Okej? Hur kommer det sig att jag plötsligt har nästan 32 GB ledigt utrymme på datorn när jag för ett par veckor sedan inte ens fick plats att lägga över bilderna från kamerans minneskort? I don´t get it. Jag har då inte raderat något. Uppenbarligen har min dator ett sjätte sinne och har hört våra intesinva diskussioner om en ersättare och har därför insett att sista stunden är kommen. Hen gör nu allt för att klamra sig fast. Men hen är brännhet, högljutt surrande och utan fungerande batteri så jag tror tyvärr inte att det hjälper att hen på något mysteriskt sätt har skapat mer utrymme. Men tack ändå.

Imorgon ger vi oss ut på datorjakt!

Idag har Lovis första tand tittat ut! Det kanske kan förklara de senaste två nätternas oroliga sömn. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av en tjej som hade svårt att komma till ro och därför bökade och snuttade stup i kvarten. Stora tjejen!

Igår var en blöt dag. Vi kom ut på förmiddagen. Tio grader och regn. Yeay. Jag var hyfsat avundsjuk på Isacs regnvantar och regnmössa! Efter lunch var vi rastlösa. Jag struntade i det faktum att jag var ensam med två småbarn och åkte iväg till badhuset. Det får helt enkelt lösa sig. Kusin E och hennes pappa T gjorde oss sällskap. En mysig eftermiddag och Isac njöt till fullo. Så underbart att se! Lovis plaskade ett bra tag med oss innan hon fick lite mellanmål för att sedan somna en stund i babyskyddet. Perfekt, då kunde vi plaska och busa ett tag till.

Isac var så duktig på badhuset. Lyssnade på mig och var samarbetsvillig och glad. Inga protester och inget ligga-på-golvet-och-sura som annars är rätt vanligt numera. Skönt att få några timmar där allt flyter på bra! Det ger energi.

Lika samarbetsvänlig var han dock inte när vi skulle springa in lite snabbt på ICA och köpa mjölk. För det första finns det inget som heter "springa in lite snabbt" när man har en bebis på armen och en två-och-ett-halvt-åring bredvid sig. Men vi fick vad vi behövde, fyllde en kasse och skulle gå ut ur affären. Då fick Isac syn på min plånbok som han tycker är rolig att leka med. Jag hade dock ingen lust att han skulle bära den ut ur affären i ösregnet och sa därför nej. Resultatet? Isac föll pladask ner på mage på golvet. Happ. Lovis på armen plus matkasse. Jag kan helt enkelt inte lyfta upp honom. Jag börjar gå och försöker prata med mig honom. Det enda som händer är dock att vi hamnar på varsin sida om den automatiska dörren som endast öppnas från sidan som Isac är på. Happ. Och nu då? En kvinna som står i kön uppmärksammar situationen och kommer till undsättning så att jag kan komma in till Isac. Jag drar upp honom, han tar två steg och så ner igen. Upp, två steg och så ner. Happ. Suck. Samma kvinna som hjälpte mig tidigare har nu betalt och packat ner sina varor. Hon försöker ta Isacs hand, utan resultat. Istället erbjuder hon att bära min kasse, varpå jag kan ta Isac i handen som nu snällt följer med. Tack.

Livet som småbarnsförälder! <3