Så var detta års julbak igång. Nutellagodisar och ischoklad svalnar och stelnar och ska snart ner i frysen. Mer ska det bli. Syster A har fruist ner snickerskakor och wienernougat. Om vi Enarssons gillar choklad?? För min del så är julgodis bättre än julmat!

Från det ena till det andra. Från glädje till sorg. Läste något otäckt i tidningen Metro igår. Jag brukar inte reagera så starkt på saker jag läser, men den här artikeln gjorde mig illamående. Och jag har inte kunnat släppa den.

En pappa i Paris straffade sin treårige son genom att stänga in honom i tvättmaskinen och köra igång ett kallt tvättprogram. Pojken dog. Nähä? Det är bara så grymt. Så elakt. Så vidrigt. Och vad hade pojken gjort? Spolat ner en dagiskompis teckning i toaletten. Fast det hade inte spelat någon roll om så sonen hade gjort något värre. Det finns väl för sjutton aldrig någon anledning att slänga in sitt barn i en tvättmaskin??? Det är så absurt och så fruktansvärt omänskligt så att det finns inte. Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte. 

 

Jessica W

30 november 2011 23:37

Reagerade precis som du när jag läste artikeln. Hur kommer man ens på idén att göra något sådant?! Hur tänker man?? Enligt storasystern (som förvisso bara är fem år) ska det ha hänt flera gånger också... Jag vet inte ens vad jag ska säga gällande artikeln. Det är så absurt, så... Nä...
Förresten, jag läser din blogg ;)
Kram

http://www.jwallgren.blogg.se

 

jensen

1 december 2011 22:41

tvättmaskinen va väll första gången, slag o sånt tidigare. men va spelar det för roll, lika hemskt för det. men tyvärr äre ju så, vi lever i en värld där det ibland ploppar upp sånna här rötägg som inte borde få existera. sen kanske jag inte skulle göra som en kollega gjorde i går, när han läste artikeln, sitta i matsalen/boden med 40 andra (alla yrkesgrupper på ett bygge :D) och skrika över artikeln, över hur pappan borde torteras, dödas, o rösten blev bara högre o högre, i det hemska över det hela, så blev man i alla fall glad när man fick se golfbollarna till ögon på alla som inte kände till hur ridån ibland gick ner för min kollega :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...