Isac sover sött i sin säng. Sedan ett par dagar tillbaka har han somnat själv efter att vi har läst saga, släckt lampan och pussat godnatt. Lovely. Vi har i en veckas tid succesivt flyttat oss längre ut ur rummet för varje kväll och den metoden verkar ha fungerat och han ligger kvar i sängen. Fast i och med att jag skriver detta här så lär det väl det förändras i morgon.

Är det något jag har lärt mig under de här två åren så är det att så fort jag säger eller skriver att något går bra så ändras det direkt. Säger jag att Isac har sovit bra under en period så kommer en dålig period. Säger jag om någon frågar att; "nej, halsbrännan har inte varit så farlig än" då kommer den dagen efter o.s.v

Hmmm, undrar om det omvända fungerar. Isac har inte sovit en hel natt utan att komma in till oss på flera veckor. Kanske sover han hela natten nu då!? Det gjorde han i alla fall när moster A och hennes T och E sov här medan jag och Andreas istället intog deras lya och fick en kväll på tu man hand plus sovmorgon. Tack och bock i massor! Nu vaknade vi förvisso tio över sju, men lyckades dra oss i sängen i en timme. Men bara att få sitta och äta frukost i lugn och ro är lite lyxigt. Sedan längtade jag järnet efter vår gullunge.

Lördagkvällen hade vi över grannarna på middag efter att barnen somnat. Kvällen mörknade fort, men med tända ljus i uterummet blev det höstigt och mysigt.

Ljusen dekorerades med rönnbär. Passade till vår höstiga maträtt. Renskavsgryta med ris och äppelpaj till efterrätt.

Tunnbrödchips. Riktigt, riktigt gott.

Dagen idag har bjudit på lite shopping och familjehäng. Skönt med en lugn dag utan så mycket inplanerat.

Mina allra finaste pojkar. Älskar er. <3

Stolt liten kille.

Får lite hjälp av morbror.

Mellanmålet övervakas av Daisan.

Det kan ju hända att han tappar en bit...

Jag o vovvsan satt mest still och tittade på.

Ny vecka på ingång och ett besök hos barnmorskan väntar i morgon. Tre veckor sedan jag var där senast men det känns som i förrgår. Galet vad fort det går! Snart är det dags.

Hoppas ni har haft en härlig helg!

Ja, det var min storasysters beskrivning av mig efter att ha åkt iväg själv med Isac och tältat på kusten. Men så mysigt vi hade det. Lilleman och jag. Och så krabaten förstås som sprattlade och hade sig i magen. Dagen efter mötte vi upp mormor och morfar och moster och kusin och bodde tillsammans i en liten strandstuga på Ramsviks camping.

En riktig toppenhelg på alla sätt. Och medan jag mådde som allra bäst på en solig strand vid havet sprang Andreas tillsammans med sin bror M ett fjällmaraton i närheten av Åre. 4300 meter långt och 1800 höjdmeter. Olika sätt att tillbringa en lördag på helt klart.

Ett besök på Havets hus i Lysekil.

Mys på Siviks camping. När det väl var dags att sova kröp Isac alldeles nära och somnade på mindre än fem minuter med vovve och kanin i famnen och sov gott hela natten. Precis som sin mamma. Mys på hög nivå. <3

Sover gott medan solen sakta går upp.

Strandhäng på Ramsviks camping.

Isac och morfar vandrar på hällarna.

Utsikt över campingen och Hunnebostrand.

Mor och son.

Lek i sanden en tidig söndagmorgon.

Ja, en riktig toppenhelg på alla sätt och vis. Nyttigt för mig att komma iväg och göra saker på egen hand ibland. Jag har en underbar sambo som är otroligt driftig och tar tag i allt. Det är så enkelt för mig att bara "följa med". Därför behöver jag några sånna här utmaningar ibland där jag får ha hela ansvaret själv. Planera, packa, välja resväg, boka tältplats, resa tält, fixa mat, ta hand om Isac. Rubbet liksom. Sen behöver det kanske inte vara att tälta på egen hand höggravid med en tvååring varje gång. Men när jag väl får en idé har jag svårt att släppa den. Och så mysigt som vi hade det var det värt vartenda besvär! 

Nu ska jag gå och spana lite på Bygglov genom Isacs fönster, sen blir det lunch efterföljt av ett besök hos barnmorskan innan jag äntligen får återse min lille älskling.

Ha en trevlig måndag!

Jaha, då var det denna mammas tur. Att sitta hemma med en liten klump i magen. Att vänta på att klockan blir två så att jag kan hämta min lille älskling igen. Isac som bara sprang in på dagis i våras är numera ledsen vid lämningarna. Det har blivit värre varje gång. Och det gör så ont i hjärtat att lämna honom när han är ledsen.

Men jag vet att han har det bra. Jag vet att de tar hand om honom när han är ledsen. Jag pratade med en förälder förra veckan som skolade in sitt barn på Isacs avdelning. Hon sa att det var skönt att se att Isac fick sitta i en av personalens knä så länge han ville och gå ner och leka när han var redo. Det var skönt för henne att se att barnen blir omhändertagna när de är ledsna nu när hon ska börja lämna sitt barn. Och lika skönt var det för mig att få det bekräftat. Jag är som jag har skrivit tidigare, väldigt nöjd med personalen, men det är klart att det är härligt att höra någon utomstående säga att Isac blir väl omhändertagen.

Men det är tufft att stå där på morgonen med en riktigt ledsen kille på armen och glatt försöka övertyga honom om att allt kommer att gå bra och att jag kommer sen. Allt jag vill är ju att krama om honom och ta med honom hem!

Syns snart.

Nu är Lilleman lämnad igen. Med en rödprickig cirkel på pannan. Liten ramlade på något vis ur sin säng i natt. Jag vaknade av en duns och sedan gråt. Kanske var han på väg intill oss? Nåja, det är ingen större fara med honom. Gråten gick snabbt över och han var på strålande humör i morse. Men röda prickar visar att hans panna hade ett möte med mattan i natt. Galet hur fort man vaknar till dock. Från sovandes till klarvaken på en millisekund. Av en liten duns.

Den här godingen har för övrigt börjat häva ur sig massor av ord. Helt underbart. Det började lossna under veckan i Lycksele. Kanske inspirerades han av sin några månader äldre kusin? Hur som helst försöker han härma de flesta orden vi säger och en hel del ord säger han och förstår vad det är. :)

En liten lista med vanligt förekommande ord kommer här hemma. Mest för att vi ska kunna gå tillbaka och minnas om ett antal år. Det är trots allt det bästa med bloggen. Gå tillbaka och titta på bilder och läsa och minnas.

Morsa - Morfar

Minna - Mormor

Dorsa - Dagis

Hässe - Hästen

Dais - Daisy

Off - Vovve

Oss - Ost

Meeeee - Mer!

Glass - Glass

Hajjo - Hallon

Tojka - Torka

Äpple - Äpple

Ta do - Läsa bok

Döja - Tröja

Skoo - Sko

Dobba - Stövlar

Anna - Anna

Mija - Emilia

Hiss - Hiss

Hoppa - Hoppa

Kydde - Kudde

Tack - Tack

Mossa - Mössa

Bi - Bil

Takto - Traktor

Dygnsrytmen har försatts lite ur spel de sista två dygnen för lilleman. Igår kväll var han vaken nästan intill midnatt för att busa med kusiner som gjorde ett litet stopp på sin hemfärd hos oss. Men trots att han vaknade senare än vanligt i morse, så var det ändå uppenbart att det var på fel sida. När han inte ens vill ha välling, då vet man att det kan bli en lång dag. Och lite kinkigt har det allt varit, men inte så jättefarligt ändå.

Men när det var tid för läggning så var det dags igen. Ett vredesutbrott mot en stackars oskyldig vällingflaska, gråt, hysteriskt sprattlande. Helt omöjlig att nå fram till. Det går liksom inte att få kontakt. Så frustrerande! Försöker bära, men han kämpar så att han blir svettig för att ta sig ur min famn. Provar att distrahera, men det är lönlöst. Skriker att han får ge sig, men det enda det resulterar i är ett dålig samvete utan dess like. Det enda jag kan göra är att låta honom ligga och sprattla och gråta på golvet tills han slutligen lugnar sig.

Och egentligen vet jag att det är det enda som fungerar när han fastnar i ett sånt här utbrott. Det hjälper inte att trösta, det hjälper inte att vara nära. Det enda jag kan göra är att se på när han ursinnigt ligger på golvet pch sprattlar och slår omkring sig. I det här fallet för att han är så trött. Jag kan inte göra något och det gör mig så frustrerad att jag till slut skriker på honom. Pinsamt och helt fel. Jag vet. Men att jag inte kan trösta min egen son gör mig tokfrustrerad!

När han slutligen lugnat sig liggandes på mattan lyckades jag få ett par leenden innan han somnade på fläcken medan jag läste lite Tomtebobarnen för honom. Slagen hjälte? Helt klart. Jag längtar till imorgon när jag kan ge honom en stor kram!

Det är inte lätt att vara en trött tvååring alla gånger. Men det är inte lätt att vara en perfekt förälder dygnet runt heller. Det är så lätt att en blogg bara visar upp allt som är bra. Det perfekta livet. Men vem lever ett sådant? Så även om jag skäms för att jag skrek på min son när han som minst behövde det så skriver jag det. För jag vet att jag inte är ensam om att bli frustrerad ibland. Och jag vet att jag inte är perfekt. Så varför låtsas att jag är det här?

Klockan närmar sig midnatt. Både jag och Isac har lagt oss till med senare vanor den sista tiden. Den sistnämnde sover dock gott sedan två timmar tillbaka efter att mamman läst Tomtebobarnen om och om och om igen. I en timme ungefär tills Isac äntligen kom till ro. Om några dagar kommer jag att kunna boken utantill. Jag är redan på god väg.

Vi får ofta höra vilken go kille Isac är. Och nog är han en charmig liten kille när vi är ute bland folk, om än lite blyg. Ett nöjt litet charmtroll som busar och ler. Men hemma med sin mamma och pappa kan han allt visa upp helt andra sidor. När det inträffar lutar jag mig dock tillbaka på det påstående jag minns att jag läste någonstans någongång. Trygga barn trotsar hemma. Det stämmer så väl på Isac och hans utbrott här hemma är knappast något vi är oroliga eller upprörda över. Det kan dock vara aningen tålamodskrävande.

Vår lille kille har en vilja som är helt enorm. Troligtvis inget unikt. och han är såå envis när han har bestämt sig. Idag protesterade han hej vilt när jag serverade gårdagens stuvade makaroner och falukorv. Han pekade och skrek och grät och sköt tallriken i från sig. I flera minuter försökte jag med uteslutningemetoden komma fram till vad som var fel. Skulle han ha sitt mjölkglas? Nej. Ville han ha min gaffel? Nej. Ville han ha min tallrik? Nej. Ville han ha ketchup? Nej. Var maten för varm? Nej. Efter mycket om och men lyckades jag förstå vad det var han ville. Han skulle absolut ha mjölk. I tallriken. När jag höll i mjölklitern pekade han tydligt mitt på sin tallrik. Däää.

Hur lätt tror ni att det är att förklara för en kille på 1,5-2 år att mjölk det har man bara i tallriken när man äter gröt. Annars har man den i glaset. Även om han skulle förstå är han inte särskilt mottaglig mitt i sin ilska och frustration. Isac åt självklart inget den lunchen. Jag å andra sidan fick äta min portion lyssnandes till en arg och frustrerad Isac. Det är vad jag kallar matro det. Not.

Jo, det är klart att det är svårt för honom att förstå att man får ha mjölk i tallriken när man äter gröt, men inte annars. Men det blir bara mer och mer vilja i grabben och någonstans måste vi dra en gräns. Han kan inte få alltid få som han vill. Det är liksom en del av livet. Men OJ så envis och stönig han är när han har bestämt sig.

Undrar förresten var han har fått den egenskapen ifrån. Jag var nästan på väg till IKEA ensam med Isac och släp för att inhandla diverse garderober och lådor från STUVAserien som jag skrev om igår. Ja, för har jag bestämt mig så har jag. Klokt nog inväntade jag systeryster. Två fulla vagnar med platta paket och en barnvagn med en uttråkad unge hade varit en syn. Gravid med foglossning som pricken över i:et. Nu blev vi i alla fall två på två vagnar och en barnvagn med två kusiner i.

Men att fundera över var Isacs stönighet och envishet kommer ifrån behövs knappt... Backade för övrigt ner släpet för vår uppfart på egen hand idag. Nåja. Pappa dirigerade hej vilt och grannens båda bilar var borta så jag hade gott om plats. Men ändå. Jag gjorde det. Andreas konstaterade att det var nyttigt för mig att han var borta. Jag kör runt och backar med släp, letar upp skruvmaskin och bitsar och skruvar och har mig. Får se om jag hinner plocka fram borrmaskinen innan han är hemma också. Då blir jag stolt över mig själv!

Nu ska jag hoppa i säng. Har skruvat ihop några av delarna till Isacs rum. Bilder på mitt upptåg kommer när det mesta är på plats. :)

Nattinatti

…sätter jag mig framför datorn och skriver detta inlägg. Inte för att jag är stolt. Utan för att jag är glad. Så glad att det nästan gör ont i magen.

Att en av förskolepersonalen är lite extra förtjust i Isac har vi inte kunnat undgå. När jag lämnade Isac idag tog hon genast honom i famnen och kramade honom medan han vinkade hejdå till mig- ”Gå nu mamma”. Hon berättade att Isac är avdelningens vitamininjektion. Att han alltid är go och glad. Att han springer runt till båda avdelningarnas personal när de är ute och leker och han vill något. Och på uppföljningssamtalet förra veckan sa en annan av personalen att han är så trygg i sig själv. Att han aldrig är ledsen.

Och nej, det är inte för att skryta jag skriver detta. Inte på något sätt. Det är liksom inte det det handlar om. Det är helt enkelt så att jag är så himla glad. Jag är glad för att han trivs så bra på sin förskola och att han har så bra personal. Jag är glad för att jag inte behöver bekymra mig det minsta när jag lämnar honom på dagarna om han har det bra eller inte. Jag är så glad för att han är trygg. Jag märker det på honom och jag förstår det när personalen pratar om honom.

Han är den viktigaste personen i mitt liv. Att han är glad och nöjd betyder allt.

Puss på dig goding. Om du visste hur älskad du är.

...fredagsmyyyys!