Ja, tänk om jag kunde skriva in mitt namn bland dessa stjärnor. Jag avundas deras förmåga att ta ut sig. Att ge precis allt de har. Aldrig ge upp. Jag önskar att jag har en bråkdel av deras vilja i morgon. Min pappa brukar alltid säga att att jag har massor kvar att ge när jag påstår att jag är trött. Och det stämmer nog.

Jag har alltid kunnat förlita mig på min kondition och att jag brukar vara vältränad. Så är inte fallet nu och det är därför dags att plocka fram järnviljan. Denna gången är det den som ska ta mig runt milen på en bra tid. Dock har mitt ena jag lite svårt att komma överens med mitt andra jag om vad en bra tid är. Mitt ena jag är övertygad om att det här är blodigt allvar. En kamp utan dess like medan mitt andra jag försöker övertyga det andra jaget att det faktiskt inte är något annat än en rolig grej där själva deltagandet är viktigare än resultatet. Vem som vinner? Det får vi se i morgon. Helst skulle jag vilja springa under 50 minuter. Men då är det jaget med tävlingsinstinkt och prestationsångest som talar. Under 52 minuter kanske är lite rimligare om det mer avslappnade jaget får säga sitt. Men även den tiden kommer bli tuff.

Hellner. Klüft. Kalla.

Enarsson.

Isac och jag bestämde oss som hastigast för att åka iväg på Mamma- barngympa i morse. Och nog har vi tränat båda två. Mamma försökte sig på att hänga med i koordinationen medan Isac jagade skosnören. Och då inte bara mammas skosnören... Det känns som att min lille kille börjar bli för rörlig för att följa med på dessa pass. Men det är alltid skönt att komma iväg och göra någonting. Särskilt en regnig dag som denna. Och lite motion får jag i alla fall även om jag titt som tätt får hämta Isac som hasat sig iväg på nya äventyr.

Väl hemma fick jag ta en dusch i badkaret. Isac ockuperade den vanliga duschen och jag var för lat för att hämta ståstolen (gåstol utan hjul :)). Att försöka duscha med honom i samma rum är omöjligt. Han är i duschen på en grisblink.

Att duscha i badkaret påminner mig om den här tiden. Vårt fina(?) gjutjärnsbadkar som vi köpte på Solareturen. Det var vår dusch i  knappt ett och ett halvt år. Därefter var det bad i älven som gällde några månader (emellanåt dusch hos mamma och pappa) och för att en vecka efter Isacs födelse äntligen få igång nya duschen här hemma.     

Tycker dock att detta badkaret är mysigare att bada i än vårt förra!  

Det finns inte många kvällar som slår just fredagkvällar. Den kväll då hela helgen ligger framför en. Och att dessutom påbörja den med en rejäl löptur gör inte saken sämre. Det blev två varv på Skutbergets kuperade fem kilometersslinga. Första passet på nio dagar efter en seg förkylning.

Efter en kilometer hade Andreas och min lillebror redan skaffat ett rejält försprång, den brantaste backen tornade upp sig och mina ben kändes lika starka och stadiga som spagetti. Då gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Jag stannade. Argt. Ville inte fortsätta. Tyckte att det var meningslöst och ville ge upp. Men så gjorde jag ett av mina berömda "Enar-skutt" för att få ur lite frustration ur kroppen och tog sats och sprang upp för backen. Fick så småningom igång benen och betade av de 10 kilometrarna på 54-55 minuter.  En okej tid med tanke på att det är ordentligt kuperat och att jag varit förkyld.

Stadsloppet närmar sig med stormsteg och jag har en hel del ångest inför loppet. Försöker intala mig själv att det är en rolig grej och att ingen annan förväntar sig storverk av mig.  Ja, förutom jag själv då... Dumma tävlingsinstinkter som alltid tittar fram så fort det vankas någon form av tävling! Menmen, man kan ju inte göra mer än sitt bästa. Eller hur?

Nej, nu ska jag njuta av denna underbara kväll.

Hemlagad Pizza, Neverstop och Isvatten. M M M. Ismaskinen i frysen som vi har i källaren har gått varm den sista veckan. Det är så gott att bara springa och fylla på med is när helst man önskar. Lyx.

Nog hann klockan passera midnatt innan vi var i säng igår ändå och nog vaknade Isac ett par timmar senare och ville inte somna om. Efter en timmes försökande att få honom att somna om i hans säng, utan resultat, fick han ligga hos oss och där sov han gott ända till klockan åtta i morse. Det lär säkert bli fler sånna här nätter framöver. Han är i den åldern där det pratas om separationsfasen. När han inser att mamma och pappa kan försvinna. Det är tydligen inte alls ovanligt att de, någonstans mellan 7-9 månader, blir klängiga och mammiga/pappiga. Att börja vakna på natten och inte kunna somna om hör också till. Så som sagt, det här var nog inte sista natten.

Men trots natten känner jag mig ganska pigg och tillfreds. Kanske beror på att jag lyckades släpa ut mig själv ur huset och komma ut på en joggingrunda och sedan avsluta med styrka. Tog ett tag innan jag hade övertalat mig själv om att det faktiskt var det jag behövde. Efter träningspasset blev det, kanske inte helt oväntat, en dusch. Desto mer oväntat var däremot besöket jag fick i duschen. Vår son är totalt tokig i vatten och att kläderna var på och att vattnet kom ovanifrån var inget som bekom honom. Inte det minsta.

Så här blöt blir man efter att ha lekt i duschen... Men roligt var det!

Nu sover han middag och jag ska försöka passa på att röja lite här hemma. Jag har haft några dagar där energinivån har varit nere på minus och att städa mer än absolut nödvändligt har inte funnits på världskartan så nu när jag faktiskt känner att jag vill lägga lite energi på det så ska jag verligen passa på! :)

Får väl börja med att städa upp i Isacs favvohörna där man kan riva sönder alla tidningar och ta loss bakmaskinens lock och om man anstränger sig riktigt noga kan man faktiskt nå en sladd...

Någon har varit och lekt med tidningarna!  

Happ, så länge sov Isac middag... Hann inte ens skriva klart detta inlägg. Får hoppas att han kan roa sig själv på golvet ett tag så att jag kan städa litegrann i alla fall!

Hej så länge

Ja, i dagens måltid från Lina´s matkasse ingick oliver. Sist jag prövade att äta oliver var bra många år sedan när jag halvt om halvt blev i lurad att äta i tron om att de var jättegoda. Vilket jag verkligen inte tyckte. Sen dess har jag helt ärligt inte vågat pröva. Till idag. Det var med viss bävan och stor tvekan som jag lät en oliver följa med gaffeln och in i munnen. Men jag kan med stolthet säga att jag faktiskt fick i mig tre(!) oliver. Duktiga jag. Och hur smakade det då? Låter kanske märkligt, men det smakade häst, stall. Eller på nåt sätt den doften som jag förknippar med det. En doft som jag tycker om, fast kanske inte lika mycket som smak. Kan inte säga att de inte var goda, men det var en ny smak som jag nog får vänja mig vid lite i taget.

Annars har sena eftermiddagen spenderats i skogen vid Tyrstugan på ett Cross-pass a la Soto! Var ett antal år sedan jag spelade i Sunnanå och hade försäsongsträning med honom. Nu var detta ett pass i Friskis- och svettisregi och lite snällare än de pass som vi hade ute på Skutberget. Men härligt att komma ut i skogen och få köra igenom kroppen!

...borde vi börja varje dag.

Med en löptur direkt på morgonkvisten. 10km på en timme och sedan lite styrka! Klar klockan 10 och hela dagen framför oss. Underbart.

Nu lunch för att sedan knalla in till stan för träff med mammor och bebisar från föräldragruppen. Länge sen vi sågs så det ska bli kul att träffa alla godingar och se vad som har hänt sen sist.

Ha en finfin måndag!  

Oj, så dagarna har rullat på. Datorn har legat nerpackad sedan lillebror lånade den och jag har inte haft en tanke på att plocka fram den. Skönt att få vara lite off ibland. Valborg har det tydligen varit också. Hann knappt förstå att det var påsk och så var det helt plötsligt Valborgsmässoafton. Så några storslagna planer för den kvällen hade vi alltså inte. Efter att ha städat näst intill hela dagen så följde jag med pappa och A ut på en joggingtur. 12,5 km totalt! Gött, riktigt gött. Efteråt i alla fall! Det bästa utav allt är dock att jag inte känner nåt i fogarna! Very happy! Nu ska jag försöka komma ut några gånger i veckan då Stadsloppet närmar sig. Vår klass har utmanat lärarna som tydligen tagit detta riktigt seriöst och är ute och tränar på luncherna. Och jag har av någon märklig anledning sagt ja till att springa för klassen. Så nu blir det till att träna så att jag inte gör bort mig totalt. För jag är ingen tävlingsmänniska. Inte alls...

Annars skulle jag nog vilja påstå att helgen har gått i kökets tecken. I fredags bakade jag försvinnande goda piroger med bland annat parmaskinka, pinjenötter och keso i. Ska delge er receptet någon dag, för dessa var inte bara enkla utan även fruktansvärt goda. I lördags var det dubbelsats med pasta och köttfärssås till Isac och idag blev det fiskbullar till Isac och rotfrukter, majs och broccoli. Har just nu även Choklad- och marschmallowsfingrar som stelnar i kylskåpet. Nytt recept som jag tror ska falla mig i smaken!

Keso, rivet äpple, prästost, rostade pinjenötter, hackad rosmarin och parmaskinka.

Färdig pirog. Ser kanske inte mycket ut för världen, men gud så god.

Ett gäng matlådor på väg ner i frysen. 20 portioner för Isac.

Mycket ekologiska varor blir det till Isac. I och med att han än så länge inte äter såå mycket så tycker jag att det är värt att lägga några extra kronor på hans mat.

Potatis, fiskbullar, sås, palsternacka och morot. Varsågod.

Redo för frysen. Morötter, broccoli, majs och palsternacka. I bakgrunden även ett trettiotal fiskbullar som gick samma öde till mötes.         

Hoppas ni alla har haft en bra helg och välkomna in i maj månad!