Det är ingen jättelång kille vi har om vi tittar på växtkurvan, men så har han inte särskilt jättelånga föräldrar heller. 65,5 cm lång är vår lille knodd nu. Vikten har han kämpat sig upp på medel igen efter dippen i början av året. 8095 g. Stora killen. Jag tror att jag har slutat amma nu också. De sista veckorna har min mjölk endast dugit på morgonen och då endast som en liten, liten förrätt till gröten och nu de sista mornarna har intresset varit noll. Så nu vågar jag nog påstå att det är finito. Slut. Inte helt oväntat. Även om jag från början hade tänkt att jag skulle amma längre, så känns det helt okej. Det var länge sen som amningen var den där mysiga stunden. Länge sen som han blev sådär härligt groggy efter en måltid. Det har egentligen knappt hänt sen innan jul nån gång. Det var väl där någonstans som amningen började krångla och han inte fick i sig tillräckligt och bara blev arg och frustrerad vid amningen. Nej, inte amma till vilket pris som helst. En mätt och nöjd bebis är det viktigaste.  

Ett minne blott.

Igår kväll var nog den längsta stunden hittills om både jag och Andreas varit borta från Isac samtidigt. Men snällaste morbror M och T tog hand om vår lille Goding och det gick så bra så! Han låg och sov så sött när vi kom hem. Det är guld värt att ha så mycket släkt i ens närhet. Inom en radie av en knapp kilometer har vi mormor och morfar, morbror M o T och moster C och M och två av Isacs kusiner. Lyx, eller vad säger ni? Morbror A och moster A är inte heller särskilt långt borta när Isac behöver dem! Puss till er alla.

Nej, nu blir det faktiskt att läsa bok ett tag. Brukar härja runt när Isac sover, men nu tänker jag ta det lugnt!