Nu är vi hemma och tillbaka från ultraljudet och Knodden låg precis som han skulle. Huvudet nere i startposition. Gott om fostervatten och hans hjärta, magsäck och urinblåsa såg bra ut. Han har verkligen växt till sig sen ultraljudet i maj! :)

Fick emellanåt skarpa bilder på ansiktet och kunde se ögon, näsa och mun. Händer och fötter såg jag också, så nog är det en liten, liten människa där inne.

Däremot blev både jag och Andreas lite skakiga, nervösa och fnittriga när vi insåg att nästa gång vi parkerar bilen vid förlossningen så är det troligtvis lite mer på allvar! Och det kan liksom ske när som helst nu! I morgon eller om fyra veckor. Ingen som vet! Just nu rör han sig för fullt i alla fall och bökar runt i min mage. 

 

Jensen

22 september 2010 18:34

aha, nu förstår jag varför andreas funderade på att chipa bilen :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...