Ja, det är vad jag är. Två vanliga "graviditetskrämpor" som jag dock tycker att jag saknade när jag var gravid med Isac. Men nu, de senaste veckorna har jag varit såå trött. Jag har som mest energi på morgonen sedan sjunker den gradvis och är helt borta lagom till Andreas kommer hem på eftermiddagarna. Behövs inte mycket för att få mig att gå i taket vilket Andreas ett flertal gånger fått erfara.

Andreas är för övrigt i Fjällbacka på Kickoff med jobbet. Jag sitter och slötittar på filmen "P.S I love you" (flashbacks från Phuket E och J??) men kikar allra mest på datorn. Filmen handlar om en tjej som förlorat sin man i cancer. Tanken gör mig gråtfärdig och att därför engagera mig djupare i filmen lockar inte. Särskilt inte när jag inte kan söka tröst hos Andreas. För några dagar sedan började jag snyfta och tårarna började rinna när jag bläddrade bland dödsannonserna och såg en kille som hade flera stycken. Det brukar betyda att personen var ung och så var det i det här fallet. Känslig? Ja. Gravid? En aning.

"Vad är det?" frågade Andreas Isac och pekade på mig när vi låg och morgonmyste i sängen. Det rätta svaret var tydligen flodhäst. Och ja, jag blir allt osmidigare. Och då är det ändå två månader kvar! Jösses. Men jag ligger fortfarande på ungefär tio kg plus vilket känns skönt.

Trött som sagt. Ska därför avsluta här och krypa ner i sängen.

Nattinatti

Denna lapp fick jag i brevlådan idag. Och för en person som hatar att göra fel och gör allt för att hålla alla nöjda och hellre viker sig dubbel än att vara besvärlig och krånglig. Ja, då känns det lite jobbigt. Särskilt när jag är helt oskyldig Vi ställer aldrig bilden framför brevlådan. Nu mera.

För ett par år sedan hade vi mycket hantverkare hemma så då brukade vi parkera på gatan så att hantverkarna skulle kunna stå på uppfarten. Det svåra är bara att står man en bit innan brevlådan så täcker man delar av uppfarten. Står man en bit efter brevlådan så står vi ganska nära både en utfart och en korsning. Så det var några dagar i rad som vi blockerade vår brevlåda för att det helt enkelt var smidigast att stå där. En av dagarna var jag hemma och brevbäraren får syn på mig i fönstret. Han hytter med näven och markerar ganska tydligt vad han tycker om vårt val av parkering. Gissa om jag tyckte det var jobbigt!?

Det var två år sedan och vi har inte ställt bilen för brevlådan sedan dess. I början av sommaren fick vi dessutom bilen skrapad av en buss som skulle göra en vänstersväng eftersom vi så snällt hade parkerat efter brevlådan. Så, varför lappen? Tjaa, det finns liksom andra som parkerar där. Förra veckan var det fullt av Bygglovsbilar. Idag har det varit mycket trafik och bilar då skolan startade och en volvo har stått parkerad utanför hela dagen. Men det kan ju liksom inte jag rå för.

Trots att jag inte borde bry mig så känner jag ett hopplöst behov av att förklara mig! :) Jag vet att jag har några i min närhet som känner igen sig! Vad avundsjuk jag blir på människor som bara kan släppa sånt här.

Idag har jag dessutom pratat med Försäkringskassan för att reda ut några funderingar kring föräldrapenning. Jag har fått brev från Skatteverket med ett i mina ögon felaktigt beslut och ett brev från CSN med papper som jag ska fylla i. Ni vet, en massa vuxna tråkgrejer. Lilla jag. När blev jag vuxen? 

Isac sover och då hamnar jag i vanlig ordning här vid datorn. Bredvid mig ligger lite ritningar över tomten och jag ska försöka skissa och rita lite inför ett kommande projekt.

Veckorna rullar på. Idag är det sju veckor kvar till Isacs tvåårsdag och därmed nio veckor kvar tills det är tänkt att krabaten ska titta ut.

Ja, det var min storasysters beskrivning av mig efter att ha åkt iväg själv med Isac och tältat på kusten. Men så mysigt vi hade det. Lilleman och jag. Och så krabaten förstås som sprattlade och hade sig i magen. Dagen efter mötte vi upp mormor och morfar och moster och kusin och bodde tillsammans i en liten strandstuga på Ramsviks camping.

En riktig toppenhelg på alla sätt. Och medan jag mådde som allra bäst på en solig strand vid havet sprang Andreas tillsammans med sin bror M ett fjällmaraton i närheten av Åre. 4300 meter långt och 1800 höjdmeter. Olika sätt att tillbringa en lördag på helt klart.

Ett besök på Havets hus i Lysekil.

Mys på Siviks camping. När det väl var dags att sova kröp Isac alldeles nära och somnade på mindre än fem minuter med vovve och kanin i famnen och sov gott hela natten. Precis som sin mamma. Mys på hög nivå. <3

Sover gott medan solen sakta går upp.

Strandhäng på Ramsviks camping.

Isac och morfar vandrar på hällarna.

Utsikt över campingen och Hunnebostrand.

Mor och son.

Lek i sanden en tidig söndagmorgon.

Ja, en riktig toppenhelg på alla sätt och vis. Nyttigt för mig att komma iväg och göra saker på egen hand ibland. Jag har en underbar sambo som är otroligt driftig och tar tag i allt. Det är så enkelt för mig att bara "följa med". Därför behöver jag några sånna här utmaningar ibland där jag får ha hela ansvaret själv. Planera, packa, välja resväg, boka tältplats, resa tält, fixa mat, ta hand om Isac. Rubbet liksom. Sen behöver det kanske inte vara att tälta på egen hand höggravid med en tvååring varje gång. Men när jag väl får en idé har jag svårt att släppa den. Och så mysigt som vi hade det var det värt vartenda besvär! 

Nu ska jag gå och spana lite på Bygglov genom Isacs fönster, sen blir det lunch efterföljt av ett besök hos barnmorskan innan jag äntligen får återse min lille älskling.

Ha en trevlig måndag!

Jaha, då var det denna mammas tur. Att sitta hemma med en liten klump i magen. Att vänta på att klockan blir två så att jag kan hämta min lille älskling igen. Isac som bara sprang in på dagis i våras är numera ledsen vid lämningarna. Det har blivit värre varje gång. Och det gör så ont i hjärtat att lämna honom när han är ledsen.

Men jag vet att han har det bra. Jag vet att de tar hand om honom när han är ledsen. Jag pratade med en förälder förra veckan som skolade in sitt barn på Isacs avdelning. Hon sa att det var skönt att se att Isac fick sitta i en av personalens knä så länge han ville och gå ner och leka när han var redo. Det var skönt för henne att se att barnen blir omhändertagna när de är ledsna nu när hon ska börja lämna sitt barn. Och lika skönt var det för mig att få det bekräftat. Jag är som jag har skrivit tidigare, väldigt nöjd med personalen, men det är klart att det är härligt att höra någon utomstående säga att Isac blir väl omhändertagen.

Men det är tufft att stå där på morgonen med en riktigt ledsen kille på armen och glatt försöka övertyga honom om att allt kommer att gå bra och att jag kommer sen. Allt jag vill är ju att krama om honom och ta med honom hem!

Syns snart.

Och så undrade jag varför Isac fick ett sånt raseriutbrott när han var så trött förra veckan, när jag alldeles nyss själv slängde tandkrämstuben i golvet för att jag inte fick fram någon tandkräm på två sekunder. Vad gäller mitt tålamod angående tandkrämstuber har ju diskuterats här på bloggen förut. Så jag öppnade ilsket en ny tandkrämstub. Andreas lär väl använda den gamla i minst två veckor till. Typ. Vad jag skulle komma fram till är att jag är väldigt trött då tandkrämstuben inte var det enda som for i backen. Så nu tar jag natten! Jag skulle tro att det är vad jag behöver.

Jag skulle ha varit i Långberget och huggit skog och tältat. Jag kunde ha varit i Göteborg på en hejdundrande 30-årsfest. Istället har jag varit hemma och och grillat pizza. Och som rubriken lyder; det var ingen hit.

Vi fick låna mina föräldrars oanvända pizzasten. Inviga och testa den så att säga. Det är alltså en stor rund stenskiva som man lägger på grillen. Men utan en rejäl pizzaspade är man rätt chanslös. Det insåg vi snabbt. Och två hungriga själar stod därför och skrek på varandra i frustration när pizzan ramlade isär mellan alla stekspadar och böner. Som tur var så hade vi även en pizza i ugnen.

Pizzan kom såsmåningom på stenen som en slags calzone.

Någon som gillar bränd botten?

När magarna såsmåningom var mätta gick Andreas ner med Isac i badet och jag tog hand om köket. Helt plötsligt började Robbie Williams ljuda ur högtalarna. Ett leende spred sig över mina läppar. Inte för musiken skull. Utan för omtanken från min sambo. Ja, nästan några tårar kom också. Hej hormoner. Hej gravid.

Jag tyckte inte att mitt humör växlade så mycket när jag var gravid med Isac. Men nu. Hua. Jag kan explodera för småsaker och har absolut inget tålamod. Stubinen är näst intill obefintlig. Jag är grymt impad av min sambo som 99 gånger av 100 klarar av att inte explodera tillbaka. Jag förstår inte hur han gör. Men jag beundrar honom. Och älskar honom. Massor.

Här är någon annan jag älskar. Här inviger han sin mammas hemgjorda leklera! Det räcker som stimulans i en knapp kvart. Sen hämtas skorna. Allas skor. Medan han upprepar ordet sko gång efter gång. Någon vill ut och leka. Hela tiden. Med mammas nyss nämnda obefintliga tålamod är dock utelek ett bra alternativ. Här inne går vi varandra på nerverna ibland och mamma och pappa ska vara med och leka precis hela tiden. Göra precis som sonen. Att vara ute är därför väldigt skönt.

Och att åka till Leklandet är också stimulerande kan jag lova. Tur att pappa var med och orkade springa med runt och hoppa och busa. Mammas energi tog slut rätt så snabbt. Men ett par turer i rutschkanan hanns dock med. Men efter att ha åkt den lite längre kanan och chockat en annan gravid kvinna som satt och väntade på sitt barn vid kanans ände beslöt vi oss för att endast Andreas skulle åka den kanan med Isac. Lite väl bra glid i mammas byxor gjorde att såväl mamma som Isac och krabaten i magen studsade över alla guppen på väg ner.

Nu har jag sjunkit ner i soffan och tittar på Exorcisten. E och L, om ni läser detta, vilka minnen! Länge sen nu, men det känns som igår.

Trevlig lördagkväll till er alla och tack för lunchen A och T!

Ja, det sägs att man brukar vilja "boa" när man är gravid. Göra i ordning hemmet för bebisen som är i antågande. Då krabaten såklart kommer att sova hos oss den närmsta tiden och det sedan är lite oklart hur vi gör med sovrummen så finns det inte så jättemycket att förbereda.

Men däremot går det ju att göra om i Isacs rum! Och det har jag längtat efter. Det är jut trots allt så att han ska bli storebro. han är ingen liten bebis längre. Så när skolan nu är slut, tårtbaket är över (bilder från bröllop och tårta kommer självklart snart) så kan jag inte stilla mig en dag ens en gång. IKEA hann knappt öppna förrän jag och Isac sprang in genom dörrarna. Idag fick vi med oss en juniorsäng hem. Och impulsiva jag kan inte vänta en sekund. Som ett litet barn vill jag att alltid att allt ska hända nu, nu, nu när jag väl har bestämt mig. Snabbt tömde jag hyllan i Isacs rum och det nystädade huset vart med ens i kaos.

Den stora expedithyllan släpade jag ut i hallen. Isac såg hur jag drog och slet i ena änden. Som den lilla hjälte han är gick han till andra änden och knuffade för kung och fosterland med ett "ooooufff". Med hjälp av pappa och en granne har hyllan nu flyttat ner i sovrummet i källaren. Finns en hel del som ska bäras ner till hyllan, men mina fogar säger att bära saker upp och nerför trappan kan vänta till i morgon. Att springa runt på IKEA och Maxi och skruva säng räcker gott och väl för att det ska kännas lite väl mycket i denna kropp. Har lite svårt att inse och acceptera de bergränsningar som graviditeten för med sig.

Och när hyllan med dess skrivbord nu försvann har jag helt plötsligt inget skötbord och ingen skötplats längre. Hmmm. Får fundera lite hur jag ska få till en bra lösning där. Men när krabaten kommer kan vi ändå inte ha skötbordet i Isacs rum då vi inte kan gå in där och byta blöjor mitt i natten så det hade behövt ändrats vilket som.

Under veckan har jag också tänkt investera i lite ny förvaring till Isac. Det blir IKEA återigen och serien Stuva. Gissa om jag blev glad när jag bläddrade i tidningen i morse och såg att de har 25% på just den serien närmsta två veckorna. Kunde inte kommit lägligare. Det tackar vi för.

Isac sover nu gott i sin nya säng och jag sitter i soffan och tittar på Wallander. Undrar förövrigt hur smart det är med tanke på att jag ska krypa ner i sängen ensam i kväll och kvällen efter det och ett antal kvällar efter det. Andreas är nämligen i Åre och förbereder sig inför Åre Extreme Challenge som går av stapeln på lördag.

En liten kille som är såå hjälpsam. Han ville väldigt gärna vara med och skruva både lite här och lite där. Otroligt nog försvann inte en endaste skruv! Att krypa/klättra genom hyllan när det var luft på båda sidorna var ju riktigt spännande. Aningen trångt. Men det gick!