mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Familjen

Av Malin - Tisdag 5 dec 12:44

 

I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.


Tre månader efter vår promenad drog jag iväg på en planerad tripp till Asien och under tiden hittade du med hjälp av min pappa det perfekta huset för oss. Pappa- jag var bara 21 år!? Men det fanns inte en endaste millimeter av mig som tvekade (och inte hos mina föräldrar heller tydligen). Det var rätt. Du och jag.


Tre månader senare var jag hemma och vi köpte huset och påbörjade en omfattande renovering. Tvärtemot vad alla sa om att ta ett rum i taget blåste vi ut allt förutom några skrymslen i källaren. Det gick liksom så långt att grannarna funderade på om vi var bortresta då det inte fanns en tillstymmelse till lampa på hela boplanet. Vi bodde i ett litet rum i källaren och kollade på Arga snickaren och konstaterade med ett skratt att det fanns dem som hade det värre.


Två år senare hade vi kommit en lång väg och några dagar före stora badrumsrenoveringen i källaren var klar föddes Isac. Fyra år senare hade såväl Lovis som Molly tittat ut och hur vi än vände och vred på det var huset för litet. Som av en slump ramlade vi över en tomt på Kartberget och ett nytt projekt startade. Med en bebis, en tvååring och en fyraåring satte vi högsta fart för att göra klart det sista i vårt hus och göra det redo för försäljning. Jag minns att jag gick och nynnade på ”Wake me up when September ends” just den där septembermånaden före försäljningen. Men vi klarade det också, du och jag. Och vi sålde vår pärla som vi hade slitit så hårt med.


Därefter väntade två intensiva år med sammanlagt tre flyttar, ritande, planerande och bygge av hus. Nej, såklart. Vi byggde inte själva, men allt runt omkring tar tid. Massor av tid. Särskilt när en grottar ner sig i varje detalj. Men vi gjorde det tillsammans. Du och jag.


Och nu står vi här, med vårt härliga hus och ännu härligare ungar. Det finns kvar att göra. Och även när vi är färdiga så kommer vi hitta nya projekt. Det vet vi redan nu.


Det sägs att barn och renoveringar är det värsta en kan utsätta sitt förhållande för och jag tycker ändå att vi har klarat det med bravur. Så klart vi har skrikit, gråtit och stormat ut ur huset. Men vi har också kramat, tröstat och lyssnat. Tryggheten i att få rasa inför den andra, att inte orka och att få bli buren av den andra är det bästa jag vet.


Det finns ingen som jag kan luta mig tillbaka mot så mycket som mot dig. Det finns ingen som gör mig så hel som dig. Det finns ingen som jag älskar så mycket som dig.


Idag är det vår dag. Du och jag. För alltid.


    

ANNONS
Av Malin - Söndag 7 maj 21:55

Sååå. Vårt bygge är som precis vilket annat bygge som helst. Vi projar samttidigt som vi bygger. Har ritat om trädgråden ett flertal gånger, men ändå när grävmaskinen är här kastar vi om alltihop. Igen. Jag ska förse er med lite bilder från trädgården framöver, men idag blir det annat. Idag får det bli bilder från gårdagens utflykt istället. Jag och syrran tog med oss kidsen och vandrade knappt två kilometer längs älven, genom skogen med de alldeles nyutspunna bladen och över strandängarnga till fågeltornet. Sån himla mysig tur. Och vädret. Behöver jag ens säga något?


                                 


Och för att tona ner allt det underbara, guldglittriga och fantastiska. Molly blev magsjuk på natten. Huset är kaos efter en helg med trädgårdsarbete och att-göra-listan växer sig allt längre. Hade jag bara orkat hade jag rest mig upp och tagit ett kort på den överbelamrade köksön som någon form av konstrast till bilderna ovan. Men efter att ha ritat trädgård halva natten till igår och vakat över sjuk snart-treåring natten till idag så är jag lite för trött för det. Den finns nog kvar imorgon.


Godnatt mina vänner



ANNONS
Av Malin - Måndag 27 mars 21:25

Efter månader av stiltje här på bloggen så väcktes plötsligt en längtan till att skriva igen. Jag vet dock inte om vad. Vi får se var vi landar helt enkelt. Jag har under kvällen snubblat in på Resedagboken och hittat våra inlägg från Camp Asia 2008. Så himla roligt att läsa och minnas. Jag skrattar åt varenda inlägg och minns plötsligt allt så tydligt. Den resan alltså. Så kravlöst och så härligt på alla sätt och vis. Take me back.

   

       


Annars rullar vardagen på. Jag tänkte liksom i somras att jag skulle bjuda på bilder från nya huset, men först skulle vi bara bli klara. Ehh, ja, just det. Ni vet, jag tänker mig att bilderna jag lägger upp ska ha samma känsla som när ni öppnar ett inredningsmagasin. Stylat, matchande tavlor på väggen, en filt som medvetet ligger lite nonchalent slängd över fåtöljen, ett nybakat bröd i köket med ett par brödskivor uppskurna på skärbrädan. Jag menar, kommer det någonsin att hända? Och när ska jag få upp tavlor på väggen? Jag, eller just det, förlåt, VI har en vision om flera av rummen. Men tiden. Ja, det här med tiden. Ibland handlar det just bara om att få vardagen att rulla och då händer det liksom att en tavla på väggen inte känns lika prioriterat som att få fram mat på bordet. Och för dem som undrar: Nej, vi har fortfarande inte valt någon bänkskiva till vår köksö. Men vi funderar. Ibland. Och vi har bestämt oss. Flera gånger till och med har vi bestämt oss. Men så kommer vi inte till skott och vips har vi ändrat oss igen. Vi kan väl säga som så att vi värker fram beslutet. Snart så, mina vänner. Snart så.


Och mer då? Jo, just nu brottas vi tydligen med en flugfobi här hemma. Min syrra skrattade härodagen åt mina barns konstiga rädslor. Det var innan flugfobin (som alltså är helt seriös, men så dum att jag blir arg och försöker skälla bort rädslan. Fungerar sådär. Jag vet). Men samtliga mina barn har även varit rädda för människor utklädda till figurer. Vi fick fly från Bamseteatern på Kolmården för ett par år sedan då Lovis blev totalt hysterik. Isac fick gå över till en annan avdelning när de fick besök av någon utklädd varelse på förskolan (också ett antal år sedan) och Molly fick Andreas köra hem från Leo´s lekland eftersom hon var så fruktansvärt rädd för Leo. På riktigt. Alltså va? Fåglar har också varit totalt livsfarliga. Det är inte lätt alla gånger liksom.


Som tur var så var det ont om flugor när vi hängde på Museiparken igår efter barnens önskemål. Sol och värkänslor de´luxe. Vi var knappast ensamna, men hade det himlans mysigt ändå. Och det verkar som att störst och minst var de som fångades mest av kameran.

         


Och nu vaknar visst barnen en efter en däruppe. Troligtvis för att jag sa till Andreas att kvällens läggning var den smidigaste på typ hela året. Ungefär som att jag skanderade på jobbet att Andreas alltid åker dit när det handlar om feber och förkylningar, men inte jag (jag tar magsjukorna) för att två dagar senare ligga däckad i något influensaaktigt. Att jag aldrig lär mig!?


Time flies. Nu ska jag runda av och gå upp till min flugrädda dotter som inte vill vara ensam. Och för övrigt. Hur botar en ens en flugfobi!?


Nattiatti

Av Malin - 3 juni 2016 00:26

Ja, för en vecka sedan fyllde min pappa 60 år och solen som var lite svårflörtad förra veckan tittade ändå fram i lördags och gjorde kvällen alldeles perfekt. Underbara Bomstad. Underbara pappa.


         

Dagen efter åkte vi tillbaka och åt rester. Medan min och syrrans minsta sov lekte de tre stora i det halvregninga vädret oavbrutet i en och en halv timme. Vi vuxna satt i förtältet i lugn och ro och fikade och pratade. När hände ens det senast?


Andreas har idag begett sig iväg för en sedan länge planerad cykelhelg med sina bröder. Och impulsiva jag kände inte för att sitta kvar i lägenheten med tre barn i sommarvädret. Så igår lyckades få tag på en liten stuga på Daftö camping utanför Strömstad. Min mamma följer med till barnens (och min) stora glädje. Krabbfiske och annat skoj väntar. Det ska bli så härligt att komma iväg. Jag blir så rastlös här hemma när det är så nära flytten och med tanke på det kaos som väntar ska det bli skönt att få ägna tid åt barnen och fokusera på dem en hel helg. Det är så taggade och längtar efter att få komma iväg. Det mesta är packat och efter frukost imorgon åker vi och hämtar upp mormor. Så med andra ord borde jag verkligen sova nu!


Ha en härlig helg allihopa!

Av Malin - 8 maj 2016 22:41

Husbygget rullar på i lika rasande fart som tidigare. Det är nu mindre än fem veckor kvar tills vi får flytta in. De sista tre veckorna har min längtan intensifierats utan dess like. Helt plötsligt har det gått upp för mig att vi faktiskt ska bo där. Och det snart. Barnen längtar också. De vill inte åka hem när vi väl är där. Vilket vi är titt som tätt. Minst en av oss är där varje dag och kollar läget. Jag ska uppdatera med lite bilder och mer om bygget en annan dag.


När Andreas grejar och fixar med huset så får jag och barnen hitta på lite annat. I torsdags gjorde vi en rejäl utflykt och gick till ett fågeltorn där vi åt lunch. Underbart väder och mysig tur.


Två dagar senare hängde vi hos mormor och morfar på Bomstad där även kusinerna dök upp. En rejäl försmak av sommaren och barnen fick till sin stora förtjusning bada.


 

Och ser ni den där magen på bilden? Idag, mindre än ett dygn senare har kusinen tittat ut. Som vi längtar efter att träffa dig.

Av Malin - 3 april 2016 21:43

Vi tog en tur till Hovfjället över påsk och kramade ur det sista av vintern. Himla härligt ändå. Supernöjda barn som gärna hade stanant några dagar till. Att hänga med kusinerna och mormor och morfar finns det inte myket som slår. Bjuder på några snöiga bilder såhär i april.


                                                 

Av Malin - 10 januari 2016 00:23

Det är en vecka sen nu, farfar. Det är en vecka sen de fyra orden på min spruckna mobilskärm talade om att du inte längre fanns med oss. Allting stannade, farfar. Och jag grät mig till sömns. 

 

Jag tänker på dig, farfar. Jag ser dig sittandes vid kortändan av bordet i köket. Jag hör hur du ber oss att skicka sylten till våfflorna. Jag hör ditt skratt och jag ser ditt leende. Jag tänker på dina skämt, ditt genuina intresse för bandyn och jag känner dina kramar som jag fick varenda gång vi möttes. Jag ser hur du sitter på den uppochnervända gamla ekan nere vid sjön i Gäddede. Jag minns dina berättelser från förr. 

 

Jag vet att du har det bra nu, farfar. Att du är fri. Men du saknas oss. Jag önskar att mina barn hade fått mer tid med dig. Att Isac hade fått dela sitt stora intresse för matte med dig. Ni räknade tillsammans i somras och det var så fint att se. 

 

Minns du somrarna när jag var liten, farfar? Minns du de varma sommardagarna när vi, alla dina barnbarn, sprang runt barfota på gräsmattan och spelade fotboll. Minns du hur vi gungade i gungorna? Hur vi gick runt i ditt hus med speglar för att låtsas att vi gick på taket? Jag minns, farfar. Jag minns. 

 

Du fanns alltid där. Med en varm, trygg famn och ett leende. Det är så jag minns dig, farfar. Det är så jag minns dig. Det gör bara så himla ont att du inte längre finns med oss. Att jag inte kommer att få någon mer kram. Att jag inte får skicka sylten till dig. Det gör ont. Du var den bästa farfarn som jag kunde ha fått.


Du har en plats i mitt hjärta, älskade farfar. Och jag ska alltid bevara dig där. 



Av Malin - 19 december 2015 22:33

Veckan närmar sig slutet och endast en dag återstår. Vi njuter allihopa och har haft en fantastisk tur med vädret. Så himla härligt.

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ mochamanda med Blogkeen
Följ mochamanda med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se