Ja, den sista veckan har tyvärr kantats av sjukdomar. Isac var först ut med hög feber förra helgen, troligtvis på grund av vaccinationen tidigare den veckan. Han och Andreas blev sedan dåliga i början av denna vecka. Isac förkyld och kletig i ögat, men han piggnade till på ett par dagar. Andreas däremot har haft feber sen i tisdags och idag när vi kom hem mätte temperaturen 39,9... No fun. Men jag verkar klara mig undan. Igen. Konstigt det där. Och vad jag ska skriva nu kanske låter ännu konstigare. Men jag önskar nästan att det vore ombytta roller för jag är totalt urkass på att hantera situationen som den är nu. Jag brukar tycka det är jobbigt när A är sjuk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske är jag van vid att Andreas alltid är den starka och att han tar hand om mig eller så är jag bara pinsamt egoistisk och vill att det alltid ska handla om mig. Att det ska vara synd om mig. Jag vet verkligen inte. Ingen som helst aning. Vi har diskuterat det här ett flertal gånger när A har varit dålig, för det stör mig verkligen att jag reagerar som jag gör. Jag försöker i början förklara bort hans symptom och på något sätt förneka att han håller på att bli sjuk. Varför? Jag vet inte!

Och nu när han är sämre än vad han nån gång har varit under vår tid tillsammans så håller jag på att stressa sönder och kan knappt äta nåt jag heller. Och nej, jag tycker absolut inte synd om mig själv nu. Men jag skulle bra gärna vilja förstå varför jag reagerar som jag gör! Och jag skulle bra gärna vilja att A:s feber sjunker under natten. Jag tycker inte om att se honom så här dålig... Jag vet att det knappast är någon fara, men jag blir ändå orolig och har inte kunnat låta bli att fråga A om han blir frisk igen. Som ett litet barn typ. Bläh. Jag är verkligen urkass på att hantera detta...

Bröllopet i Göteborg imorgon är givetvis inställt. Tråkigt, men inte mycket att göra åt. Nu ska jag läsa lite i min bok och hoppas att jag kan koppla bort A:S feber så att jag slappnar av och kan äta lite kvällsmat och sedan försöka somna. Isac, vår lille Solstråle, sover redan gott i sin säng.

Nattinatti mina vänner

 

AnnaMalin

17 april 2011 10:45

Inge kul med dessa förkylningar! Synd att bröllopet blev inställt, men huvudsaken är ju att ni blir en frisk familj :-) Ta hand om er så länge!

Kram!

http://annamalinsrum.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...