mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Livet som förälder

Av Malin - 13 april 2015 23:17

Jag inleder denna vecka med en fin förkylning och ögoninflammation. Ja, det ska väl märkas att man är småbarnsförälder. Sömnen har dessutom varit väldigt bristfällig senaste nätterna på grund av Molly som varit missnöjd och velat bli buren längre perioder mitt i natten. Natten till idag var dock ett undantag och hon somnade om lugnt och stilla efter amningarna.

Och natten till igår så sov Isac och Lovis hela natten båda två för första gången sedan...? Hur länge som helst. Eller nåt. Jihoo, tyckte jag o Andreas. Men Isac var helt bestört när han vaknade och det var ljust eftersom det då var morgon och det var för sent att komma upp och lägga sig bredvid mig.

Isac har börjat mäta kärlek. Mormor och morfar älskar han så mycket så att armarna inte räcker till. Lovis, pappa och Lolly har väl varit runt 5-10 cm när han har visat med fingrarna. Jag har fått en tiondels millimeter. Jag ser liksom ingen glugg när han visar hur mycket han älskar mig mellan sina fingrar. Men för varje natt som han sover en stund bredvid mig så älskar han mig lite till. "Det är kroppen som gör så mamma. Gör den det för dig också?". Igår var hans kärlek till mig uppe i en lång kloss och två korta. Det tar sig.

Jag skrev för övrigt att det var mycket varför från Isacs sida. Kan ge er ett exempel. Vi åkte bil i sju minuter och detta var stora delar av konversationen:

Varför kom mosters bebis ut först?
Varför har du haft bebis i magen?
Bebisar får inte plats i din snippa.
Varför är pappa större än dig?
Varför är det så? (När jag berättade att alla var olika långa)

Varför stängdes bommarna?
Varför är det jättelångt? (Tåget)

Hur lastar man av? (Timret)
Varför väntade bilarna när bommarna har öppnats?
Varför skulle vi vänta tills det slutade blinka rött?
Varför betyder rött och gult att man ska stanna?
Varför får vissa rött och andra grönt?
Varför krockar man då? (Om man inte har trafikljus)
Varför svänger man ibland?
Varför måste det finnas en rondell?
Varför ska vi följa vägen?

Frågorna tar aldrig slut. Aldrig.

Bild från vår lilla hög förra helgen.

Nu ska jag sova! Håll tummarna för en lugn natt. Nattinatti

Av Malin - 28 januari 2015 21:45

Idag har vi beviljat Isac hans senaste önskning. Att klippa håret. Han har under en längre tid velat ha långt hår som mamma. Men de senaste dagarna har det varit kort hår som pappa som har önskats. Så idag åkte saxen fram och håret klipptes. Isac ville helst klippa sig själv Det gick jag dock inte med på.

 

 

 

Får väl erkänna att det tog emot att klippa honom. Några centimeter längre och det skulle kunna bli en fin frisyr med hår som nådde ordentligt bakom örat. Och det faktum att han hade långt hår trots att han var kille gillade jag. Men han ska liksom inte föra min kamp så vill han klippa sig får han det precis som att han fick ha långt hår så länge han ville det. Hoppas att jag klarar av att ta fram saxen om Lovis vill klippa sig någon dag (när hon blir ett par år äldre och förstår konsekvenserna såklart).

 

Jag vill att mina barn ska få vara just barn. Inte kille. Inte tjej. Utan barn. Människor. Individer. Idag hade Isac sin fladdermuskjol på sig till förskolan och han hade stolt snurrat så att kjolen flög om och om igen. Lovis valde också sina kläder själv idag. Då blev det röda byxor med bilen Blixten Mc Queen på rumpan och en mörkrosa bamseklänning till. I lördags när hon skulle till farmor och farfar blev det en kjol ovanpå ett par tjocka mjukisbyxor och till det en randig bamsetröja. Det är faktikst rätt så befriande att låta dem välja kläder själva ibland när de känner för det. Det är så härligt att se deras klädval ur deras perspektiv på något vis.

 

 

 


Tyvärr kommer det komma en dag då någon talar om för Isac att killar inte ska ha kjol eller berättar för Lovis att bilar är något som killar ska leka med. Men jag hoppas att det dröjer. Jag hoppas att de får vara barn med alla möjligheter ett bra tag till.

 

 

 

 

 

Av Malin - 2 december 2014 21:56

Tidigare idag slöt jag mina ögon, gjorde några magiska armrörelser och viskade abra kadabra för mig själv. Men när jag öppnade ögonen möttes jag åter av samma kaos. Det känns väl lite som att den mentala inställningen "äääh, vi ska snart flytta" har börjat infinna sig. Lite väl tidigt dock. Det hjälper heller inte till att vi har nattsuddare till barn. Isac och Lovis somnar inte gärna före nio oavsett när läggningen påbörjas. Molly väntar gärna till runt midnatt innan hon somnar för natten. Och den lilla tiden vi då för över om kvällarna lägger vi helst på att rita och fundera på vårt nya hus. Dammråttorna anhopas, högen med smutskläder växer och barnens leksaker invaderar alla skrymslen och vrår. Jag slutar aldrig att förvånas över hur snabbt ordning och reda kan förfalla. 


Men nu är mitt hopp att Molly tar sig en rejäl tupplur i morgon förmiddag så att jag kan fara fram som en virvelvind här i huset. Det behövs. Jag har liksom inte ens hunnit med att packa upp allt från dagens storhandling.


Men vi kämpar väl på. Håller oss något sånär flytande och gör vårt bästa tillsammans. Försöker fånga dagens guldkorn och suga åt oss av de härliga stunderna. En fyraårings tankar och funderingar är trots allt helt fantastiska och en tvåårings tokiga påhitt är rätt så roande emellanåt. Och dessa leenden och skratt som en fyramånaders bebis kan fyra av får väl ändå hjärtat att smälta. Vi är mitt i livet. Och vi är där tillsammans.



Av Malin - 2 november 2014 23:40

Ja, så är väl livet för de flesta av oss. Både i stort och smått. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var slitigt att ha tre barn, men samtidigt vill jag inte klaga då det är vårt eget beslut att ha barn och framför allt att ha tre barn tätt.

Det finns stunder som är helt underbara, som när barnen busar och skrattar och har så roligt tillsammans. Eller när de kryper upp i famnen och talar om att de tycker om en. Igårkväll var Lovis trött och ledsen. Jag vaggade henne till sömns i famnen medan jag sjöng och vi tittade varandra i ögonen medan hennes ögonlock blev allt tyngre. Ett fint och stillsamt ögonblick i en annars rätt så kaotisk vardag. Att få dela deras glädje, nyfikenhet, tankar och bekymmer är en ynnest utan dess like. Det väger upp alla de tunga dagarna. Och tur är väl det. För de kommer de också.

Jag önskar att jag var en perfekt förälder med ett helt hav av tålamod, att jag hade all tid i världen att ge mina barn och att jag ständigt var full av energi och styrka att hantera de vardagliga prövningarna. Men ibland har jag inte ens en droppe tålamod och många gånger är svaret "inte nu" när barnen vill ha min uppmärksamhet och det händer att jag bryter ihop och sätter mig på golvet och gråter när energin är slut. 


Nej, jag är långt ifrån perfekt, men jag kämpar på så gott jag kan. Vi är inne i en intensiv och krävande del av livet och det gäller att vara medveten om det. Att vara ödmjuk inför och acceptera att dagarna just nu består av ett pusslande utan dess like. Så fort jag gör något som inte hör till de vanliga rutinera så kommer det att bli kaos någon annanstans. För dagarna handlar just nu om att släcka eldar. Och missar jag en eld för att unna mig något som inte hör till de vanliga vardagsbestyren så blossar elden upp och blir betydligt tuffare att släcka. Hu sjutton vi klarade oss genom september med fixande av hus och försäljning av det samma kan jag undra nu i efterhand.

Och med detta som bakgrund ska vi nu bygga hus. Jag kämpar till mig tid att dammsuga nätet på hus, planlösningar, exteriörer. Jag bläddrar genom kataloger om och om igen och spanar och spejar vart jag än går. Ständigt lite disträ med tankar på husbygget hela tiden. Kvällarna blir sena och när jag väl lägger huvudet på kudden och blundar så fladdrar planlösningar förbi på näthinnan. Det är roligt och spännande, men samtidigt utmattande. Jag antar att jag kommer att gråta och skrika som taget ur en Hollywoodfilm fler gånger än den som var nu senast i veckan när Molly inte ens var nöjd i bärsjalen och därför gallskrek och bökade i bärsjalen samtidigt som jag stod med 1,6 kilo nötfärs framför mig och skulle laga mat under tidspress. 


Även om det är och kommer att vara tufft ett bra tag framöver är jag inte orolig. Jag och Andreas har tillsammans klarat av en omfattande renovering av vårt nuvarande hus- bott i ett litet rum i källaren utan kök i ett halvår och med 14 grader som temperatur. Grävt och slitit i lera, kämpat in på sena natten med hammare och skruvdragare, tragglat lösningar, ritningar, idéer, burit ut balja efter balja med lättbetongsrester för att sakta få se våra drömmar växa fram. Det knäckte inte oss, snarare tvärtom. Och jag vet, även om vi kommer vara allt annat än överens emellanåt att vi kommer att klara av det här också. Det är en trygghet. 


       


Vi är envisa och målmedvetna båda två och vi kommer att leta, rita och fundera tills vi har hittat det mest optimala huset för oss. Just nu är vi långt därifrån och vi pendlar fram och tillbaka mellan olika idéer och typer av hus och väntar på den där känslan av att vi har hittat rätt. För den känslan kommer att komma, det vet vi, men vi måste traggla och kämpa, blöta och stöta många gånger först. That´s the way.


Nej, nu ska jag återvända till vardagspusslandet. Idag är det komplettering av Isacs fyraårskontroll, besök av min vän J och en heldag med mina små som väntar. Ha en finfin dag  allihopa!


Av Malin - 21 oktober 2014 23:25

Väntar på att mini ska somna. Det verkar inte ens vara nära. Men hon är i alla fall nöjd med att hänga med mig i soffan så jag slipper gå runt och bära. Det blir annars en hel del bärande och vaggande om dagarna. Såpass att jag liksom har kommit på mig själv med att stå och vagga från fot till fot även när jag inte har barn i famnen. Som i kön på Ica till exempel. Snyggt. Hur som helst visas Grease på tv:n just nu och jag sitter och ler av nostalgi. Så det gör inte så värst mycket att jag måste hänga i soffan med Mollibollen.

För övrigt kan jag väl skapa en lista med temat amningshjärna idag.
1. Upptäcker när jag har hämtat barnen och står utanför garaget att jag inte tog med mig någon nyckel när jag gick hemifrån (kan låsa garagedörren utan nyckel...). Utelåst.
2. Upptäcker att jag förutom nyckeln har glömt att låsa framdörren. Hehe. Se där ja, det löste sig ju bra.
3. Går till skötbordet för att byta blöja på Molly. Går från skötbordet och upptäcker att jag istället har bytt hennes kläder. Bra där.

Av Malin - 28 juli 2014 18:39

Hej på er. Dagarna har rullat på här i värmen. Vi har mestadels flytt till vår nya fristad; mina föräldrars husvagn med en liten tomt på Bomstad. Skuggande tallar och fläktande brisar har gjort värmen mer uthärdlig för oss alla. 


Vår nya familjemedlem mår toppen och så gör även mamman. Den första tiden med eftervärkar och onda bröstvårtor har passerat. Att vår lilla tjej dessutom sover 6-8 timmar i sträck(!) på natten gör knappast saken värre. Det kan ändras snabbt så jag är tacksam för varje natt!


Isac och Lovis är stolta och glada över deras lillasyster. Lovis skiner som en sol när hon får ha sin "bäse" i knäet och Isac gör sitt bästa för att tyda lillasysters signaler och tala om för oss vad hon behöver.


Nedan följer en bildbomb från senaste veckan.

Ebba MOLLY Lindgren


Ett andra försök till familjebild. På det första försöket lyckades vi inte ens få alla på plats. Jag tror att vi får göra fler försök framöver! :)



Isacs första möte med Molly.


"Känna Bäse" Det betyder att Lovis vill ha bebis i knäet vilket händer flera gånger om dagen.


Farmor och farfar och Molly.


Mormor med 6 veckor äldre kusinen J och morfar med Molly.


Morfar med kusin J och gammelfarmor med Molly.


Tre busiga och smutsiga kusiner på väg ner mot stranden för ett kvällsdopp.


Tokungar


Lovis åker traktor


Bad, bad och åter bad.


Mor och dotter


Mormor och Lovis


Kusin J.


Småkusinerna.


Busiga kusin E.

Av Malin - 19 juli 2014 13:23

Så i natt, 01:09 kom äntligen Kompis ut. En lillasyster till Isac och Lovis, 3970 gram och 52 cm lång. Vi mår toppen allihopa, om än lite trötta. Vi njuter av stunden och längtar just nu efter att få hem storebror och storasyster för ett första möte.


Kramar från oss

Av Malin - 22 juni 2014 21:04

19 dagar kvar till beräknad förlossning, eller troligtvis 20. Jag gick över tre dagar med Isac, två dagar med Lovis så visst blir det väl bara en dag över den här gången!? Jag menar, någon logik måste det väl finnas i det hela? :)


Nåja, jag har gått på föräldraledighet och försöker ta in att nästa anhalt liksom är förlossningen. Vi har under helgen packat upp bebiskläder, köpt miniblöjor och diskuterat namn. Tänk att Kompis snart är här. Jag blir lite pirrig bara jag tänker på det. Med mindre än tre veckor kvar till beräknad förlossning borde väl BB-väskan var packad? Nja, jag ligger lite efter på den biten. Får ta tag i det under veckan när barnen är på förskolan. 


Jag har för övrigt inte hunnit med att berätta den underbara nyheten att lilla kusin J har tittat ut. Oj, så tårarna rann när jag fick reda på det. En liten minimini som är söt som socker. Två veckor blir hon på tisdag.


Fina, fina J!

 

"Mosters bebis vann!" konstaterade Isac. Jag visste inte att det var en tävling!? Men okej, grattis då kära syster. Du vann. 


Och annars då? Isac och Lovis är rätt harmoniska och leker bra tillsammans jsut nu. Mycket bus och skratt även om vi emellanåt får påminna dem om att leka tillsammans eller att turas om när de vill ha samma saker. Isac är väldigt hjälpsam och tar till exempel av Lovis skorna när vi kommer till förskolan. Han är mån om sin lillasyster och ser till att vi har koll på henne när vi går nära bilar. Han som kanske inte var jättetidig med att prata, pratar nu extremt tydligt och rent. Och hur mycket som helst. När vi åt lunch härom veckan babblade han så mycket att vi tillslut fick säga till honom att vara tyst och äta. "Men jag Måste prata" förklarade han. Han pratar med alla och berättar om det ena och det andra. Det är helt underbart.


För Lovis del har det också hänt mycket med pratet. Det kommer nya ord varje dag och det blir allt oftare två ord i följd. De två vanligast orden är "Kan" och "Min" tätt följda av Isa (Isac), mamma och pappa. Och just ordet "kan" lär vi få höra ett tag framöver för denna tjej på ett år och åtta månader kan  a l l t . Pust. Hon kan hälla upp mjölk själv. Hon kan borsta tänderna själv. Hon kan ta på sig kläderna själv. Hon kan klättra upp i bilstolen själv. "Kan" säger hon och viftar bort oss med armarna om vi försöker hjälpa till. Det gulligaste hon säger är "Aam" och "Mouss" Kram och puss. Älskade lilla du, som jag undrar hur du kommer att reagera när du blir storasyster. Hon är världens solstråle och charmar alla. Efter en timme eller två. För hon behöver tid innan hon känner sig bekväm. Innan dess är det kläng på mamma och pappa som gäller.


Det kommer att bli tuffare den här gången när vi får en bebis. Inte bara för att vi har två syskon som behöver oss. Och inte heller bara för att Lovis är yngre än vad Isac var när Lovis föddes. Utan snarare för att Lovis är Lovis. Isac är och har alltid varit rätt enkel, om man får säga så. Han lyssnar, hjälper till och är rätt så medgörlig även om det såklart kommer allt fler trotsiga infall. När Lovis föddes var det likom inga problem med Isac. Han var nöjd och lätt att ha att göra med. Lovis har sedan hon var nyfödd varit betydligt mer tydlig i vad hon vill och inte vill, på gott och ont. Och just det att hon har behov av närhet, att hon vill vara i famnen bra länge när hon är på nya ställen, eller till och med när hon träffar mormor och morfar gör att det kommer bli en större utmaning den här gången. Därför känns det extra skönt att Andreas kommer att vara hemma i sju veckor med oss så att allt hinner sätta sig lite. Det är väl den största fördelen med att få en sommarbebis den här gången. Semester, varmt väder och långa härliga dagar tillsammans.


Det är fascinerande hur olika personligheter de har Lovis och Isac. Just den här tydligenheten som Lovis har, som emellanåt är rätt utmattande då hon vill och INTE vill så många saker, är något jag har saknat hos Isac som hellre blir tyst och går undan, hopplös att förstå vad som är fel. Lik sin mamma. Hehe. Och Isac som alltid har varit så lätt att lämna och inte ens tittat åt oss när vi gått medan Lovis inte har velat släppa taget om oss. Jag har skrivt det tidigare. Jag trodde att jag var ödmjuk redan efter första barnet. Att jag förstod att barn var olika och att det många gånger faktiskt inte spelade någon roll hur vi föräldrar gör. Men ärligt talat. Jag förstod inte. Jag hade ingen aning. Men nu vet jag. Och det är häftigt!


Det ska bli så spännande att se vem Kompis blir. Blir hen lik Lovis eller Isac? Eller kommer det liksom bildas en triangel av olika egenskaper med syskonen i ett varsitt hörn? Jag längtar så efter att få lära känna vårt nya barn. En livlig liten sak är det i alla fall som bökar och har sig i magen. Snart ses vi! <3

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards