Det har varit nära ett par gånger utan att ha blivit av, men nu är förkylningen ett faktum. Snörvlig och hostig är vår lille kille, men ingen feber än i alla fall. Dock verkar han, precis som jag, ha svårt att sova när han är förkyld så vi startade vår morgon 04.40 då han bara låg och vred sig och var lite gnällig. Nu sitter vi i soffan och har slängt in en skiva med Vänner att roa oss (mig) med så att i alla fall Andreas får sova lite.

Och appropå sova. Andreas pratar emellanåt i sömnen. En gång ruskade han mig och berättade upprört att det kom upp småkryp från trappan. Samma natt drog han bort täcket och sa hysteriskt: Det är myror i sängen, det är myror i sängen! Samtidigt som han borstade på lakanet. Nej, det är inga myror i sängen, svarade jag trött. Jo, det är myror i sängen, det är myror i sängen! fortsatte han. Nej, du pratar i sömnen. Nej, det är myror i sängen. Det är myror i sängen. Okej...

Natten till igår började han tjata om att Isac inte hade någon blöja på sig. Till saken hör att jag inte heller var helt vaken så konversationen var inte helt lysande. Jag försökte berätta att det fanns blöjor i skötväskan som stod på golvet och Andreas börjar leta och vaknar väl till sakta men säkert och undrar vad han håller på med. Tydligen hade Andreas misstagit mig(!) för Isac och inte kännt någon blöja (konstigt!?) och därav börjat fråga vart det fanns blöjor förutom i Isacs sovrum där Isacs farmor och farfar låg och sov. Jag drömde om konstiga blöjor resten av den natten. Mitt minne av detta var relativt vagt igår morse när jag klev upp så jag trodde nästan att jag hade drömt så jag var tvungen att fråga Andreas om det hela hade inträffat, vilket det hade.

Nu har Isac somnat bredvid mig i soffan så jag ska också inta ryggläge här och hoppas att Andreas snart ska gå upp till jobbet så jag kan hoppa i säng nån timme medan han äter frukost och passar Isac.

Ha en bra dag!

Kram

Idag har Isac fått smaka gröt för andra kvällen i rad. Han gapar intresserat, men är än så länge inte jätteimponerad över smaken! :)

Fyra månader. Ja, så länge sedan är det som vår underbaraste lille Isac föddes. En sån självklar del av livet. Jag kan inte minnas vad vi gjorde innan. Utan Isac. Dagen till ära skrattade han. Han har skrattat lite tidigare, men idag var det lite mer. Hjärtat smälter. Han är helt enkelt underbar. Goaste killen nånsin.

Man skulle ju nästan kunna tro att vi har haft fullt upp med att förbereda för golvvärme under helgen då jag inte har bloggat nåt, men vi hann tyvärr aldrig inte få någon beskrivning. Suck. Hoppas den dyker upp i dagarna här nu.

Men vi har roat oss så bäst vi kunnat under helgen ändå. Bandymatch i lördags som slutade med en välbehövlig seger för oss mot Tranås. Gött. I söndags gav jag mig ut i skidspåren med systeryster och mamma. Första gången i år som jag kommer ut här på hemmaplan och inte var vi ensamna. Va många det är som är ute och åker! Kul! Därefter bar det av på babysim i Deje där Isac fick dyka med Andreas. Gick hur bra som helst och Isac trivs som fisken i vattnet! Kvällen avslutades med middag hos mamma och pappa och ännu ett avsnitt av Solsidan.

Nu har vi varit iväg på mamma-barn-gympa, ätit lunch och promenerat med vovvsan. Isac sover i vagnen och jag och Daisan myser i soffan. Nu när jag har lite egentid ska jag försöka hålla på och fixa med tre grejer samtidigt. Skicka iväg fotofiler för framkallning, googla runt på lite tårtor, dekorationer, tillbehör med mera för dopet, samt planera dopet lite grann och hur allting ska hinnas med. Ja, som ni förstår kan jag inte göra allting samtidigt, men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket jag ska prioritera just nu! Bäst jag skyndar mig innan han vaknar i alla fall!

6210 gram vägde min lille heffaklump idag. Dryga halvkilot på en vecka har han ökat sin vikt med. Duktiga killen! Dock tyckte sköterskan, nu när vikten var på väg åt rätt håll, att jag skulle försöka öka amningen och dra ner på ersättningen. Och det skrev hon också in i Isacs journal, att mor ska försöka öka amningen. Jag kan inte minnas att jag sa det. Det tog hon på något vis för givet och jag orkade inte diskutera.

Efter att ha fått såväl goda råd som stöd från alla håll och kanter känner jag mig nu säker på min sak. Att Isac är mätt och nöjd är det viktigaste. Sen hur stor andel som är bröstmjölk respektive ersättning kvittar. Jag tänker fortsätta som jag gör. Börja med att amma och blir han inte nöjd så avslutar jag med ersättning. Isac har som tur är inga problem med att växla mellan bröst och flaska. Tvärtom tycker jag att amningen går bättre sen vi började med ersättningen. Han är väl helt enkelt inte lika tokhungrig och har därför lite bättre tålamod.

Så att ta bort ersättning och försöka öka amningen känns inte som ett alternativ. Jag tänker inte rubba balansen vi har uppnått nu. Jag vill inte ha en hungrig och frustrerad bebis och jag vill inte ägna en kvart i timmen åt att pumpa mjölk för att försöka öka produktionen. De senaste dagarna har Isac mått jättebra och varit en underbart go och glad bebis. Jag mår också jättebra som det är nu. Jag vill inte ändra på det. Sedan hoppas jag givetvis att jag kan fortsätta delamma länge till, men det får helt enkelt tiden utvisa. Det viktigaste är att vi mår bra och att mjölk, från vilken källa den än kommer, är förknippad med en känsla av närhet, mättnad och tillfredsställelse. Inte hunger och frustration.

"Du känner din bebis bäst själv" var det en vän som skrev till mig. Och vet ni? Jag tror banne mig hon har rätt!

Over and out

Till att börja med vill jag bara kommentera gårdagens inlägg. Det är ingen som är sjuk eller nåt i den stilen. Men livet kan vara jävligt ändå. Jag förstår att en del av er läsare kanske undrar vad jag syftade på, men det är inte min sak att berätta. Meningen med inlägget var att få utlopp för mina känslor. De ligger och gnager titt som tätt och igår bubblade de upp lite extra. Därav det dystra inlägget.

Och appropå dystra känslor. Jag tittade på Sofias änglar nyss. Ett program där familjer som har det svårt av olika anledningar får hjälp att renovera deras hus. Idag handlade om en familj där pappan har en obotlig hjärntumör och endast har några år kvar att leva. Usch, jag varken kan eller vill föreställa mig hur det är för alla inblandade att leva med den vetskapen. Och jag antar att det här fallet inte är unikt...

Nej, livet kan vara tufft och den gamla klyschan att "man ska vara tacksam över det man har" är och förblir en sanning.

Annars har jag och Isac haft en riktig toppendag. För det första gav han mig en liten sovmorgon då han somnade om vid kvart i åtta och sov till nio. Tack! Efter det var det full fart för att hinna iväg till mamma-barn-gympan. Jätteroliga pass tycker jag. Först lite uppvärmning med lite olika stegkombinationer sedan styrka med hjälp av gummiband och vikter. Skönt att träna igenom hela kroppen. Får ju en hel del ben- och konditionsträning i och med bandyn, men överkroppen glöms ofta bort... Sen alla små goa bebisar som hejar på oss mammor gör ju det hela ännu roligare! Efter passet var det lunchdags som efterföljdes av en hund- och barnvagnspromenad. Isac fortsatte sova när vi kom hem och jag kunde ta en välbehövlig dusch och förbereda för nästa aktivitet. Fikadate hos min kompis M som är höggravid. Tiden rusade iväg och innan vi visste ordet av hade vi pratat bort två och en halv timme!

Isac har varit go och glad hela dagen och att börja med ersättning har gjort susen. Jag får se hur länge till det kommer att fungera att delamma, men så länge det finns något så får han det. Hellre en mätt och nöjd bebis än att jag ska amma till varje pris.

Avslutar med ett litet filmklipp. Gissa hur lätt det är att försöka byta på den här sprattelgubben!?

Är det något man lär sig som småbarnsförälder så är det att vara effektiv och planera. Idag var vi på väg babysim. 15 minuter i vattnet tog hela dagen. Typ. Efter att Isac hade varit vaken hela morgonen tog vi en trekvarts promenad med vagnen så att han skulle sova ordentligt. Det fungerade och han fortsatte sova när jag ställde in vagnen i garaget. När han sov passade jag på att själv äta mat, packa badgrejer, pumpa mjölk, fixa ersättning, koka nappar och koka nappflaskor med mera. Efter att han hade fått sin vila tog jag upp honom och gav honom först bröstet, vilket han kämpade med en kort stund. Sedan fick han den utpumpade mjölken, men som väntat så var det inte tillräckligt så vi avslutade måltiden med ersättning. Som tack för besväret hade jag en mycket nöjd och utvilad bebis att åka till Deje med. Till skillnad mot förra gången hade vi lite bättre koll på vad som väntade och hade lärt oss av misstagen vi gjorde förra gången.

Mätt, utvilad bebis och koll på läget resulterade i en mycked nöjd Isac i plurret. Det gick så bra att Isac till och med fick göra sitt första dyk. Nemas problemas! Duktige lille killen! Vi längtar redan till nästa gång! :)