Någonting måste vi ha gjort rätt i alla fall. Isac har sovit två hela nätter i sträck! Ca 10 timmar båda nätterna. Hur underbart som helst! Duktigaste, goaste lillpojken!

Hoppas det fortsätter så i natt och alla andra nätter. Är hyfsat trött efter att ha kommit hem från bandyavslutningen efter halvtvå natten till idag. I morse tog jag, Anna, pappa och Isac en joggingtur. 9,3 km blev det tillslut. Lite stel i knäna och tyvärr lite känningar i fogarna. Kroppen är inte van några längre distanser än direkt. Men det var bara såå skönt att springa! Och helt underbart väder dessutom!! Sen bar det av på babysim för att sedan titta på herrarns final medan Annapanna bakade massa bröd. Solsidan med trevligt sällskap i form av broder och T. Nu slappar jag framför "Flickan som lekte med elden" och snart blir det nog sängen!

Nattinatti

Idag har jag och Isac haft en bra dag. Trots snöblasket. Vi var iväg till KMTI imorse och tränade. Det var bara jag och en till mamma på passet så det var gott om plats i salen. :) Jag hann köra drygt 20 minnuter på crosstrainern efteråt innan Isac protesterade och sa att nu fick det vara färdigtränat för mamma.

Hem och äta lunch och busa lite innan vi la oss i sängen båda två och mös en stund innan vi båda somnade. Jag brukar sällan sova på dagen, men idag så kände jag för det. Nu ska jag snart ta mitt pick och pack och bege mig till S. Råtorp. Andreas är bjuden på middag av jobbet ikväll så jag och Isac tänkte hänga lite hos mormor och morfar. Där blir det brödbak, har lovat mormor att baka en philuralimpa och passar nog på att baka en åt mig själv också. Mat och hockey står också på menyn. Namnam. 

Jag och Isac hade en toppenhelg i Göteborg, bortsett från bandymatchen... Det blev inte helt oväntat en förlust och säsongen är nu slut för denna gången. Men Göteborg var lika trevligt som vanligt och bjöd på härligt vårväder och mycket trevligt sällskap! Tiden gick lite väl fort bara...

Om en timme ska jag bege mig iväg på träning. Men ingen vanlig träning. Utan en innebandyträning. Har saknat innebandyn mycket sedan jag slutade för ett par år sedan och tänkte passa på att åtminstone träna en gång innan den säsongen också är slut. Men är lite smått nervös nu. Har dock hört att det ska finnas ltie bekanta ansikten i Skattkärrs U-lag så jag tror det kan bli kul!

Trevlig kväll!

Så härligt väder hela helgen. Gnistrande vit snö och en knallblå himmel. Kan det bli vackrare? Isacs farmor och farfar var barnvakt så jag och Andreas tog en tur i skidspåret! Jättehärligt. Jag tycker det är svårt att ta ut mig i skidspåret och stannar gärna upp när det blir lite jobbigt. Idag sa jag åt Andreas att pusha mig på vägen tillbaka så att jag fick ta i lite. Skönt efteråt!

Ikväll ska Isac få pröva lite gröt. Tänk att lillskrutten har blivit så stor!! Söndag är det också, vilket innebär ett nytt avsnitt av Solsidan. Längtar!

Kramar 

Till att börja med vill jag bara kommentera gårdagens inlägg. Det är ingen som är sjuk eller nåt i den stilen. Men livet kan vara jävligt ändå. Jag förstår att en del av er läsare kanske undrar vad jag syftade på, men det är inte min sak att berätta. Meningen med inlägget var att få utlopp för mina känslor. De ligger och gnager titt som tätt och igår bubblade de upp lite extra. Därav det dystra inlägget.

Och appropå dystra känslor. Jag tittade på Sofias änglar nyss. Ett program där familjer som har det svårt av olika anledningar får hjälp att renovera deras hus. Idag handlade om en familj där pappan har en obotlig hjärntumör och endast har några år kvar att leva. Usch, jag varken kan eller vill föreställa mig hur det är för alla inblandade att leva med den vetskapen. Och jag antar att det här fallet inte är unikt...

Nej, livet kan vara tufft och den gamla klyschan att "man ska vara tacksam över det man har" är och förblir en sanning.

Annars har jag och Isac haft en riktig toppendag. För det första gav han mig en liten sovmorgon då han somnade om vid kvart i åtta och sov till nio. Tack! Efter det var det full fart för att hinna iväg till mamma-barn-gympan. Jätteroliga pass tycker jag. Först lite uppvärmning med lite olika stegkombinationer sedan styrka med hjälp av gummiband och vikter. Skönt att träna igenom hela kroppen. Får ju en hel del ben- och konditionsträning i och med bandyn, men överkroppen glöms ofta bort... Sen alla små goa bebisar som hejar på oss mammor gör ju det hela ännu roligare! Efter passet var det lunchdags som efterföljdes av en hund- och barnvagnspromenad. Isac fortsatte sova när vi kom hem och jag kunde ta en välbehövlig dusch och förbereda för nästa aktivitet. Fikadate hos min kompis M som är höggravid. Tiden rusade iväg och innan vi visste ordet av hade vi pratat bort två och en halv timme!

Isac har varit go och glad hela dagen och att börja med ersättning har gjort susen. Jag får se hur länge till det kommer att fungera att delamma, men så länge det finns något så får han det. Hellre en mätt och nöjd bebis än att jag ska amma till varje pris.

Avslutar med ett litet filmklipp. Gissa hur lätt det är att försöka byta på den här sprattelgubben!?

God fortsättning alla läsare!

Vi har haft en rolig och mycket trevlig helg i Sälen. God mat, goda efterrätter, spel och trevligt sällskap. Och skidåkning förstås. Denna resa blev det bara längdskidåkning då det är lite svårt att vara i backen en hel dag med en liten Isac som behöver mig titt som tätt. Jag är egentligen uppväxt med utförsåkning. Vi har tillbringat många helger uppe i Hovfjället och åkt ner otaliga gånger för Nalletassen, Harsprånget, Lofallet, Vargstupet och alla andra backar. Jag älskar farten i backen, att äta stenhård marabouchoklad i sittliften, grillad korv, limpsmörgåsar med ost och varm choklad, äggsmörgåsar på vägen dit, de underbart snötyngda grenarna som kantar den branta vägen upp till fjället. Ja, det är många goda ting jag förknippar med utförsåkning.

Min minnesbild från längdskidåkning när jag var liten är dock inte lika underbar. De sista jag minns är hur jag åker på ett par helt felvallade skidor och endast med nöd och näppe och mycket vilja tar mig uppför backana. Mamma och pappa har satt på mig på tok för mycket kläder och svetten lackar under overallen. Efter det tar det, med ett undantag, åtminstonde åtta år innan jag ställer mig på ett par längdskidor igen. Då framför ögenen på längdskidåkningsfanatikern Andreas. "Åk före mig litegrann så jag får se hur du åker!" Jag stapplar iväg på skidorna och hinner inte mer än 15 meter förrän Andreas förtvivlat skriker: "Stopp, stopp, STOPP!!!" Vi upptäckte dock att fördelen med min totalt obefintliga teknik var att jag inte behövde lära om från en felaktig sådan utan relativt snabbt kunde inskolas i de rätta växlarna.

Nu har jag utvecklat en slags hatkärlek till längdskidåkning. De ser så härligt och harmoniskt ut när jag ser duktiga utövare. Men när jag själv ska ut och åka så blir inte känslan den samma. Skorna klämmer på mina fötter, (ledsen Isac, men med tanke på att både mamma och pappa har hemska KalleAnka-fötter så är inte dina odds särskilt goda...) tekniken försvinner när jag blir trött och det är så mycket jobbigare än vad det ser ut att vara! Men visst, de dagar allt stämmer är det riktigt härligt. Och vad jag har upptäckt som höjer skidåkningen ett snäpp är fristil. Det verkar passa mig bättre än klassiskt. Påminner väl lite om skridskoåkningen kanske.

Med tanke på att jag ännu inte är världens bästa på längdskidor är det kanske naturligt att det är Andreas som åker med Isac bakom sig. Vagnen fungerade jättebra. Precis som vi var förvarnade om så blev klassikt för ryckigt och det var fristil som gällde när vagnen var på.

Isac verkade trivas i vagnen och sov nöjt under turerna.

Vi firade även nyår på fredagkvällen. Mycket och riktigt god mat serverades!

Gänget samlat, sånär som Isac som ligger i babygymmet och P bakom kameran.

I väntan på tolvslaget

Utslagen hjälte på nyårsdagen.