Tålamod. Tålamod. Tålamod. Ja, det måste jag ha i massor när det äts lunch här hemma. Det tar en mindre evighet. I mitt tycke. Isac tycker det är roligt att äta lite själv med händerna. Men det allra bästa är vattenflaskan. Den kan han aldrig få nog av. Särskilt inte nu när han verkligen har fått grepp om hur han ska göra för att få i sig vatten. En sked ska han också ha i handen. Gärna den mamma matar med också, utöver den han redan har. Och om jag väl lyckas avlägsna vattenflaskan utan allt för vilda protester och får in en sked mat i munnen så stoppar han genast in sin sked efteråt och all mat ramlar ut. Om jag inte låter honom ha varken sked eller vattenflaska i handen? Ja, då är det vilda protester och maten ramlar ur munnen lika fort som den kommit in. Slutsats? Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Idag hade jag kokat en halv deciliter makaroner och till det fck han tre små köttbullar och lite majs och ärtor. Men när jag ser hur mycket som ligger på golvet, i hans stol, i haklappen och kvar på tallriken undrar jag hur mycket han egentligen får i sig??? En köttbulle? Några få makaroner? Jaja, alla barn tar igen dåliga dagar sägs det. Och får han Sempers pastasnäckor med skinka så hinner jag knappt blinka förrän maten är borta. Hmmm. Mammas mat är tydligen inte lika god! :)

Wild and crazy!  Han lyckas till och med få mat i håret.  

Nej, nu ligger min lille buse och sover och det finns massor att göra. Förbereda middagen till exempel. Det är inte mycket sitta still på dagarna nu inte med en liten kille som upptäcker och undersöker allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...