...är när Andreas har rätt. Som tur är så händer det inte så ofta. Men någon gång i natt, när klockan hade passerat 01.00 så fick jag inse att jag var besegrad. Att jag började kapitulera för hans idé. Att det låg en alltför stor poäng i hans teorier som jag inte kunde bortse från. Som jag egentligen själv insett, men inte velat medge. Och ja, det är fortfarande uterum vi ältar.

Min käre sambo är fruktansvärt omständig, vilket gör mig såå frustrerad emellanåt. Men jag vet att det är bra. Det är så sällan vi ångrar något för att vi inte tänkte igenom det tillräckligt noga. Jag är betydligt mer impulsiv och vill att saker ska ske snabbt. Här och nu. Tålamodet är som jag skrev tidigare inte särskilt stort. Så jag blir alltid tvärförbannad när han utbrister "Men har vi tänkt på det här?", "Hur blir det med det där då?", "Såhär kan vi inte göra" o.s.v och jag inser att det är bara att börja om, hitta nya lösningar, googla, titta, rita. Vilket är min uppgift. Presenterar således fram ett nytt förslag och det får godkänt. Tills han kommer på nästa hake. And so on. Vi kompletterar varandra bra ändå. Och vi har lärt känna varandra under renoveringens gång.

Igår när vi diskuterade om vi skulle ha brutna hörn eller inte så bad Andreas mig att, utan att bli arg, argumentera för varför vi inte skulle ha brutna hörn. Kunde jag göra det så hade jag bra argument. Kunde jag inte det, så hade jag börjat inse att han faktiskt hade rätt. Inte att jag hade fel, men att han hade mera rätt. Jag klarade det inte. Skit också. Jag blir arg när jag inser att jag måste överge min idé och försöker med ilska trycka fram mina argument för att få dem att verka starkare. Men jag blir sönderläst. :)

Men nu är den tuffa biten över. Jag har insett att jag är besegrad och försöker nu istället finslipa Andreas idé. Det börjar bli bra. Riktigt bra. Magkänslan säger oss att vi är på rätt väg. Nu gäller det bara att få med snickaren på vår idé också...

Det var en liten inblick i det omständiga parets vardag.

Beslut ska våndas fram.

 

soto

26 maj 2011 14:40

Brutna hörn is da shit! Klart man har det på uterummet :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...