Det är ingen jättelång kille vi har om vi tittar på växtkurvan, men så har han inte särskilt jättelånga föräldrar heller. 65,5 cm lång är vår lille knodd nu. Vikten har han kämpat sig upp på medel igen efter dippen i början av året. 8095 g. Stora killen. Jag tror att jag har slutat amma nu också. De sista veckorna har min mjölk endast dugit på morgonen och då endast som en liten, liten förrätt till gröten och nu de sista mornarna har intresset varit noll. Så nu vågar jag nog påstå att det är finito. Slut. Inte helt oväntat. Även om jag från början hade tänkt att jag skulle amma längre, så känns det helt okej. Det var länge sen som amningen var den där mysiga stunden. Länge sen som han blev sådär härligt groggy efter en måltid. Det har egentligen knappt hänt sen innan jul nån gång. Det var väl där någonstans som amningen började krångla och han inte fick i sig tillräckligt och bara blev arg och frustrerad vid amningen. Nej, inte amma till vilket pris som helst. En mätt och nöjd bebis är det viktigaste.  

Ett minne blott.

Igår kväll var nog den längsta stunden hittills om både jag och Andreas varit borta från Isac samtidigt. Men snällaste morbror M och T tog hand om vår lille Goding och det gick så bra så! Han låg och sov så sött när vi kom hem. Det är guld värt att ha så mycket släkt i ens närhet. Inom en radie av en knapp kilometer har vi mormor och morfar, morbror M o T och moster C och M och två av Isacs kusiner. Lyx, eller vad säger ni? Morbror A och moster A är inte heller särskilt långt borta när Isac behöver dem! Puss till er alla.

Nej, nu blir det faktiskt att läsa bok ett tag. Brukar härja runt när Isac sover, men nu tänker jag ta det lugnt!

 

Tamara

6 april 2011 17:16

Om du såg lånade jag dina strumpor tills mina torkade på elementet, blev lite blött när vi bada Isac :P Markus fick en liten stråle på sig oxå, vi skrattade gott, haha! Känns kul att hjälpa till! Kramar på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...