Idag har Lovis första tand tittat ut! Det kanske kan förklara de senaste två nätternas oroliga sömn. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av en tjej som hade svårt att komma till ro och därför bökade och snuttade stup i kvarten. Stora tjejen!

Igår var en blöt dag. Vi kom ut på förmiddagen. Tio grader och regn. Yeay. Jag var hyfsat avundsjuk på Isacs regnvantar och regnmössa! Efter lunch var vi rastlösa. Jag struntade i det faktum att jag var ensam med två småbarn och åkte iväg till badhuset. Det får helt enkelt lösa sig. Kusin E och hennes pappa T gjorde oss sällskap. En mysig eftermiddag och Isac njöt till fullo. Så underbart att se! Lovis plaskade ett bra tag med oss innan hon fick lite mellanmål för att sedan somna en stund i babyskyddet. Perfekt, då kunde vi plaska och busa ett tag till.

Isac var så duktig på badhuset. Lyssnade på mig och var samarbetsvillig och glad. Inga protester och inget ligga-på-golvet-och-sura som annars är rätt vanligt numera. Skönt att få några timmar där allt flyter på bra! Det ger energi.

Lika samarbetsvänlig var han dock inte när vi skulle springa in lite snabbt på ICA och köpa mjölk. För det första finns det inget som heter "springa in lite snabbt" när man har en bebis på armen och en två-och-ett-halvt-åring bredvid sig. Men vi fick vad vi behövde, fyllde en kasse och skulle gå ut ur affären. Då fick Isac syn på min plånbok som han tycker är rolig att leka med. Jag hade dock ingen lust att han skulle bära den ut ur affären i ösregnet och sa därför nej. Resultatet? Isac föll pladask ner på mage på golvet. Happ. Lovis på armen plus matkasse. Jag kan helt enkelt inte lyfta upp honom. Jag börjar gå och försöker prata med mig honom. Det enda som händer är dock att vi hamnar på varsin sida om den automatiska dörren som endast öppnas från sidan som Isac är på. Happ. Och nu då? En kvinna som står i kön uppmärksammar situationen och kommer till undsättning så att jag kan komma in till Isac. Jag drar upp honom, han tar två steg och så ner igen. Upp, två steg och så ner. Happ. Suck. Samma kvinna som hjälpte mig tidigare har nu betalt och packat ner sina varor. Hon försöker ta Isacs hand, utan resultat. Istället erbjuder hon att bära min kasse, varpå jag kan ta Isac i handen som nu snällt följer med. Tack.

Livet som småbarnsförälder! <3

 

Hanna

24 maj 2013 20:38

Sjukt imponerande att du drog till badhuset!

http://hannarosell.se

Malin

27 maj 2013 22:43

Hade tänkt på det så länge så tillslut kände jag att jag struntar i tankarna på eventuella problem som kan uppstå och bestämmer mig för att allt löser sig. Det gör ju oftast det på ett eller annat sätt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...