Har precis kommit hem efter att ha blivit vaccinerad mot svininfluensan. Med tanke på att jag emellanåt jobbar som personlig assistent och då är i kontakt med infektionkänsliga personer så tyckte jag att det var lika bra. Sen är det ju inte fel att slippa den själv heller. Fast innan det var dags för mig att få en spruta googlade jag på biverkningar och läste att risken är 1 på 10 till 1 på 5 att drabbas av feber och influensaliknande symptom... Läste också om en tjej i USA som efter att ha vaccinerat sig bara kunde gå baklänges. Sen bör ju tilläggas att ta sprutor INTE är min favoritsysselsättning. Så jag var lite uppstressad när jag kom dit.

Väl på plats var jag inte ensam. Det myllrade av människor som skulle vaccineras och det var hög fart. Anmäla sig, lämna en enkel hälsodeklaration, vänta någon minut, sätta sig på en stol, bli tvättad, få en spruta, få ett plåster- klart! Gick väldigt fort.

När det var min tur var pulsen hög och jag försökte påminna mig själv om att andas. Men hon som vaccinerade mig var väldigt trevlig. Det kändes litegrann som om jag var tillbaka i skolan och man fick sin spruta. Hon frågade vad jag gjorde, jag svarade och hon ställde följdfrågor och verkade allmänt intresserad och imponerad över min utbildning. Jag vet att det är trick för att få mig att slappna av och att hon troligtvis inte bryr sig egentligen, men det fungerade. Jag kände inte när hon stack och tittade envist åt motsatt håll. Kändes lite i muskeln när hon skulle dra ut, men annars var det smärtfritt. Phiuuu... Gick ut ur rummet lättad och nöjd, men kände att jag var lite småyr. Gick ner för trappan, ut ur huset och satte mig på första bästa bänk och tog lite luft innan jag körde hem. När jag klev ur bilen såg jag ett långt vitt "snöre" som satt fast mellan mina byxor och förarsätet. Jajjemen, hade så bråttom att sätta mig ner när jag kom ut från vaccinationen så att jag missade tuggummit... Fick nästan bort allt från sätet i bilen...

Nu sitter jag i soffan och har lite ont i armen men är stolt över mig själv! :) Snart är det bandyträning och premiär på stor is. Lär inte frysa med tanke på de 10 plusgraderna i luften. Bara jag som längtar efter riktig vinter?

 

jensen

26 oktober 2009 17:53

hon i usa, det var väll ändå inte av vaccinet mot svininfluensan hon fick sina problem av? utan av vaccin mot vanlig flunsa. sen vare ju inte vaccinet, utan en följdsjukdom hon fick :D har de börjat vaccinera folk i karlstad som inte tillhör riskgrupper? eller?

 

malin

26 oktober 2009 20:34

jo, jag vet. Känns ju ganska långt borta att jag om tio dagar bara skulle kunna gå baklänges. :) Pers ass och övrig vårdpersonal tillhör prioriterade grupper i Karlstad och vaccinerades efter gravida och andra riskgrupper så det var där jag fick erbjudandet. Tror inte de har börjat med övriga än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...