mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Malin - 5 december 2017 12:44

 

I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.


Tre månader efter vår promenad drog jag iväg på en planerad tripp till Asien och under tiden hittade du med hjälp av min pappa det perfekta huset för oss. Pappa- jag var bara 21 år!? Men det fanns inte en endaste millimeter av mig som tvekade (och inte hos mina föräldrar heller tydligen). Det var rätt. Du och jag.


Tre månader senare var jag hemma och vi köpte huset och påbörjade en omfattande renovering. Tvärtemot vad alla sa om att ta ett rum i taget blåste vi ut allt förutom några skrymslen i källaren. Det gick liksom så långt att grannarna funderade på om vi var bortresta då det inte fanns en tillstymmelse till lampa på hela boplanet. Vi bodde i ett litet rum i källaren och kollade på Arga snickaren och konstaterade med ett skratt att det fanns dem som hade det värre.


Två år senare hade vi kommit en lång väg och några dagar före stora badrumsrenoveringen i källaren var klar föddes Isac. Fyra år senare hade såväl Lovis som Molly tittat ut och hur vi än vände och vred på det var huset för litet. Som av en slump ramlade vi över en tomt på Kartberget och ett nytt projekt startade. Med en bebis, en tvååring och en fyraåring satte vi högsta fart för att göra klart det sista i vårt hus och göra det redo för försäljning. Jag minns att jag gick och nynnade på ”Wake me up when September ends” just den där septembermånaden före försäljningen. Men vi klarade det också, du och jag. Och vi sålde vår pärla som vi hade slitit så hårt med.


Därefter väntade två intensiva år med sammanlagt tre flyttar, ritande, planerande och bygge av hus. Nej, såklart. Vi byggde inte själva, men allt runt omkring tar tid. Massor av tid. Särskilt när en grottar ner sig i varje detalj. Men vi gjorde det tillsammans. Du och jag.


Och nu står vi här, med vårt härliga hus och ännu härligare ungar. Det finns kvar att göra. Och även när vi är färdiga så kommer vi hitta nya projekt. Det vet vi redan nu.


Det sägs att barn och renoveringar är det värsta en kan utsätta sitt förhållande för och jag tycker ändå att vi har klarat det med bravur. Så klart vi har skrikit, gråtit och stormat ut ur huset. Men vi har också kramat, tröstat och lyssnat. Tryggheten i att få rasa inför den andra, att inte orka och att få bli buren av den andra är det bästa jag vet.


Det finns ingen som jag kan luta mig tillbaka mot så mycket som mot dig. Det finns ingen som gör mig så hel som dig. Det finns ingen som jag älskar så mycket som dig.


Idag är det vår dag. Du och jag. För alltid.


    

Av Malin - 18 oktober 2017 22:02

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.


Gräsmatta och trädäck klart före semestern var så himla skönt. Verkligen så himla skönt!


Nu finns det utrymme för en massa kusinbus...


...dans...


... och fotbollsspelande. Gissa om vi har njutit under sommaren!?

Mycket finns kvar att göra. Närmast ska vi byta ut vår blodbok som tyvärr inte klarade sig. Den var hängig redan när den kom och repade sig aldrig. En ny bok, dock grönbladig, ska vi få levererad hit i slutet av november då det tydligen ska vara som bäst att plantera ett bokträd.

Sedan ska vi inte prata om framsidan. Där har vi många timmar kvar. Men det får ta sin tid. Precis som beslutet av bänkskiva. För jag förstår att ni knappt har kunnat tänka på något annat hela sommaren. Vad blir det för bänkskiva egentligen!? Vet ni vad? Ni får helt enkelt vänta lite till!

Nattinatti mina vänner

Av Malin - 18 oktober 2017 21:08

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!

Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där inne. Den som alltid tänker på andra. Den som funderar på vad syskonen ska kunna göra för roliga saker när han har sitt kalas och de inte ska vara där. Den som delar med sig av både leksaker och godsaker. Han har ett stort hjärta, som en av hans fritidspedagoger uttryckte det.

Han är kortast i klassen, men näst snabbast, enligt egen utsago. Det roligaste i skolan är idrott och raster. Han har lätt för matte, men tycker att det är tråkigt att läsa. Han tycker om att bygga, konstruera, pärla och rita. Här hemma har han ritat och skrivit en egen bok om händelser som han har hämtat från vardagen.

Han har mycket energi, eller som han själv uttrycker det "så mycket lek i kroppen". Han har ärvt sin pappas och farfars spänstiga kropp och är stark och smidig. Han har testat på lite olika idrotter såsom friidrott, simning och fotboll. Klassfotboll är dock det som har varit allra roligast.

Han är, precis som han alltid har varit, kunskapstörstande. Han suger in allt han hör som en svamp. Han tycker om att spela på IPad och likväl som att spela själv så kan han titta på youtube-klipp där någon annan spelar.

Han äter bra och det känns liksom som att han har kommit ur småbarnsträsket på något vis. Han funderar inte på vad som ligger på tallriken utan bara äter. Med undantag förstås.

Han är den allra bästa storebrorsan och tjejerna ser upp till honom. Han gör prickar på papper så att Lovis kan öva att skriva bokstäver och även annat pyssel åt henne. Han busar med dem båda och tycker om att få dem att skratta. Han delar med sig och har dem ständigt i åtanke.


Älskade, stora unge. Du gör oss stolta varenda dag. Jag hoppas så att du får fortsätta vara den du är. <3

Av Malin - 19 juli 2017 23:59

   

Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.


Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt verbal för sin ålder och kan redogöra och återberätta långa historier. Hon sjunger ofta och hittar gärna på egna sånger.

Hon är en riktig busunge med mycket humör. Hon har en surläpp som heter duga som kommer fram så fort något inte passar. Det går liksom inte att missa när hon är missnöjd över något. Det är inte bara surläppen, utan även hela kroppsspråket. Hon är mer dramatiskt och mer utåtagerande än sina syskon och är nog den i syskonskaran där viljan kommer fram tydligast. Hon är också den som är mest uträknande. Hon är väl medveten om hur det hon säger eller gör påverkar omgivningen, vilket hon inte är sen på att utnyttja.

Hon äter allt bättre. Hon smakar på ny mat, ibland till och med på eget initiativ. Dock så äter hon kanske inte jättemycket, men uppenbarligen så mycket som hon behöver. Mjölk är fortsatt favvodrycken och det skulle hon nog helst leva på om hon fick välja.

Hon är tuff och ganska orädd och vill kunna allt som sina syskon. Hon tycker om att dansa, hoppa och spela boll, fast allra helst om mamma håller i handen samtidigt. Hon leker gärna rollekar och kan förlora sig helt i en lek med dockor eller annat som ska föreställa människor och vardagsliv. Hon tar stor plats i leken och tycker om att styra, men kan även ta ett steg tillbaka när hon leker med andra, äldre barn. 

Hon är en fantastisk liten tjej som gärna showar och får andra att skratta. Hon är lite svårflörtad när det är nya människor, men när väl det släpper så pratar hon i ett.

Hon slutade med napp i vintras efter att ha slagit i munnen rejält och blöjorna försvann i våras. Hon är ingen bebis längre. Det är en så häftig ålder nu. Som ett litet gränsland mellan litet och stort barn. 




Stora, underbara, fantastiska Molly. Det är inte klokt hur mycket vi älskade dig. Du är en sån som lyser upp ett rum med din energi och ditt sätt att vara. Du är du. Låt ingen någonsin ändra på det.. 

[Bild]

[Bild]

Av Malin - 23 maj 2017 23:00

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi längtar dock.

Här kommer lite bilder från de senaste veckorna. Vi har planterat fyra träd. En blodbok och tre äppelträd. Vi har grävt och grävt och grävt dessa gropar, våndats över vilken jord vi ska ha. Grävt lite till. Bytt ut lite jord. Grävt lite större. Nu är vi klara. Nästan. Vi ska bara byta plats på två träd först. Jag menar, det är ju jag och Andreas vi pratar om här, då lämnas inget år slumpen.

Det är så kul att se det växa fram. Och tänk när marken är grön istället för brun!! Mvh längtar-halvt-ihjäl-sig

Av Malin - 8 maj 2017 22:12

Jodå, den överbelamrade köksön stod kvar idag också. Så för att ge er en mer nyanserad bild av vår vardag än härliga, harmoniska utflykter så tog jag väl en bild.


 

Alltså. Varför hamnar allt, ALLT på köksön!? Och på diskbänken och golvet och överallt där det inte ska vara förstås också.


Och kan ni tro, så fort jag hade tagit den här bilden så fick jag såklart värsta städrycket. Tänk om jag kunde lägga upp en efterbild med ett rent kök!? För det vet ni va? Att hur bra en dag har varit mäts i hur mycket man har gjort. Helst ska en ju jobba mer än heltid, men ändå hämta barnen tidigt. Laga mat från grunden, ha ett perfekt hem och vara pigg och glad och trevlig för jämnan. Och sen få cred för det. Störtlöjligt och omöjligt jag vet. Men varsågoda, nedan kommer resultatet. Jag är megatrött idag och vill gärna ha en klapp på axeln för att jag tog mig igenom detta OCH bakade bröd (vabeftermiddag). Så jag struntar i att jag matar prestationssamhället med ännu mer prestationer och presenterar nedanstående bild.


 

Tadaa. Men helt seriöst. Det här skulle kunna vara en sån här bild där jag missar någon spegling och ni skulle se det totala kaoset som råder på alla andra ytor. Såg ni klädhögen på golvet under köksön på förra bilden? Den ligger nu under trappan istället. Fortfarande på golvet. Prylarna på köksön? Jodå, det mesta är städat, men den del hamnade på skänken under trappan. Men en städad köksö skänker mig ändå ett visst lugn. Och ja förresten. Fortfarande ingen bänskskiva. Men det kan vara så att vi har bestämt oss! :)


Och nu ska jag avsluta här och istället maila ut info om nästa klassfotbollsmatch. För ja, det är klart. Jag är ledare för klassfotbollen. Vad annat hade en kunnat vänta sig. Och ändå tänkte jag den här gången att jag ska i alla fall inte vara den som erbjuder mig först. Men så kom mailet att det saknades ledare och morgonen efter stod jag där med anmälningslapparna i handen och hör mig själv säga att jag fixar det. Ibland undrar jag hur det går till? Jag kan liksom inte låta bli. Men himla mysigt och kul ändå med klassfotbollen. Isac stod i mål första halvleken och tyckte att det var jättekul. Att spela ute var dock inte lika roligt och sista bytet vägrade han att spela. Och säger han nej så finns det liksom inget i världen som skulle få honom att kliva på planen. Men nu är det ny match på onsdag och han verkar taggad igen.


 

Tack och hej.




Av Malin - 7 maj 2017 21:55

Sååå. Vårt bygge är som precis vilket annat bygge som helst. Vi projar samttidigt som vi bygger. Har ritat om trädgråden ett flertal gånger, men ändå när grävmaskinen är här kastar vi om alltihop. Igen. Jag ska förse er med lite bilder från trädgården framöver, men idag blir det annat. Idag får det bli bilder från gårdagens utflykt istället. Jag och syrran tog med oss kidsen och vandrade knappt två kilometer längs älven, genom skogen med de alldeles nyutspunna bladen och över strandängarnga till fågeltornet. Sån himla mysig tur. Och vädret. Behöver jag ens säga något?


                                 


Och för att tona ner allt det underbara, guldglittriga och fantastiska. Molly blev magsjuk på natten. Huset är kaos efter en helg med trädgårdsarbete och att-göra-listan växer sig allt längre. Hade jag bara orkat hade jag rest mig upp och tagit ett kort på den överbelamrade köksön som någon form av konstrast till bilderna ovan. Men efter att ha ritat trädgård halva natten till igår och vakat över sjuk snart-treåring natten till idag så är jag lite för trött för det. Den finns nog kvar imorgon.


Godnatt mina vänner



Av Malin - 11 april 2017 23:46

Jag borde sova. Det borde jag verkligen. Men medan jag inväntar resultatet från en sista körning för en beräkning så kan jag väl lika gärna hänga här.

Jag kan tro att ni alla ställer er frågan: Hur har det gått med flugfobin!? Jo, tack. Den lever i allra högsta grad vidare. Hysterin när Molly och Lovis insåg att det var en mygga i bilen (ja, myggor ingår liksom i kategorin) var inte att leka med. Bara att öppna bagageluckan och försöka jaga ut den lilla surrande varelsen. Till sommaren ska vi till härliga, men otroligt myggtäta Gäddede. Kbt kallas det va?

Detta påminner mig om när vi skulle tälta på en camping i närheten av Kolmården för några år sedan. Vi kommer fram sent på kvällen och ska upp med det stora tältet som vi hade lånat. Isac, drygt två och ett halvt år var vaken. Myggorna var lika enorma som de var många och Isac var väl inte jätteglad i dessa varelser - läs hysterisk (ja, mygg- och flugfobi verkar liksom vara en del av syskonskarans faser att ta sig igenom). Så med Isac klättrandes, klängandes och gråtandes på mig försökte vi resa megatältet samtidigt som monstermyggorna stack oss på kinder och händer och allt de kom åt. Men tältet kom upp tillslut och vi sov hur gott som helst!


   


Och nu ska jag sova precis lika gott. Nattinatti! 

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards