Fyra ska bli fem och någonstans runt den 11 juli är det beräknat att ett syskon till Lovis och Isac ska titta ut. Vi längtar massor efter Kompis och är så glada över att få vara med om denna resa igen. Det kommer att bli tufft och intensivt med tre godingar under fyra år. Det förstår vi. Men det kommer också att bli alldeles underbart. Det om något är vi säkra på. Kompis, vi ses till sommaren. Pussar från mamma, pappa, storebror och storasyster.

Dryga två timmar spenderade vi ute i snön idag. Isac och Lovis lekte och busade i snön och efter halva tiden dök kusin E upp. Trädäcket skottades vilket gjorde det enklare för Lovis att knalla runt och alla var därmed nöjda!

Jag visade Isac att man kunde hoppa från trappan ner i snön. Isac valde självklart att hoppa från högsta trappsteget...

Lovis nöjde sig med att kika ner.

Kusin E dök upp och Isac drog runt med henne på boben. <3

Stjärtlapp ner för kullen.

Rutschkanor är sällan fel tycker Isac.

Och Lovis håller med.

Efter lunch fikade vi på Café Råtorp. Jag tror att jag kan räkna antalet gånger vi har fikat där på en hand under de snart fem åren vi har bott här och då ligger alltså detta café ett par-tre hundra meter bort och har gott och prisvärt fika. Dock köper vi färskt bröd med oss hem flera gånger i månaden och en och annan gång följder det också med lite fika. Men det är ju rätt mysigt att fika där också, särskilt på sommaren då man kan sitta ute alldeles intill älven. Det ska vi se till att bli lite bättre på! :)

Dagen avslutades med middagsgäster i form av våra grannar och det åts oxfilépasta och key lime pie. Härlig avslutning på en underbar dag. Det är dagar som dessa som ger energi. Och appropå energi. Lovis sov till 06.10 i sin säng. Det ni. Jag sov en hel natt utan att vakna. Så. Himla. Skönt. Wow!

Tänk om det blir en repris på det i natt igen!? One can only hope! Nattinatti

Vi hade en alldeles jättetrevlig nyårsafton igår med goda vänner, lekar och massor av god mat. Lovis vaknade och hade svårt att somna om och var därför vaken och firade tolvslaget med oss medan Isac sov som en stock.

Våra tokiga små knattar.

Dagen innan nyårsafton spenderade vi i Mariebergsskogen med kusin E. Lite sol bröt av det annars så gråa vädret och vi hade en härlig stund med djur och korvgrillning.

God fortsättning till er alla!

God fortsättning till er alla. Här njuter vi av ledighet och tid tillsammans.

Julafton tillbringades med alla mina syskon och deras familjer. Tänk att ha alla så nära och att kunna träffas såhär. Det är verkligen helt fantastiskt. På juldagen tog vi en tur till min morbror och moster som bor utanför Ölme. Fiskdamm i stallet och korvgrillning i regnet. Lika härligt som alltid att vara där. Det är ett ställe som har en särskilt plats i mitt hjärta. Så många dagar jag tillbringade där på somrarna när jag var yngre. Hästar, hundar, katter, skog, vatten. Ett riktigt paradis. Och två underbara människor som alltid har tagit hand om mig.

Idag har jag tagit en tur till stan med min bästa E och fyndat lite på rean, både medvetet och omedvetet. Köpte två plagg till Lovis som det visade sig vara 40% rabatt på utan att jag hade förstått det. Sånt gillas. Väl hemma igen fyllde vi huset rejält. Tre ettåringar, tre treåringar, en fyra och ett halvtåring och en sjuåring. Och alla härliga föräldrar plus E och J. Forna VAIK som börjar ha som annandagstradition att träffas!? Andra året i rad vi får till det i alla fall. Mycket trevligt och så häftigt vad som har hänt i barnväg på bara några år. Vilket gäng.

Det har blivit väldigt lite foton de här dagarna tyvärr. Men två stycken bjuder jag på i alla fall! :)

Två små goa kusiner i väntan på julmat.

Samma kusiner hjälper till att fylla på hö till hästarna på juldagen. 

Ja, så är vi då hemma efter en härlig vecka på Teneriffa. En ganska mulig, men varm vecka. Barnen har njutit och vi också. Vi har tagit det lugnt och hängt vid poolen och vid stranden. Ett besök till en liten djurpark var väl egentligen den enda avstickaren vi gjorde. Tid att bara vara. Med varandra.

Vi börjar med några bilder från poolhänget.

Jajjemen, ni ser rätt. Ett av poolområdena var omgivet av sand!! Grovkornig sådan som rann av lätt.

Lite småkallt i vattnet, men det hindrar inte Isac.

Rutschkanor

Hela familjen åker tåg.

På anläggningen fanns ett minizoo bestående av ett flertal olika fåglar (bland annat tre papegojor), stora fiskar i dammar och små och stor kaniner som Isac ivrigt matade. Toppen!

På stranden hängde vi de flesta eftermiddagarna. Isac älskade det som väntat. Lovis tyckte att det var lite halvläskigt att gå på sanden i början. Hon har ju bara gått inomhus. Men när hon väl kom igång fanns det ingen hejd. Hon rullade sig i sanden som en hund och undersökte den på alla sätt och vis.

Sandmonstret.

Hopphopp och hejhej!

Sand från topp till to.

Pappa och farfar upp i dagen. En riktig Lindgren-min.

Var är Isacs ben?

En delvis gömd Isac och en nyligen hittad mamma.

Stå på huvudet i sanden kan man också göra.

Och Lovis vill inte vara sämre. Jag tror till och med att det var hon som började.

Våra godingar som busar tillsammans.

Ingen resa utan släkt. Farmor, fastrar och kusin hade bokat in sig på samma flyg och besökte oss en av dagarna. Toppenmysigt tyckte vi och Isac njöt av gammelfarmors sällskap. På flygplanet hem satt han bredvid gammelfarmor både vid start och landning och pratade ivrigt.

Jag och farmor har tagit oss ett dopp i havet.

Och jag och Isac badar. Såå roligt tyckte Isac om att bada i havet. Så länge som vi var ett par meter från stranden. Det här med vågor som bryter, om än jättesmå, är riktigt läskiga enligt Isac.

Solnedgång på Playa de las Americas-

Mina finaste!

Och så en blandad bild. Lovis på stranden. Isac på djurparken och Isac i poolen.

Nu ska det bli riktigt skönt att sova i våra egna sängar. Alldeles underbart att komma hem till första advent. I morgon ska det pyntas och pysslas (och packas upp och tvättas...).

Ha en riktigt trevlig helg!

Läste just en lång text skriven av en tjej i min ålder. Hon skriver om sin upplevelse av tsunamin i Thailand där hon förlorade sin lillasyster. En upplevelse som ändrade hennes liv radikalt.

Och helt plötsligt kramar det åt om mitt hjärta och det känns lite tyngre att andas. Jag snuddar vid tanken på om det skulle hända mina barn något och jag inser hur enormt mycket jag älskar dem och att jag är beredd att göra vad som helst för att se dem lyckliga.

Min nytillkomna flygrädsla gör sig påmind. Jag tyckte att det var jobbigt att flyga i våras och jag känner mig inte helt avslappnad inför denna resa heller. Jag vet att det är en ologisk rädsla och att jag utsätter mig och barnen för en större risk varje gång vi sätter oss i bilen. Men det är väl den där maktlösheten som i alla fall jag känner i ett flygplan. Och insikten om att om olyckan väl är framme är prognosen sällan god. Nej, jag är inte överdrivet rädd, men jag blir väldigt lättad när planet väl har landat och bromsat in. Då andas jag ut.

När jag blev gravid med Isac blev jag rädd för att åka bil. Jag kände mig endast trygg när Andreas körde. Alla andra körde som bildårar i mina ögon då. Det är väl på något vis som så att när man plötsligt har ansvar för fler än sig själv blir vissa faror påtagligare.

Jag har blivit räddare för att dö - för jag vill så gärna se mina barn leva. Jag vill se dem utveckla sina personligheter. Jag vill se dem skratta och vara glada. Jag vill trösta dem när de är ledsna. Jag vill finnas där.

Underbara små och min finaste A. Jag älskar er. Ni är mitt allt.

I-landsproblem så det skriker om det. Men måste det gå tre program som jag vill se samtidigt!? Beslutsångest... Kommer väl zappa mellan alla tre och inte hänga med någonstans.

Har busat och härjat och skrattat med mina familj hela eftermiddagen/kvällen. Isac värmde mitt hjärta när han sa "Hålla handen, vännen" till Lovis och tog hennes hand. Underbara små.

Bild från i somras på oss alla fyra. We are family. 

Ja, idag har vi firat en nybliven treåring och en blivande ettåring med tjocka släkten. En härlig eftermiddag med tårta, presenter och glada barn. Tack för idag fina ni.

Gräddig frukttårta med kokos. Tro det eller ej, men denna tårta vann enligt mig över nedanstående tårta trots att den inte innehåll en endast bit choklad. Oväntat.

En galet mäktig chokladskapelse som hade behövt innehålla lite mer grädde för att lätta upp.

Hallongrottor, kolakakor och cake pops.

Mormorsmor, morfarsmor och moster var tre av gästerna.

Goaste kusinerna F och E som är födda samma år som Lovis.

Oooooo grävmaskin! utbrast denna nyklippta kille. Jag tog fram saxen i fredags och vips var han inte bara en treåring utan såg ut som en också.

En för dagen mammig dotter. Jag fick henne aldrig tillräckligt långt ifrån mig för att kunna ta kort så jag fick istället lämna ifrån mig kameran för att fånga vår ettåring.

Det är en kramig liten tjej vi har.

Men när hon är hos mamma går det bra att busa och le mot gästerna.