mochamanda

Inlägg publicerade under kategorin Jag

Av Malin - 26 juni 2016 22:33

Så har vi då äntligen flyttat in sedan en dryg vecka tillbaka. Vi har flyttat in i huset som vi har ritat på centimetern. Vi känner igen oss i varenda detalj. Vi är hemma. Barnen verkar redan trygga och vi njuter av att vara på plats.

Det är väl dock mer eller mindre kaos. Det enda som är ordentligt uppackat är köket och barnens kläder och till viss del deras leksaker. I groventrén står det sisådär 25 kartonger. Och vi har massor kvar att hämta från diverse förråd och vindar. Men om en vecka har vi semester och då får vi lite mer tid. Tre kiddos och alla vardagsbestyr är oftast tillräckligt. Det måste liksom avklaras först innan vi kan börja packa upp.

Och apropå tid. Eller rättare sagt saker vi inte har tid för. Vilda tvååringar som ramlar och får jack i bakhuvudet. Allra helst en lördagkväll. Andra kvällen i huset lyckades, inte helt oväntat, Molly med detta. Så vi fick genast utnyttja en av de två läkarna som bor i husen intill som hjälpte oss med kompress och förband. Sedan fick vi tillbringa halva natten på akuten jag och Molly. Det gick bra, Molly var totalt obrydd och somnade såsmåningom på mig i väntan på läkare. Till skillnad mot vad de trodde först så räckte det med att limma. Tur kände jag när klockan var kvart över ett på natten och Molly låg och sov. Älskade tokstolle.

Nu ska jag njuta en liten stund bland badskummet och ladda för en tuff vecka. Om jag ska kunna ta semester på fredag så har jag ett antal sena kvällar framför mig. Heja mig!! Tack och hej.

Av Malin - 24 oktober 2015 00:16

Det här är en kväll då jag kramar barnen extra hårt. Extra länge. Kärleken är sådär pulserande. Värkande. Så brutal. Rädslan för att förlora de jag håller av allra mest är nästan förlamande. Men det är ingenting. Det är ingenting mot vad många andra i Sverige känner just nu. För det som inträffade i Trollhättan i torsdags var inte riktat mot mig. Inte mot mina barn. För mina barn råkar ha ljus hy, blont hår och blåa ögon. De hade klarat sig. Jag behöver inte vara rädd.

Men det finns andra där skräcken nu letar sig in i ryggmärgen och jag ställer mig frågan: Har vi verkligen inte kommit längre än såhär? Har historian inte lärt oss någonting? Hur kan vi fortfarande, år 2015, döma människors värde efter ursprung och hudfärg? Jag förstår inte.

Det pratas om vi. Om oss. Om Sverige. Vi. En homogen liten klick på världskartan som absolut inte får beblandas med andra ursprung. Återigen, jag förstår inte. Jag ställer frågan igen. Har vi inte kommit längre?

Och de som flyr hit. De som har lämnat allt de har och korsat hav. De som har sett saker som ingen någonsin ska behöva se. Ska de behöva vara rädda? Ska de behöva komma hit och vara rädda för att deras barn ska bli mördade? Bomber ha bytts mot svärd och den nyfunna tryggheten är som bortblåst. Jag förstår inte.

Och jag förstår heller inte det här snacket om vi och dem. Hur kan vi inte se varandra som medmänniskor? Hur skulle vi kunna stänga våra gränser för att "vi" inte "klarar mer"? Det är väl klart att jag inser att det blir tufft för landet Sverige, att det krävs en uppoffring av oss om bor här, men att stänga gränser löser inga problem. Problemen flyttar bara runt och det enda vi bevisar är vår brist på medmänsklighet. Vår brist på att lyfta blicken utanför Sveriges gränser och se våra medmänniskor. Vår brist på att se dem som våra jämlikar.

Vi ska ta hand om dem på plats sägs det. Där har våra medmänniskor tydligen ett värde. Men så fort de kommer innanför Sveriges gränser så försvinner det värdet. Då kan vi ta deras liv med svärd och bränna ner deras chanser till tak över huvudet. Det är 2015. Har vi inte verkligen inte kommit längre än så här?

Av Malin - 21 augusti 2015 22:41

Så var det fredag kväll och därmed är det bara en ynka helg kvar till dess att jag ska börja jobba igen. Alltså, hur fort har inte det här året gått!? Men det ska bli kul att komma igång igen. Och lyckligtvis verkar armbågen hålla någorlunda för kontorsjobb, men inte så mycket mer.

Slutbeställningen för huset är inte underskriven. Men vi har gjort vår del så nu väntar vi på Trivselhus. Men det är tydligen inte bara vi som vill bygga hus. Nåja, det får väl ta den tid det tar. Vi kommer dock hinna med ytterligare ett mellanboende innan huset står klart. I november flyttar vi in i en två och en halva på Kasernhöjden. Trångt och mysigt. Får vi hoppas. Trevligt område ändå och nära till bandyplan så jag kommer väl förhoppningsvis hinna med att träna lite grann. Bara jag blir hel och stark. Rehabar dubbelt upp nu. Magmuskeldelning och spricka i armbågen. Men än är det tid kvar innan säsongen drar igång och jämfört med rehaben för mina korsbandsskador så känns inte det här särskilt avancerat. Piece of cake. Bara att nöta.


Från oss till er: Trevlig helg!

Av Malin - 17 augusti 2015 23:10

Long time. No see. Det har visst varit lite semester även från bloggen. Dagarna har liksom rullat på i sakta mak och vi har mest tagit det lugnt. Badat, lekt och myst hela familjen. Isacs vecka med pappa och morfar i Jämtland var en riktig hit. Oj, som det lös om honom på varje bild jag fick på telefonen.

Husprojektet har också haft semester, men nu är bollen i rullning igen och vi hoppas skriva under slutbeställningen innan veckan är slut. Men eftersom det alltid tar längre tid än vad vi tror så blir det säkert först nästa vecka.

Något som också tar längre tid är att skriva det här inlägget då jag har blivit tillfälligt vänsterhänt. Trots en nästintill magisk ninjarullning när jag ramlade av cykeln i lördagen lyckades jag få en spricka i armbågen. Körde mountainbike i skogen och skulle vända. Tappade farten och uppenbarligen balansen och välte inåt. Fick inte loss cykelskon från pedalen och föll på klipphällen (såklart) med armbågen underst. Efter nån minuts pustande pallrade jag mig väl upp på cykeln och trampade tillbaka med en hand på styret. Väl hemma smorde Andreas upp fästena i pedalerna, så nästa gång (om ett par månader!?) som jag ger mig ut i skogen så borde jag komma loss lite snabbare. Förhoppningsvis!

Nåja, det känns redan lite bättre även om armen är rätt obrukbar just nu. Jag måste förlita mig på Andreas när jag ska sätta upp håret och matlagning går sådär. Blöjbytena kan jag tyvärr inte fixa. Himla otur alltså. Men annars går väl det mesta med lite vilja, kreativitet och tålamod.

Avslutar med några av instagrambilderna från de senaste veckorna.

Av Malin - 20 april 2015 21:41

Så har en ny vecka kickat igång. Och just måndagar innebär alla tre hemma hela dagen, vilket jag självklart inte har något emot. Men så mycket till vila har det därav inte blivit under dagen och febern har smugit sig på under eftermiddagen för femte dagen i rad. Inte hög, men tillräckligt för att jag inte ska kunna vara så värst mycket till hjälp här hemma. Är med andra ord rätt sliten och rasar därför i säng tidigt ikväll. Eller ja, tidigt för att vara mig i alla fall.

Imorgon ska vi rita upp kök! Standardutbudet hos Trivselhus är Ballingslöv, vilket vi mycket väl kan tänka oss. Vi kommer inom kort att boka in en tid för uppritning i Stockholm. Men vi kollar samtidigt av en annan tillverkare för att se vilket pris vi får där och det är dit vi ska imorgon. Häftigt att få börja med den biten. Äntligen får huset börja växa fram på riktigt. I huvudet i alla fall!

Nej, nu ska jag sova mig ur den här bubblan som har fångat mitt huvud. Känner mig liksom lite avtrubbad från omvärlden. Lite som att någon har använt mitt huvud som en boxningssäck. Men imorgon vänder det. Det har jag bestämt!

Nattinatti

Av Malin - 19 april 2015 14:44

Ute är det toppenfint väder. Men jag trivs för tillfället bäst i soffan. Inne. Bihåleinflammation med feber plus ögoninflammation. Den sistnämnda är väl mest besvärande om nätterna med igenklistrade ögon. Bihålorna värker och att tugga och prata är jobbigt. Går på pencillinkur sedan snart två dygn tillbaka så det borde väl ge effekt snart. Hoppas jag. Men kan tydligen ta tid enligt läkaren.

Nu är Andreas iväg med de stora barnen, Molly sover i vagnen och jag tänker hugga in på lite Ben & Jerry-glass. Mini blir nio månader idag så jag hoppas orka printa ner några rader om henne.

Hoppas ni andra njuter av solen. Och om ni grillar, njut lite extra för min skull. Hade tänkt ha grillpremiär idag, men med tanke på att jag knappt kan tugga en potatis plus att smaksinnet är helt väck så skjuter vi upp det. Hehe.

Nåja, tack o hej så länge! Nu borde glassen vara lagom tinad och redo att ätas! :)

Av Malin - 31 mars 2015 00:07

Jag tänkte spinna vidare på föregående inlägg om delade magmuskler. Jag vill lära mig mer om vad jag ska göra/ inte göra för att aktivera rätt muskler i magen och få en bättre bålstabilitet. Jag googlar därför i detta nu på ämnet och rubrik efter rubrik slår emot mig: "Bli av med mamma-magen", "Kvinnor vantrivs med sin lösa mamma-mage", "Blir du aldrig av med mamma-magen?"

Alltså, jag verkar tydligen oroa mig över min mage av helt fel anledning. Det här med att jag vill ha en stark kropp och slippa ryggont med mera? Det är tydligen inte så viktigt. Men jag borde träna så att magen blir platt. Det är väl det viktigaste av allt. Helst ska det inte synas att jag har fött tre barn. På mindre än fyra år. Suck.

Okej, missförstå mig inte. Klart jag också vill ha en platt mage. Jättegärna vill jag ha en platt mage. Tyvärr. Jag lever trots allt i dagens samhälle där normer och kroppsideal är djupt rotade. Så trots att jag tycker om mig själv och tar på mig bikinin på badhuset så kommer jag på mig själv med att klämma och dra i magen framför spegeln. Varje dag.

Och det är ju inte så konstigt. När det är vad vi matas över allt och när som helst. Jag googlar på en fysisk åkomma som hindrar mig från att vara så fysiskt aktiv som jag vill, både med barnen och på fritiden (träning). Bland de träffar jag får handlar många om den effekt på utseendet som åkomman får. Och just därför borde jag träna bort den. Så att magen blir platt. Suck.

Av Malin - 28 mars 2015 23:32

Nog för att jag har känt att jag har lite magmuskeldelning efter senaste graviditeten, men så mycket som tre fingrar och dessutom ganska djup? Nja, riktigt så illa hade jag inte trott.

Besökte MammaMage-montern på Barnmässan idag där de undersökte delningen och därefter hjälpte mig att hitta kontakten med rätt muskler och ge tips på övningar som passar mig. Riktigt tacksam för deras hjälp. Det här var helt klart en väckarklocka.

Jag behöver ta tag i detta. Som det är nu avrådde hon mig från löpning och alla typer av träning med högre belastning. Dags att börja i rätt ände och inte bara kasta mig ut som jag brukar. Jag känner att jag är svag i bålen och jag har haft mycket mer problem med ryggen senaste halvåret än tidigare, så det är inte mycket att vänta på. Tre täta graviditeter har satt sina spår och det är dags att ta hand om kroppen nu! Och som sagt- börja i rätt ände och bygga upp inifrån.

Och som ett ganska stort P.S: Mycket trevlig Barnmässa i år! Har ni inte gått dit än så har ni chansen imorgon! Andreas som var lätt motsträvig till att följa med tyckte att det var bra. Vi lyckades tajma vårt besök när den stora massan var på väg hemåt. Barnen var nöjda efter att ha fått hamrat, spikat, sågat, klättrat i hinderbana med mera. Och som sig bör så fick lite mössor, solhattar och annat smått och gott följa med hem.

Två godingar i hinderbanan.

Nej, nu ska jag sova. Lilltjejen här bredvid har de senaste dagarna tyckt att klockan fem är en bra tid att vakna på... Jag håller inte led. Zzzzz

Nattinatti

Presentation


Namn: Malin
Ålder: 29 år
Familj: Förlovad med Andreas, mamma till Isac född okt 2010, Lovis född okt 2012 och Molly född juli 2014.
Bor: I en villa i Karlstad.
Arbetar som: VVS-konstruktör på WSP.

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards