mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Upp och ner

Av Malin - 28 april 2012 10:16

Just nu tycker jag faktiskt lite synd om mig själv. Ligger i soffan utslagen efter andra magsjukan på en vecka. Tack för den liksom. Helt plötsligt har jag passerat det viktmål jag hade efter graviditeten med Isac. Hade en liten dröm om att komma under 65 kg vilket jag inte ens var under innan graviditeten. Idag vägde jag in på 63,6 kg. Sisådär 3-4 kg mindre än vanligt alltså. Magsjuka är effektivt... 


Har smittat ner några familjemedlemmar också som jag var gullig nog att bjuda hem på middag i onsdags. Tydligen bjöd jag eller Isac(?) dem på mer än mat. Isac, vars mage har tagit lång tid på sig att återhämta sig är i alla fall bra nu. Och Andreas? Han har (peppar peppar) hittills klarat sig undan.


Återigen önskar jag att ni har en bättre helg än jag. Och återigen väntar ännu hårdare plugg till veckan för missade timmar igår och idag...


Over and out.


Av Malin - 22 april 2012 15:04

Vovvsan mår bra. Hon fick ligga inne med dropp i fredags och piggnade till rejält. Alla prover och röntgen såg bra ut, så det verkar som hon hänger i ett tag till. Det största problemet just nu är i stället hennes onda höfter. Trappor är inte roligt!


Själv har jag legat däckad i magsjuka under helgen. Lovely. Isac har haft problem med sin mage sedan i onsdags så det är väl därifrån det kommer. Tackar. Tajmade detta ypperligt med att Andreas var iväg med jobbet till Stockholm. Magsjuka plus son med diarré och utan sambo. Heja mig. Fick avbryta läggningen av Isac två gånger för att skynda iväg till toaletten. Andreas har aldrig varit mer efterlängtad. Hyfsat skönt när han kom hem på lördagen kan jag lova.


Ska bespara er ytterligare detaljer. Idag har jag rivit ut sängkläderna, sanerat badrummen och tagit en välbehövlig dusch. Den traditionella efter-magsjuka-maten torsk och äggsås har intagits och jag känner livet återvända. Även om soffläge fortfarande är det mest eftertraktade.


Hoppas er helg har varit roligare än min!


Till veckan är det intensivt pluggande som gäller. Missade två dagar förra veckan då jag var tvungen att vara hemma med Isac och idén om att ta igen det under helgen gick ju sådär...


Av Malin - 19 april 2012 21:18

De två senaste dagarna har varit tårfyllda. Vi är många som har gråtit. Mycket. Vår finaste lurv blir inte yngre. Damen är 14 år och det är klart vi vet att hon inte kan finnas hos oss för alltid. Men hon är ju en del av oss. Hon har funnits med sedan jag var tolv år. Hon är den snällaste, fyrbenta varelse man kan tänka sig och hon har fångat så många hjärtan under dessa år.


Nu ska vi inte dra förhastade slutsatser. Det kan vara en elak magsjuka eller nåt i den stilen, men det kan också vara tecken på att kroppen börjar ge vika. Hon är sig inte lik just nu. Och det gör ont att se. I morgon bitti ska vi till veterinären och jag hoppas innerligt att vår älskade vovve får följa med oss tillbaka med lugnande ord från veterinären.


Men ändå. Hon blir inte yngre.


Ingen av oss trodde att det skulle göra såhär ont. Och än så länge är det bara en tanke. Men insikten om att det kanske inte är så länge kvar skrämmer oss. Men hon ska aldrig behöva lida. Det är vi överrens om. Håll tummarna för att detta bara är en svacka. Att hon snart blir pigg igen.


  

Vår alldeles fantastiska lurv. Som vi älskar dig.

Av Malin - 23 januari 2012 23:34

 

Läste just ett fint tal som min vän E har skrivit och plötsligt blev du levande igen. Minnen fladdrar förbi. Bilder. Medgångar och motgångar vi delat under åren som gått. För mig är det fortfarande ett mysterium att du inte längre finns hos oss.


Jag ser dig framför mig med ett leende, solbrun i Spanien. Jag ser dig på planen när du med en benparad räddar oss från ett baklängesmål. Jag ser dig med all den vilja och beslutsamhet du hade. Kanske var det också just den som gör att du inte längre finns här hos oss.


Vi står kvar här med saknad, men också med frågor som aldrig kommer att besvaras. Vi står kvar här med ett hål i våra hjärtan och undrar om vi gjort tillräckligt. Vi står kvar här med fina minnen som vi alltid kommer att bära med oss. Vi står kvar här med en innerlig önskan om att du har funnit ro.


Tids nog ses vi igen. På en plats där bara lycka finns. På en plats där vi har tid för varandra. På en plats där alla får vara sig själva. På en plats där ingen är ensam.


Under tiden finns du i våra hjärtan.

För alltid. I våra hjärtan.

 

 

Av Malin - 19 januari 2012 23:08

Artikeln må ha några år på nacken, men den blir inte mindre skrämmande för det. Hittade en länk på FB "Pappan kan skada barnet" och blev helt paff. Whaaaat? Det var nog det värsta jag hört på länge.


Jag undrar hur det ska gå för Isac egentligen. Vi har redan förstört honom genom att låta honom gråta några minuter i sängen innan vi går in till honom eller genom att vi redan har låtit honom sova borta, inte bara en natt utan tre(!) nätter i sträck och i och med att han dessutom är trygg med såväl mormor och morfar och moster med flera så innebär det att han har en osäker anknytning till sin mamma och pappa. Allt detta har jag förstått när jag hamnat på Familjelivs forum där människor tror att deras åsikter är det enda riktiga och att allt alla andra gör är fel, fel, fel. Och ja, det är ju så det är med internet. Man får ta allt med en nypa salt. Söker man information, vilket jag ofta gör som relativt nybliven småbarnsförälder, så stöter man på de här fruktansvärt icke ödmjuka typerna som förkastar alla andras sätt att ta hand om sina barn.


Men trösten är att de på Familjeliv är "vanliga" människor som inte vet bättre. Som inte inser att alla är olika. Som inte förstår att det faktiskt finns andra sätt. Men när man då läser om denna professor som så starkt uttrycker att papporna är farliga. Att barnen riskerar att drabbas av stresssjukdomar när de blir äldre på grund av den otrygghet det innebär att pappan är hemma med barnet, ja, då blir jag mörkrädd. Sitter och skakar på huvudet med ögonen stora som tefat. Whaaat?


Har hon mött Andreas? Har hon mött min pappa? Har hon mött min lillebror? Dessa är tre fantastiska killar som jag litar till fullo på när jag lämnar över ansvaret. Min lillebror skulle aldrig leka med honom så att axlarna rycktes ur led. Min pappa skulle aldrig ha låtit Isacs huvud hänga och slänga när Isac var nyfödd. Tvärtom tyckte han att att jag inte var försiktig nog. Andreas skulle aldrig smiska Isac. Det är helt absurt. Är det någon som har tålamod så är det han. Andreas är dessutom fullt kapabel till att förstå att Isac inte begriper alla tillsägelser.


Jag blir upprörd när jag läser detta. Det är en kränkning av alla pappor och män över huvud taget. Sjukt.


Jag kan inte tänka mig någon bättre pappa till Isac än Andreas. Och att han har varit hemma med Isac är en självklarhet för oss båda. Lyx för Isac att få vara trygg med både mamma och pappa. Lyx för Isac att ha en morfar som älskar honom och kan ta hand om honom när det behövs. Lyx att ha farfar, farbröder och morbröder som alla kan ta hand om honom. Att detta skulle skapa otrygghet för Isac är bara ett stort skämt!


Det är större skillnader i könen än mellan könen. Punkt.


Här följer en hel bunt med Isac-pappa/morfar/morbrorbilder! En hyllning till de bästa!


 

En bättre pappa får man leta länge efter.

 

























Av Malin - 4 januari 2012 23:39

Sitter just nu med en enorm lättnad i kroppen. Märkligt. Trodde inte att jag brydde mig riktigt mycket. Jag har precis spelat match. Oavgjort mot Mariestad/Lockerud. Började på bänken men fick hoppa in i andra perioden och sen spela matchen ut, även när vi gick ner på folk precis i slutet. Så skönt att det äntligen går åt rätt håll. Det ger mig välbehövlig motivation!


Men mitt i detta lilla lyckorus slår någonting tillbaka. Hårt och skoningslöst slår det tillbaka. Fick för två dagar sedan reda på att en vän har lämnat oss. Alldeles för tidigt. Det känns så tungt och mina tankar går till hennes närmaste. Att gå igenom sådant är det ingen som förtjänar.


Och det är väl tyvärr så, att ju äldre man blir desto fler omkring sig lär man mista. En del av livet. Visst. Men det är en klen tröst när det väl drabbar en. Jag klarar inte ens av att tänka tanken på att förlora någon i min närmaste omgivning. Nej, tårarna rinner och jag kan inte ens föreställa mig den smärta som de anhöriga tvingas gå igenom. Faan, varför kan inte alla leva för alltid? Varför kan inte alla få vara lyckliga och må bra?


Nej, ibland är livet tufft och ibland blir det tuffare. Mina varmaste kramar till er som behöver det.

Av Malin - 20 december 2011 21:08

Jullovet är nära. Bara en tenta bort. Eller ja. Lov och lov. Vi har självklart ett projekt hängandes över oss. Men ett flertal lediga dagar tänker jag unna mig! Så det så.


I morgon väntar Hagfors på bortaplan innan det även blir en dryg veckas jullov där. Det är lite kämpigt med innebandyn just nu för egen del och jag får det inte alls att fungera. Jag som egentligen hade tänkt en säsong där jag bara skulle slappna av och ha kul. Det blev inte riktigt så. Hej och välkommen tillbaka prestationsångest! Det sägs att motgångar gör en starkare. Men är det värt det?


Nåja, i morgon är en ny dag och när tentan är gjord har jag ett bekymmer mindre och får jag chansen att hoppa in i matchen så gäller det att kriga och visa att jag har så mycket mer att ge än det jag visat upp hittills!


Nu ska jag gå igenom mina anteckningar en sista gång och sedan får det bli sängen!

Nattinatti

Av Malin - 30 november 2011 22:39

Så var detta års julbak igång. Nutellagodisar och ischoklad svalnar och stelnar och ska snart ner i frysen. Mer ska det bli. Syster A har fruist ner snickerskakor och wienernougat. Om vi Enarssons gillar choklad?? För min del så är julgodis bättre än julmat!


Från det ena till det andra. Från glädje till sorg. Läste något otäckt i tidningen Metro igår. Jag brukar inte reagera så starkt på saker jag läser, men den här artikeln gjorde mig illamående. Och jag har inte kunnat släppa den.


En pappa i Paris straffade sin treårige son genom att stänga in honom i tvättmaskinen och köra igång ett kallt tvättprogram. Pojken dog. Nähä? Det är bara så grymt. Så elakt. Så vidrigt. Och vad hade pojken gjort? Spolat ner en dagiskompis teckning i toaletten. Fast det hade inte spelat någon roll om så sonen hade gjort något värre. Det finns väl för sjutton aldrig någon anledning att slänga in sitt barn i en tvättmaskin??? Det är så absurt och så fruktansvärt omänskligt så att det finns inte. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. 

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards