Till att börja med vill jag bara kommentera gårdagens inlägg. Det är ingen som är sjuk eller nåt i den stilen. Men livet kan vara jävligt ändå. Jag förstår att en del av er läsare kanske undrar vad jag syftade på, men det är inte min sak att berätta. Meningen med inlägget var att få utlopp för mina känslor. De ligger och gnager titt som tätt och igår bubblade de upp lite extra. Därav det dystra inlägget.

Och appropå dystra känslor. Jag tittade på Sofias änglar nyss. Ett program där familjer som har det svårt av olika anledningar får hjälp att renovera deras hus. Idag handlade om en familj där pappan har en obotlig hjärntumör och endast har några år kvar att leva. Usch, jag varken kan eller vill föreställa mig hur det är för alla inblandade att leva med den vetskapen. Och jag antar att det här fallet inte är unikt...

Nej, livet kan vara tufft och den gamla klyschan att "man ska vara tacksam över det man har" är och förblir en sanning.

Annars har jag och Isac haft en riktig toppendag. För det första gav han mig en liten sovmorgon då han somnade om vid kvart i åtta och sov till nio. Tack! Efter det var det full fart för att hinna iväg till mamma-barn-gympan. Jätteroliga pass tycker jag. Först lite uppvärmning med lite olika stegkombinationer sedan styrka med hjälp av gummiband och vikter. Skönt att träna igenom hela kroppen. Får ju en hel del ben- och konditionsträning i och med bandyn, men överkroppen glöms ofta bort... Sen alla små goa bebisar som hejar på oss mammor gör ju det hela ännu roligare! Efter passet var det lunchdags som efterföljdes av en hund- och barnvagnspromenad. Isac fortsatte sova när vi kom hem och jag kunde ta en välbehövlig dusch och förbereda för nästa aktivitet. Fikadate hos min kompis M som är höggravid. Tiden rusade iväg och innan vi visste ordet av hade vi pratat bort två och en halv timme!

Isac har varit go och glad hela dagen och att börja med ersättning har gjort susen. Jag får se hur länge till det kommer att fungera att delamma, men så länge det finns något så får han det. Hellre en mätt och nöjd bebis än att jag ska amma till varje pris.

Avslutar med ett litet filmklipp. Gissa hur lätt det är att försöka byta på den här sprattelgubben!?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...