Än är väl inte sommaren slut. Egentligen har den väl inte ens varit här än? Men en liten sammanfattning om vad jag har pysslat med senaste veckorna kommer här. Inte snyggaste upplägget på bildera idag tyvärr. Min dator är proppfull. Typ på bristningsgränsen varför tar allt en enorm tid. Att pussla med bilder är rätt tidsödande i vanliga fall, men med en seg dator och en hel hög med bilder så blir det helt enkelt för mycket tid. Isac lär vakna när som helst och då är lugnet slut här hemma! :)

För drygt två veckor sen gick Jubileumsmaran av stapeln i Stockholm. Bröderna Lindgren och pappa är redo på övre bilden. På nedre bilden beundrar Isac sin morfars medalj. Alla fyra genomförde loppet helt strålande. Andreas sprang 42 195 meter på 3 timmar och 22 minuter.

Ett besök hos Andreas ena bror blev det efter maran. Alla bröder med familj samlade och därav kusinkortet här där alla fem så snällt poserade bakom finaste Tassa.

Isac trivs bakom ratten. Hade det varit ljud till den här bilden hade det låtit vrrrrrrom från Isacs läppar.

Isac servar sin gammelmormor med godis.

Ett försök till att samla alla fyra på bild.

På väg upp mot Lycksele blev det ett härligt besök hos min faster K. Vi invaderade huset med tre småttingar som suttit still i bil hela dagen. Full fart kan man väl säga. Får, hundvalpar, god mat och inte mindre än tre sorters efterrätter. Ett stort tack!

Ett besök på Lycksele djurpark stod som vanligt på agendan. Jag blev som alltid nostalgisk när jag såg karusellen "äppelmasken", minne från barndomen och tog därför med mig Isac på hans första åktur.

Kusin O fick rida och ser rätt så nöjd ut. Lite klapp på getter med mera blev det också.

Bad i Umeälven. Inte särskilt varmt varken i luft eller vatten. Bättre var det att ligga i den uppvärmda pölen en bit in på stranden.

Jag och O bakade Cupcakes och chokladbollar. Namnam.

Småkusinerna bus. Som dessa har härjat ihop!

Lek och bus i lekparken.

Väl hemma var hallonen mogna. Eller "Hajjo" som Isac kallar dem.

Kusinhäng i dubbel bemärkelse.

Grillade musslor, nybakat tunnbröd med nyrökt öring, hallon-melon-basilikaspett, grillad kyckling, grillad fläskkarré, rostade rotfrukter, grillbröd, sallad med mynta och avokado och grillad halloumi. Jordgubbsflan med 200 g marabou schweizernöt. En helt vanlig knytis med Enarsson. Nästa gång behöver kanske inte alla ta med och göra det där lilla extra? :)

Vår lille solstråle lockar oss till skratt även när han är arg. Här snackar vi inte surläpp. Här snackar vi sur-face! Och är vi riktgit arga, ja då kan vi se ut såhär i flera minuter.

En liten bildbomb. Men bilder säger med än tusen ord sägs det. Nu ska jag ta tag i allt annat som finns att göra här hemma.

Ha det gott!

Dygnsrytmen har försatts lite ur spel de sista två dygnen för lilleman. Igår kväll var han vaken nästan intill midnatt för att busa med kusiner som gjorde ett litet stopp på sin hemfärd hos oss. Men trots att han vaknade senare än vanligt i morse, så var det ändå uppenbart att det var på fel sida. När han inte ens vill ha välling, då vet man att det kan bli en lång dag. Och lite kinkigt har det allt varit, men inte så jättefarligt ändå.

Men när det var tid för läggning så var det dags igen. Ett vredesutbrott mot en stackars oskyldig vällingflaska, gråt, hysteriskt sprattlande. Helt omöjlig att nå fram till. Det går liksom inte att få kontakt. Så frustrerande! Försöker bära, men han kämpar så att han blir svettig för att ta sig ur min famn. Provar att distrahera, men det är lönlöst. Skriker att han får ge sig, men det enda det resulterar i är ett dålig samvete utan dess like. Det enda jag kan göra är att låta honom ligga och sprattla och gråta på golvet tills han slutligen lugnar sig.

Och egentligen vet jag att det är det enda som fungerar när han fastnar i ett sånt här utbrott. Det hjälper inte att trösta, det hjälper inte att vara nära. Det enda jag kan göra är att se på när han ursinnigt ligger på golvet pch sprattlar och slår omkring sig. I det här fallet för att han är så trött. Jag kan inte göra något och det gör mig så frustrerad att jag till slut skriker på honom. Pinsamt och helt fel. Jag vet. Men att jag inte kan trösta min egen son gör mig tokfrustrerad!

När han slutligen lugnat sig liggandes på mattan lyckades jag få ett par leenden innan han somnade på fläcken medan jag läste lite Tomtebobarnen för honom. Slagen hjälte? Helt klart. Jag längtar till imorgon när jag kan ge honom en stor kram!

Det är inte lätt att vara en trött tvååring alla gånger. Men det är inte lätt att vara en perfekt förälder dygnet runt heller. Det är så lätt att en blogg bara visar upp allt som är bra. Det perfekta livet. Men vem lever ett sådant? Så även om jag skäms för att jag skrek på min son när han som minst behövde det så skriver jag det. För jag vet att jag inte är ensam om att bli frustrerad ibland. Och jag vet att jag inte är perfekt. Så varför låtsas att jag är det här?

Isac har helt klart ärvt sin pappas passion för foppatofflor. Var vi än är så prövar Isac tofflor. Allra lyckligast blir han när han hittar tofflor i barnstorlek.

Häromdagen kunde vi inte stå emot längre. Vi tog med Isac in till stan och in på Team Sportia. Vi hittade hyllan med foppatofflor, letade fram rätt storlek och tog av Isac hans joggingskor och närmade oss med de nya skorna. Detta brukar i vanliga fall bemötas av ett hysteriskt sprattlande med fötterna och vilda protester. Att pröva nya skor hör inte till favoritsysslan! Men någon pekade nu ivrigt på sina fötter och tittade med stor fascination på medan vi tog på honom foppatofflorna. När vi sedan ställde ner honom på golvet tog han två steg innan han stannade upp och lyckligt uttryckte ett "wow".

Någon var nöjd! Och mammas och pappas hjärtan smälte och de inte alltför billiga foppatofflorna fick följa med hem. Nu får vi knappt på honom några andra skor!

Vår gullunge!

Inviger och testar den nya appen som äntligen har kommit! Det får bli ett kort inlägg medan jag har lite täckning.

Det har varit en del bilåkande senaste dagarna, men Isac har fått nya vänner i bilen så han är nöjd. Kanske han vill ha riktiga sådana!? Fast då skulle vi nog inte få se mormor särskilt ofta!

Hoppas ni har det bra i sommar(?)Sverige!

Nu är det mindre än 15 veckor kvar till det är tänkt att krabaten ska titta ut. Veckorna går utan tvekan fort. Jag var in på Lindex en sväng idag och som vanligt tar jag en sväng förbi barnavdelningen. Men nu är det inte bara kläder till Isac jag tittar på! :)

Och hade jag vetat att det var en tjej i magen hade dessa plagg fått följa med hem.

Nu stod jag med dem i handen. Det är ju ändå 50/50. Chansen att det blir en flicka är ju ganska stor. Fast chansen att det blir en kille är ju precis lika stor. Duktigt nog hängde jag tillbaka plaggen. Resonemanget hade nog inte gått hem hos min sambo! :) Och oavsett vem det är som gömmer sig härinne så har vi det rätt förspänt med kläder då båda mina systrar fick barn i februari. Den ena en tjej och den andra en kille. Så det lär inte gå någon nöd på oss.

För övrigt verkar äntligen, äntligen en app vara nära för Bloggplatsen! Den har kommit till androider men inte till Iphone än. Inom några dagar säger dem. Vi får väl se. De har lovat en app sedan i oktober, så det är med stor försiktigthet jag hoppas. Men det skulle verkligen underlätta såhär i sommartider!

Nu ska jag ta hand om ett smutsigt kök!

Trevlig helg till er alla! 

Ja, nu äntligen är rummet färdigt i den mån jag har planerat. Finns lite grejer till jag vill göra, men det lär ta ett tag innan det blir gjort. Så här kommer det jag slet med när Andreas var i Åre.

Först ett par förebilder:

 En liten killes rum utan värst mycket lekinspiration.

Efter:

Ja, det lyser väl IKEA över det här rummet. Men de har bra och prisvärda lösningar så för mig spelar det ingen roll. Det här är ett rum han kan växa i. Storebror som han snart ska bli.

Jag skulle ha varit i Långberget och huggit skog och tältat. Jag kunde ha varit i Göteborg på en hejdundrande 30-årsfest. Istället har jag varit hemma och och grillat pizza. Och som rubriken lyder; det var ingen hit.

Vi fick låna mina föräldrars oanvända pizzasten. Inviga och testa den så att säga. Det är alltså en stor rund stenskiva som man lägger på grillen. Men utan en rejäl pizzaspade är man rätt chanslös. Det insåg vi snabbt. Och två hungriga själar stod därför och skrek på varandra i frustration när pizzan ramlade isär mellan alla stekspadar och böner. Som tur var så hade vi även en pizza i ugnen.

Pizzan kom såsmåningom på stenen som en slags calzone.

Någon som gillar bränd botten?

När magarna såsmåningom var mätta gick Andreas ner med Isac i badet och jag tog hand om köket. Helt plötsligt började Robbie Williams ljuda ur högtalarna. Ett leende spred sig över mina läppar. Inte för musiken skull. Utan för omtanken från min sambo. Ja, nästan några tårar kom också. Hej hormoner. Hej gravid.

Jag tyckte inte att mitt humör växlade så mycket när jag var gravid med Isac. Men nu. Hua. Jag kan explodera för småsaker och har absolut inget tålamod. Stubinen är näst intill obefintlig. Jag är grymt impad av min sambo som 99 gånger av 100 klarar av att inte explodera tillbaka. Jag förstår inte hur han gör. Men jag beundrar honom. Och älskar honom. Massor.

Här är någon annan jag älskar. Här inviger han sin mammas hemgjorda leklera! Det räcker som stimulans i en knapp kvart. Sen hämtas skorna. Allas skor. Medan han upprepar ordet sko gång efter gång. Någon vill ut och leka. Hela tiden. Med mammas nyss nämnda obefintliga tålamod är dock utelek ett bra alternativ. Här inne går vi varandra på nerverna ibland och mamma och pappa ska vara med och leka precis hela tiden. Göra precis som sonen. Att vara ute är därför väldigt skönt.

Och att åka till Leklandet är också stimulerande kan jag lova. Tur att pappa var med och orkade springa med runt och hoppa och busa. Mammas energi tog slut rätt så snabbt. Men ett par turer i rutschkanan hanns dock med. Men efter att ha åkt den lite längre kanan och chockat en annan gravid kvinna som satt och väntade på sitt barn vid kanans ände beslöt vi oss för att endast Andreas skulle åka den kanan med Isac. Lite väl bra glid i mammas byxor gjorde att såväl mamma som Isac och krabaten i magen studsade över alla guppen på väg ner.

Nu har jag sjunkit ner i soffan och tittar på Exorcisten. E och L, om ni läser detta, vilka minnen! Länge sen nu, men det känns som igår.

Trevlig lördagkväll till er alla och tack för lunchen A och T!

I onsdags firade vi Isacs pappa och min fästman som fyllde år. Tio vuxna och sju barn klämde vi in i uterummet. Kvällen var härligt sommarvarm och grillat stod på menyn. En riktigt trevlig och mysig kväll där vår uteplats utnyttjades flitigt.  

Cupcakes i tre varianter bjöds det på. Choklad-marängmuffins med hallongömma och hallonmarängfrosting. Kokosmuffins med vit choklad- och limefrosting. Jordgubbsmuffins med vit choklad- och fläderfrosting.

Ett par dagar innan kalaset var vi till Ängebäck och plockade jordgubbar. En mysig liten utflykt även om Isac kanske inte var riktigt lika impad som vi hade förväntat oss. Men en och annan jordgubbe slank ner längs vägen.

Isac lägger jordgubbar i hinken. Men att lyfta en hink full med jordgubbar är inte lätt. Trots grimaser och stånk och stön gick hinken knappt att rubba.