde ner i källaren för att jag skulle upp så tidigt på morgonen. Jag kan inte heller minnas när vi sov en hel natt utan barn i sängen. Isac är en periodare. Det kan gå flera veckor utan att han kommer in och sedan kommer han in varje natt. Just nu kommer han oftast in tidig morgon och somnar om en liten stund. Dock kan han vakna och ropa/prata i sömnen och då behöver vi gå in till honom en liten stund. Lovis vaknar flera gånger redan under kvällen och det märks att hon vill ha oss nära. Med andra ord sover hon större delen av natten hos oss. Dock så ligger hon för tillfället relativt nöjt och stilla intill oss så vi sover mycket bättre nu än för ett par veckor sedan då hon var som en virvelvind natten igenom.


Ja, jag vet. Detta hör småbarnsåren till och jag skriver inte detta i klagande ton. Det är mer ett konstaterande och för framtida minne. Jag tror att det gäller att sänka kraven på sig själv när nätterna har varit extra jobbiga och påminna sig själv och varandra om att det är en övergående period. Sen hur lång perioden kommer att vara, det bör man nog inte spekulera i! ;) Jag tror dock att det är som min mamma brukar säga. Man förstår inte hur trött man är förrän man kommer ur det. Och så är det nog. 

 

Och appropå trött. Om mindre än åtta timmar ringer klockan. Dags att göra mig klar för sängen. Nattinatti.

Av Malin - 13 december 2013 22:55

En slitig vecka med flera timmar extra på jobbet gör att jag välkomnar helgen med öppna armar. En vecka kvar att jobba innan två veckors julledighet. Ytterligare en tuff och stressig vecka är dock att vänta. Jag börjar förstå vad mina kollegor menar när de säger "antingen är man stressad för att man har för lite att göra eller så är man stressad för att man har för mycket att göra". Just nu är det definitivt det sistnämnda. Jag är just nu såå glad att vi tog en sväng till Ullared tidigt i höstas och avklarade allt julklappsbestyr där och då. Det enda som jag har inplanerat i helgen är att städa. Det har liksom inte hunnits med. Belöningen blir inhandlande av julgran! Annars tänker jag ta det så lugnt det bara går, samla energi och umgås med familjen som jag knappt har hunnit träffa under veckan. Kanske sätta ihop det där pepparkakshuset också.

Isac har för övrigt en adventskalender med små paket. Dagens paket ville han dock inte öppna. "Det räcker med paket" sa han. "Jaha, okej" sa vi och hittade på något annat att göra istället.

Och hur gick gårdagens luciafirande? Att ta på tomtekläderna var väl inte morgonens roligaste moment, men när de väl var på var allt lugnt. När vi kom till förskolan fick vi till och med sätta på luvan. Precis som jag hade hoppats på stod han med de andra barnen. Luvan åkte ner över ögonen, han stod blixtstilla med händerna i munnen och sjöng inte med en enda gång. Men han stod där, med de andra. När vi pratar här hemma om deras luciatåg berättar han ivrigt att han stod på bordet bredvid sin kompis L. Och han låter så stolt och glad när han berättar om sina upplevelser. Och det är, alla dagar i veckan, allt som betyder nåt!

Trevlig helg!

Allmänt · Isac · Jag
Av Malin - 4 december 2013 20:31

Isac tre år och två månader. Lovis ett år och en och en halv månad.

 

Helt plötsligt står vi här igen. Vi står här och ser hur även Lovis har blivit stor. Jag minns det med Isac. Hur vi plötsligt insåg hur mycket han förstod. Hur stort det passiva ordförrådet var. Och nu är det alltså Lovis tur. Och jag blir lika förundrad denna gång. När jag frågar om vi ska bada springer hon till trappan och slår på barngrinden. När jag säger att vi ska gå till sängen går hon genom hela huset till sin säng. Igår fick hon och Isac en varsin  pepparkaka. En kvart senare står hon på golvet och pekar mot köket och springer iväg. Hon kommer strax tillbaka och pekar återigen. Jag frågar om jag ska följa med och ställer mig upp. Hon springer än snabbare bort och ställer sig och pekar på pepparkaksburken. Älskade du, så mycket du förstår. Och så mycket du vill. Det är så underbart att se dig växa. 


Det känns som att hon är inne i en harmonisk period. Hon är så strålande glad. Hon skrattar och busar och härjar som aldrig förr. Hon och Isac har mer och mer glädje av varandra och det värmer så. Isac har också växt den senaste tiden. Det är flera som sagt att han har börjat pratat så mycket och det stämmer. Han pratar och han pratar och han pratar. Med allt och alla. Han pratade med tyskar på Teneriffa när han matade kaniner. Han pratade och log mot några av de som arbetade i restaurangen på hotellet när de busade med honom. Han som annars brukar vända bort blicken. Han har börjat uttrycka sina känslor mer. Han talar om när han tycker att saker är roliga som t.ex när planet landade och krängde till ett par gånger (till övriga resenärers fasa) ropade Isac klart och tyligt att det var "loligt flyga, en gång till!!" Han har uttryckt att han tycker om att göra saker. Som när vi bakade saffransbullar i helgen. "Jag tycker om och baka med dig mamma" sa han flera gånger. Så underbara små ord. Han hjälpte mig även att städa och dammtorka med våt trasa och sa "jag tycker om att städa med dig mamma." Man ska inte utgå från att barn tycker det är tråkigt med städning! :)


Jag har väntat på det här med känslor och jag är glad att han äntligen börjar dela med sig av vad han känner. Jag hoppas att han fortsätter att utveckla den biten och även säger ifrån åt andra hållet. Tidigare har han istället blivit tyst och det uppmärksammade personalen även på förskolan. De flesta andra barn kanske gråter och skriker när det händer något. Isac går undan och blir tyst. Jag upplever att det har blivit bättre och att han säger ifrån bättre. När jag berättade för mamma om att Isac gick undan nickade hon igenkännande. Tydligen var jag likadan när jag var liten. Sådan mor sådan son.


Våra fina tokstollar


Det vi väntar på nu är det här med att Isac ska bli blöjfri. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag tycker att det är lite jobbigt att han inte är blöjfri än. Det känns som att alla runt omkring blir blöjfria en efter en mellan två och tre års ålder. I somras gick han utan en hel del och kissade glatt i gräset om och om igen. Men det här med potta. Nja. Även nu under vintern går han utan blöja här hemma titt som tätt på egen begäran. Men när han blir kissnödig ser man hur han kämpar och trots att det börjar droppa vill han inte sätta sig på pottan. Ibland sätter han sig om vi sätter på en film eller ger honom en kaka (ja, en muta...) och då kan han sitta där. Men han slappnar inte av och kissar. Och det är så frustrerande när jag ser hur kissnödig han är och jag är dålig på att inte låta frustrationen lysa igenom. Alla säger att när han är redo så är han och då kommer han att ta initiativet. Jag önskar att jag hade bättre tålamod och jag får dåligt samvete när jag känner att jag försöker för mycket. Det måste komma från honom. Jag vet. Men när det börjar droppa och jag ser att han tycker det är jobbigt är det svårt att inte försöka övertala honom till att sätta sig på pottan. Blöjan har han heller ingen lust att ta på sig just då. Tips någon?


Nu blev det visst en mindre uppsats här och har ni nått ända ner hit är jag imponerad. Men som ni kanske har märkt så duggar inte inlägget särskilt tätt så när jag ändå satte mig här med datorn så var det lika bra att passa på. Livet tar tid just nu och då får jag prioritera så gott det går. Det är inte så mycket mer att välja på.


Kram och godnatt

Av Malin - 20 oktober 2013 22:02

Ja, idag har vi firat en nybliven treåring och en blivande ettåring med tjocka släkten. En härlig eftermiddag med tårta, presenter och glada barn. Tack för idag fina ni.


Gräddig frukttårta med kokos. Tro det eller ej, men denna tårta vann enligt mig över nedanstående tårta trots att den inte innehåll en endast bit choklad. Oväntat.

 

En galet mäktig chokladskapelse som hade behövt innehålla lite mer grädde för att lätta upp.

 

Hallongrottor, kolakakor och cake pops.

 

Mormorsmor, morfarsmor och moster var tre av gästerna.

 

Goaste kusinerna F och E som är födda samma år som Lovis.

 

Oooooo grävmaskin! utbrast denna nyklippta kille. Jag tog fram saxen i fredags och vips var han inte bara en treåring utan såg ut som en också.

 





En för dagen mammig dotter. Jag fick henne aldrig tillräckligt långt ifrån mig för att kunna ta kort så jag fick istället lämna ifrån mig kameran för att fånga vår ettåring.

 

Det är en kramig liten tjej vi har.

 

Men när hon är hos mamma går det bra att busa och le mot gästerna.

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards