Idag fick jag besök av polisen. Blev mycket fundersam när han knackade på vid halvtvå idag. Men det visade sig att en av våra grannar hade haft inbrott och frågan var ju givetvis om vi hade sett något. Usch, blir så arg på hur människor beter sig... Mitt på blanka dagen har de brutit upp altandörren och letat upp diverse värdesaker. De komiska i denna hemska situation är ändå att vi var där och åt middag för några veckor sedan och pratade om att det kändes så tryggt på vår gata. Vi är båda omgivna av äldre grannar som är hemma mycket under dagarna och mittemot har vi en som jobbar hemma med massa fönster åt vårt håll. Men det räckte tydligen inte. Vad ska man göra för att minska riskerna? Borde man ha larm? Låsa alla dörrar kan i alla fall vara en bra början! :)

Nåväl, har tänkt länge att jag ska lägga upp lite gamla bilder. Och nu känns väldigt passande för vi trivs så himla bra just nu! Vi njuter av att gå runt i vårt hus och är väldigt laddade för att fixa till det sista smågrejerna som är kvar på övervåningen. Bilderna är nästan exakt ett år gamla. Tror inte tjuvarna hade hittat mycket av värde här då! ;)

Andreas, Tobbe och Anna bilar bort/lyfter bort hallgolvet

Andreas kämpar med murstocken. I taket ses reglarna vilka gipsskivorna sedan fästes i.

Syster yster lär sig kapa

Min tur att ge murstocken en omgång

 

Systeryster

9 december 2009 10:34

Herregud, jag hade nästan glömt hur det såg ut! Nu känns vår lilla minirenovering väldigt väldigt enkel, sovrummet är redan klart. För oss tog det bara två och en halv vecka ;)

 

Jensen

9 december 2009 21:30

bilderna väcker lite minnen över hur erat bygge har fortskridit. angående larm, ja varför inte. man måste ju inte ha sånt som ringer nått vaktbolag. har man grannar som är hemma mycket räcker ju ett sådant som låter. o numera finns det tydligen inomhus sirener som gör att man mår illa när de låter. skulle ju vara lite kul om man kommer hem o tjuven ligger o kräks på farstubron :D

 

Bygg-Tobbe

16 december 2009 00:49

Ja...jäklar hur det såg ut... Led med er varje gång man va där... Tänk va tiden går fort... På Annandan är 1 år sedan man kröp i mörkret och försökte få till golvet i hallen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...