Det här hade jag inte riktigt väntat mig. Att jag skulle gå längre med trean än både ettan och tvåan. Men det sägs ju att trean kan vara en liten luring så då stämmer väl det. Tre dagar över idag och inga tydliga tecken på att Kompis är på väg ut just nu direkt.

I väntans tider. Jodå, det är väl nu om någon gång som jag förstår det uttrycket. När jag tar den kalla duschen på kvällarna tittar jag på magen i spegeln och tänker att det kanske är sista gången jag ser den spegelbilden. Men jag lär allt få se den ikväll igen. Och vem vet hur många kvällar till!? Nåja, Kompis verkar ha det bra och bökar och har sig i magen så det står härliga till. Det är väl det viktigaste. 

Idag tog vi en sväng till Mariebergsskogen. En tur med tåget, lunch, lek, glass på Glasserian och lite tittande på djuren hann vi med idag. Skönt att komma ut och göra något även om det är lite kämpigt att ta sig fram just nu. I perioder ilar det i ljumskarna så att jag får stanna upp i var och varannat steg. Utöver det så är det sammandragningar och Kompisens bökande som gör det rätt så obekvämt emellanåt och halvjobbigt att både gå och stå. Så jag sitter väl mest och tittar på medan Andreas får hålla koll på våra två små tokar. 

Nyvaken Lovis som snart ställer sig bredvid Isac och kollar på de små kycklingarna.

Igår var det VM-final, om någon nu skulle ha missat det!? Då våra barn har vänt lite på dygnet så insåg vi det omöjliga i att få dem att sova innan avspark och ingen av oss hade lust att missa matchen. Lösning? Se nedan. 

Efter lite om och men och sällskap av oss på golvet så sov de tio minuter in i andra halvlek. Inte illa.  

Jahapp, så mycket mer än såhär blir det inte skrivet ikväll. 

Ha det gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...