Klockan närmar sig två här på natten och det är väl mer än hög tid att sova. Det känns som att läget är under kontroll inför visningarna. Hyfsat i alla fall. Trettiotre timmar kvar, om jag nu har räknat rätt här i den sena timmen. Det känns spännande, jobbigt och nervöst på samma gång. Men det är många anmälda till visningarna så det känna ju lovande!

Och hälsotillståndet då? Jovars. Åkte in till VC med Lovis då ögoninflammationen var så kraftig. "Bakteriell!" sa sjuksköterskan direkt och vi fick en salva utskriven. Smörjde på kvällen och på morgonen därefter var Lovis jättesvullen över framför allt ena ögat och det tog ett par tre timmar innan hon ens ville öppna ögonen och hon ville bara bli buren eller sitta i knät och var ledsen och orolig. I samråd med doktor avbröt vi behandlingen då hon eventuellt kunde ha reagerat på salvan. Vi bestämde att vi skulle höras av nästa dag. Efter samtal kom vi fram till att vi skulle göra ett nytt besök på VC. Sjuksköterskan tyckte att det gick för sakta för inflammationen att gå tillbaka samt att hon såg tecken på streptokocker på kinder och mun(!). Halsproblem och positivt svar. Tio dagar med pencillinkur är därför vad som väntar Lovis. Jag hör väl till dem som inte gärna behandlar med penecillin i första taget, men sjuksköterskan lyckades övertala mig då hon var orolig över att streptokockerna annars skulle orsaka allvarligare sjukdom.

Och nu har ögoninflammationen hoppat på mig... Suck. Det skaver och känns torrt och jag vill så gärna gnugga, men med tanke på Molly så är jag benhård och kämpar mot och tvättar sönder händerna. En så länge är det bara en lättare förkylning som gör ögoninflammationen sällskap och jag hoppas innerligt att det stannar vid det. Att vakna upp ned feber i morgon skulle vara högst opassande.

Avslutar mitt alltför långa och utförliga inlägg med bilder från dagens promenad i skogen.

Isac fick låna min Iphone och bilderna ovan är resultatet.

Och här är de två vänstra bilderna också tagna av Isac. Väldigt kul att kort uppenbarligen.

Nej, men hörni. Nu borde jag verkligen sova!

Nattinatti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...